Impulsköp av frön - igen

Det här är inget nytt. Det här är något som jag drabbas av under våren, lika säkert som att pollenallergiker drabbas av kliande ögon och rinnande näsa. Jag har bläddrat i trädgårdstidningar och burit hem högar med trädgårdsböcker. Bara för att få ett rejält underlag för mina trädgårdsdrömmar. Min vår-sjukdom stavas trädgårdsmani.

Och det är lite märkligt. För när jag har haft mina torpdrömmar så har de sällan haft inslag av prunkande trädgårdar. Därtill har jag sällan ägnat mig åt de trädgårdar som är öppna för mig - t.ex. mina föräldrars. Det är liksom bäst att bara drömma sig sjuk.

Notera att jag impulshandlade frön till rödlök...

Nu har jag en trädgård. Nu behöver jag inte lägre drömma, nu kan min trädgårdsmani blomma ut. Nu kan jag säga att det är på grund av denna sjukdom som jag "råkar" slinka in på en frö-näthandel ("Jag ska bara kolla hur hög den där växten blir..."). På några fjuttiga minuter är jag uppe i tio påsar med frön. (Ok, det går ju att räkna till tolv påsar med frön - det beror på att jag i - högsta grad - ägnade mig åt att impulshandla de frön som erbjöds mig till halva priset eftersom min beställning översteg 100 kronor...)

Det som oroar mig med den här manin är frågan om jag kommer att få ner alla frön i jorden, eller om det bara handlar om drömmar. Vid den här tiden på året brukar min mamma ha huset fullt av späda plantor. Det närmaste plantering och sådd som jag (än så länge?) ägnat mig åt är att göra planteringskrukor av tidningspapper. Är det här bara en mani som går ut på att samla på böcker och tidskrifter som handlar trädgård, att späda ut dessa med en frön. Eller kommer jag att denna sommar komma närmare min drömträdgård?