Jullov på torpet

Så blev den min; julen på torpet. Som jag har längtat! Och det blev precis så där bra som jag alltid har tänkt att en jul på torpet nog blir. Inga krav, inga måsten. Och så vackert det var ute, precis som under en drömjul. Snö, snö, snö. Fantastisk fullmåne, sol under några dagar och glid under skidorna. Bara vila, inget jobb. 

Men jag har hunnit tänka ut en prioritetsordning för kommande torpjobb, för under vintertid blir minskar vår torp-trea till en etta med kök. Det ger en lite att tänka på. (Saker överallt!) Men det skriver jag om senare. Nu vill jag bara försvinna ut bland minnen, ut på skidspåren. Njuta av tanken på att jag har ett torp.

Julkänslor på torpet

Det slutade inte att snöa i fredags, så jag och väninnan kom inte iväg till torpet. Istället åkte jag och F igenom snöstormen i lördags för att komma dit.

Väl framme möttes vi av en inomhustemperatur på -1 grader. Det visade sig dock att när ved- och rörspisen kom igång på allvar så steg värmen till 17 grader på drygt en timme. Det var intressant att känna värmen från spisen i ansikten och kylan från väggarna i ryggen - för väggarna strålade verkligen av kyla. Jag tror att man måste elda i några dagar för att väggarna ska bli varma.

Men nu när vi vet att det går att få en hygglig inomhustemperatur när det är kring -20 ute så vet vi också var vi kommer att fira jul; på torpet så klart. Och håller det här vädret i sig kommer det inte att bli svårt att känna julkänslor...

Om det slutar att snöa

Om det slutar att snöa - och blåsa - så tar jag med mig en väninna till torpet den här helgen.

Väninnan har redan packat glögg och raggsockor, jag har packat vin och vatten.

Så, nu är det upp till vädret att tagga ner för att vi ska komma iväg.Hoppas, hoppas.

Om att diska

Det känns som att det är nu som jag lever torparliv - på riktigt. Nu när sommarvattnet är avstängt och jag bär in hinkvis med vatten från brunnen. Det är också nu som jag inser hur mycket vatten jag vanligtvis använder för att diska.

Men det är också något som händer med min inställning till att diska. Från att ha varit något som jag drar mig för blir det ... intressant. Det kräver en känsla för logistik. För hur ska jag göra för att slippa hämta ytterligare en hink med vatten? Hur gör jag för att varmvattnet räcker utan att jag måste ta en paus för att värma nytt. (I kopparcisternen tar vattnet lång tid på sig att knappt bli mer än ljummet - järngryta på vedspisen är det som gäller.)

Skölja - diska - skölja är det som gäller. Och i minimalt med vatten. Och det sista sköljvattnet ska alltid lämnas i baljan för att kunna skölja av den kommande disken. Därefter gör jag något som jag i princip bara gör till jul när jag diskar hemma - dvs. torkar disken. Mm.

En ny slags morgon på torpet

Mm. Det går att elda. Det är en helt annan känsla här nu. Varmare.
Det känns som att allt är på riktigt nu.

Halloween på torpet

Återbruk av tegelstenar

 

Ja, snygg är den ju inte. Den där högen med tegelstenar som ligger bakom huset. Lämningar efter den gamla skorstenen. Vi planerade att rensa upp högen under den kommande skollovsveckan - då jag tar semester och F, som är lärare, är ledig. Att skjutsa iväg teglet till återvinningen.

Det var innan jag såg ett användningsområde för dem. En kant till grönsakslandet! Och fint blir det. Om ock lite snett. Men det sköna med att ha ett torp är att man kan hävda att det sneda inte är slarvigt utan torpigt.

En del av de andra tegelstenarna kommer att bilda (har bildat - hur långt har muraren kommit?) underlaget till den öppna eldstaden i köket. Så vi behöver kanske inte skjutsa iväg så mycket tegel till återvinningen, nu när vi kommit på ett sätt att återbruka dem.

Förväntan

Muraren ringde igår. Han var på torpet och jobbade (och jo, på en söndag!).

Efter samtalet sade F att han kände sig förväntansfull. Det gör jag också. Snart kommer vi att få elda. Muraren har redan kommit överens med skorstensfejaren att den sistnämnda ska dit fredag denna vecka eller måndag veckan därpå.

Förväntan. Snart kommer vi att få elda. Om allt går som det ska kommer vi att kunna hänga på torpet under skollovsveckan och laga mat på en vedspis. Kanske kan vi laga till en gryta? Använda den där ovala åttalitersjärngrytan som jag hittade på loppis och som passar vedspisen perfekt. Hoppas bara att allt går som det ska. Att allt som kan få anmärkningar har fixats till.

(Hoppsan! Det slog mig just att jag glömt att ta fram eldstadsplanerna, det ligger i ladan... Aj,aj, hoppas skorstensfejaren inte åker dit på fredag... Så vida vi inte kan be muraren leta fram dem...)

Gallring pågår

Det kan vara vanskligt att ta ner träd. Det är ju inte så att man kan ångra sig och göra det ogjort.
    
Så vi tog ett träd åt gången. Tills ladan kom fram ur sin gömma. Blev en del av torpet.
    
Att gallra är nog något vi får ägna resten av hösten åt, kanske vintern. Men så går det. När man ska ta ett träd i taget.

Oktoberfägring

Mårbackapelargonarna bryr sig varken om kyla eller brist på vatten.
Sommarängsblommorna låter inte frosten bekomma sig.

Sommarminnen; Sägensvandring

Något annat som jag hade tänkt skriva om i somras var den Sägensvandring som jag fick i födelsedagspresent. Jag skrev inget om de lyktkarlar, älvor och varulvar som dök upp i de hälsingska skogarna för att skrämma slag på den tappra skara som försökte leta sig fram i mörkret. Jag skrev inget om näcken som spelade (ganska krasst om jag får vara ärlig) på fiol och hur jag rycktes med av stämningen och sprang rakt på en - ok, ganska tunn - gren när försökte komma undan vittrorna.

Varför kom jag mig aldrig för att skriva något om det?

Sommarminnen; nattsim & utsikt

Sådant jag inte heller skrev något om i somras var de gånger vi simmade i kvällningen, i skymningen, i den närbelägna sjön. Jag skrev inget om den kvällen då vi skyndade för att hinna fram till kiosken innan de stängde, bara för att strax därefter komma på att vi var så nära sjön att vi lika gärna kunde bada. Vem bryr sig om vi inte har badkläder med oss, sist vi kollade gick det bra att bada utförd underkläder.

Jag skrev inte heller något om den utkiksplats som finns strax bakom torpet. Det ställe dit kidsen cyklade till på midsommaraftonen, bara för att de råkade se en skylt som pekade ditåt. Jag skrev inget om de gånger som vi klättrade upp dit för att inta lunch med utsikt.

Sommarminnen; getingbon och vindsfynd

Jag skrev inte heller något om dörren som jag bar ner från vinden. Den fina men skeva. Den som trots det har ett äldre kammarlås som jag kan använda till någon annan dörr. Jag skrev inget om de bröstlister som jag hittade på vinden, de som nog kommer att räcka till i ett framtida - mindre - badrum eller åtminstone en toalett. Jag skrev inget om de bin som jag var tvungen att gasa ihjäl för att att kunna ta mig upp till vinden. Men det är så den kan vara.

Sommarminnen; luktärter och sommaräng

Ja, och så skrev jag inte heller om luktärterna som växte mot grishusets vägg, den nymålade röda. Jag skrev inte heller något om de blomfrön som jag strödde ut i ett igenfyllt dike; det som jag hoppades skulle bli en remsa fyllt av sommarens blommor. Jag skrev inget om att jag hade gett upp hoppet om blommorna när de slutligen dök upp; i massor.

Vad jag kunde ha bloggat om i somras

Jag kunde ha bloggat om den där dagen då jag påtade i grönsakslandet och fick syn på något rött i det höga gräset en bit bort. Jag kunde ha bloggat om hur jag gick dit för att kolla vad det var och hur det sedan ledde till att jag hittade ett övervuxet jordgubbsland med tusan så goda jordgubbar! Jag kunde ha bloggat om hur skönt det var att kunna fira midsommar på det egna torpet. Hur lyxigt det känns att kunna fylla hela hinkar med blommor som växte kring torpet. Jag kunde ha bloggat om hur sticklingarna till mina Mårbackapelargoner tog sig och hur de prydde mina fönster. Och så kunde jag ha bloggat om mina sommargrannar; de där två hästarna vars hage gränsar till torpet. Jag kunde ha bloggat om hur de låg och sov medan dimman tätnade omkring dem på midsommarnatten. Men det gjorde jag inte, då.

Sådd: friland

I våras ägnade jag tid åt att förså frön. De flesta av dessa sköt snällt sina skott, men en del hann dö innan jag fick ner dem i jorden. En ganska stor del om jag ska vara ärlig. Kanske fick de inte tillräckligt med ljus, kanske fick de för lite vatten? Hursomhelst så gick det upp för mig att jag inte tycker om att ha en massa plantor och krukor utspridda i hemmet. Inte om de bara ska dö.

Så nu har jag beslutat mig för att driva upp frön på friland. Eftersom jag inte vet om vi kommer att bo kvar i radhuset nästa vår så kommer detta "friland" att ligga på torpet. Nu gäller det bara att klura ut hur jag ska göra. Ska jag använda någon speciell slags jord? Var ska drivbänken stå? Spelar drivbänkens placering överhuvudtaget någon roll? Har jag valt rätt frön att experimentera med?

Frön, ja. Min vana trogen impulshandlade jag frön. Den här gången blev det bland annat Blåregn, Humle, Flerårig stockros och Buskpion. Ja, jag vet inte om jag har valt de lättaste fröna för mitt experiment. Är det överhuvudtaget möjligt att odla Blåregn på mina breddgrader (zon 4)? (Det går enligt infon på fröpåsen men jag har läst - på annat håll - att det inte skulle fungera här...)

Apropå Blåregn. Jag har fortfarande inte klurat ut varför jag köpte det. Jag kan inte riktigt se det växa på torpet. Inte heller vid radhuset. Men kanske vid det där renoveringsobjektet som jag tycker att vi ska köpa men som F tycker att det är för mycket jobb med...

En hylla till köket?

Just nu står allting stilla på torpet, väntar mest på ett kostnadsförslag från muraren. Under tiden passar jag på att drömma lite. Om hyllor till köket.

Tidigare har vi haft öppna hyllor ovanför diskbänken. Hyllor som jag numera - på grund av flytten av diskbänken - har skruvat ner. Frågan är om jag ska skruva upp dem igen eller om jag ska göra ett försök att bygga en enklare variant av en tallrikshylla (som återfinns på den avfotograferade bilden här till höger)..?

Om en ostrukturerad köksrenovering

Det känns lite ostrukturerat det där med vår, min och Fredriks, renovering av torpet. Helt oplanerat satte vi igång med en ombyggnation av köket, just när vi egentligen borde ha ägnat vår tid åt enbart eldstäderna.

Köksrenoveringen sattes igång av det där köksskåpet som F byggde, för strax därefter impulsköpte jag en diskho. En sådan där vit porslinsho. Impulsköpte? Men hade jag inte funderat på den sedan förra hösten? Jo, det hade jag. Men impuls i den meningen att vi inte hade tänkt oss att sätta igång med köksrenoveringen nu när det är andra saker som mer borde pocka på vårt intresse.

För diskhon gjorde att vi, eller mest F om sanningen ska fram, började bygga en ny diskbänk - samt att flytta dem till ett annat hörn av köket. Innan detta skedde skrapade vi bort den gamla färgen från det hörnet och målade med linoljefärg - som tyvärr inte alls var lika kritvit som jag vill ha det. Men så kom bakugnsrenoveringen i vägen. Så inget är liksom klart, och allt är påbörjat - och det ser lite märkligt ut på torpet just nu.

Det känns som att vi gör allt i en mycket märkligt ordning. Samt att vi pillar lite här och pillar lite där. Blir vi någonsin klara, eller är det bara jag som är otålig?

Om en järnspis i köket på övervåningen

Lägg märke till att sotluckan är borstad från rost... Fint va?

Ja, för det finns ju en järnspis på torpet. En sådan där "riktig" järnspis, precis en sådan som ser ut som en järnspis ska se ut; en vacker Husqvarna no27. Ja, lite rostig, men inte hopplös. Jag har inte tagit isär den för en undersökning men skorstensfejarmästaren tittade i den och tyckte att den såg bra ut. (Och jag håller tummarna.)

Problemet med järnspisen är att den sitter i köket på övervåningen. I det kök som vi inte använder som kök. Mer som en genomgångsrum, eller som gästrum. Ett onödigt kök. Men också ett gammalt torpkök, väl värt att bevara?

Det är den här spisen som jag funderar på att flytta ner till det andra köket. Men den här spisen "gör" köket på övervåningen. Utan den finns det inget behov av att bevara spiskåpan i plåt. Utan spiskåpan blir köket ... ett rum.

F letar efter järnspisar på blocket. Jag lutar mot att bära ner denna. Sedan börjar jag tveka. Borde jag bevara köket? Jag måste bestämma mig men kan inte. ...men köket på övervåningen skulle ju kunna bli ett bibliotek, ett sådant där med en stor fin svart kamin..? Kan hända lutar det mot att  vi bär ner järnspisen till köket där nere. (Om vi lyckas rubba den. Vad kan en sådan här tingest väga? Fortsättning följer...)

Planer för en bakugn

Jag har redan skrivit om Kolossen i köket i ett tidigare inlägg. Om hur den fick mig att verkligen vilja ha torpet. Kolossen, eller det där komplexet som en gång har innehållit såväl bakugn som pannmur som öppen eld; för enkelhetens skull (eller för att jag inte vet om det kallas för något annat än) väljer jag att kalla hela komplexet för bakugn.

På bilden ovan är den emaljerade vedspisen kvar, vi har ännu inte gjort några försök att knacka upp hål där spjället sitter. Den vita rektangeln fungerar fortfarande som ett avlastningsbord.

Annat är det idag.

I ett försök att få ut den emaljerade vedspisen började vi riva "avlastningsbordet", alltså hörndelen där det en gång har eldats med öppen eld. Jag blev nästan illamående av hur lätt det var att få loss tegelstenarna, tänkte på hur bakugnen snart skulle rasa ihop. Fast det är nog ingen fara, det är nog bara där teglet sitter löst - vi kom nämligen inte igenom till spjället med våra verktyg hur vi än hackade och bankade.

Men nu är alltså frågan om hur vi gör fortsättningsvis... Sätter dit en "riktig" järnspis eller eldar med öppen eld? Både ock? Jag hittade en bild (jag tror att det är från mäklarfirman Carlssonring) på en bakugn som liknar min, d.v.s. den här:

Jag gillar bilden. Det påminner mig om mitt eget torpkök, dörren (och numera också diskbänken) är på samma ställe. Därtill är bakugnen precis som min - eller som min skulle kunna vara. Efter att ha sett den här bilden har jag blivit intresserad av att ha en öppen eld i köket. Det skulle väl vara mysigt. Fast sedan tänker jag att torpet är byggt av timmer som är riktigt torrt vid det här laget. Skulle jag kunna slappna av med en öppen eld i köket? Skulle jag stressat glo på alla pyttesmå gnistorna som yr omkring?

På bilden ovan sitter det en järnspis där pannmuren en gång har suttit. I min egen bakugn har jag tänkt att så småningom ställa dit en elektrisk spis/ugn. Men skulle det gå? Hur varm blir muren av en öppen eld? Frågor, frågor...

Och så den största frågan. Var ska vi få tag på en järnspis? Jag har ingen lust att köpa en i nuläget. Därtill finns det en i köket på övervåningen. Men ska vi verkligen ta den? Jag hade ju tänkt att bevara det köket... bara för att det finns. För att bevara. Inte för att jag egentligen vill ha, eller har behov av, två kök.

Jag har så svårt för att bestämma mig, hur ska jag göra?

Om en emaljerad vedspis

Otroligt, det här verkar vara den enda bilden...

Jag var inte så jätteförtjust i den; i den gula emaljerade vedspisen. Den kändes inte så där "torpig" som jag tycke att en vedspis skulle kännas. Men så kom skorstensfejarmästaren. Han sade att det endast fanns ett tiotal av dem i området. Då kändes den genast lite mer exklusiv, som något att hålla sig fast vid - även om det skulle innebära ett brott i "torpigheten". Dessutom är det väl praktiskt att ha en vedspis med två ugnar?

Ja, jag beslöt mig för att behålla den. Bara för att det inte fanns så många av dem. Bara för att det stod en på torpet.

Men så kom den där dagen då vi behövde knacka upp ett hål i muren för att muraren kunde ta sig en titt på hur han skulle dra röret, och det hålet skulle knackas precis ovanför vedspisen. Och för att komma åt behövde den flyttas.

Flyttas? Det gick inte att rubba den!

Fascinerat tittade jag på när kofoten böjdes mellan spisen och det spett som F hade lagt på golvet. Jag försökte rubba den själv men den flyttade sig inte en millimeter. För att kunna flytta var vi tvungna att börja lyfta ut den bit för bit. Och då upptäckte vi det som vi borde ha kontrollerat för länge sedan; den hade spruckit under spisplattorna. Det handlade inte om en liten spricka, utan en hel bit som satt löst.

Det är möjligt att jag kände mig lite lättad. Men lite snopen också. Jag hade ju tänkt behålla den... Det är klart, det mesta går ju att laga. Men visst nämnde jag att vi var tvungna att plocka ut den bit för bit?

Vi kommer inte att plocka ihop den igen. Hur ovanlig den än har varit. Vi tackar den för trogen tjänst och låter den gå till de emaljerade vedspisarnas sälla jaktmarker. Men sedan då? Vad ska vi elda med i köket?

Torpekonomi för dummies

Ja, så kommer den väl till slut; räkenskapens timme.

Igår, när torpet och jag firade 1-årsjubileum, passade jag på att leta reda på alla kvitton som jag har från olika inköp till torpet; d.v.s. kvitton för omkring 35000 kronor. Det är lågt räknat - jag hittade inte alla. De fasta kostnaderna är inte inräknade, med dem slutar mitt år med torpet på omkring 53000 kronor. Och då har jag inte räknat med småskrot såsom gungstolar fåtöljer, husgeråd eller ens bilresor till och från torpet os.v. utan bara sådant som jag har behövt köpa, allt från en ny skorsten till hängrännor till frön till skottkärra till trallskruv till kylskåp till ...

Och varför skriver jag om det här?

För att chocka mig själv? För att visa att det kan kosta att ha ett torp? För att visa att det finns en massa småutgifter som en nybliven torpägare kanske inte riktigt räknar med.

Jag köpte mitt torp billigt. Jag visste att jag kommer att behöva renovera det, jag tänker inte beklaga mig över renoveringskostnaderna, dem räknar jag med, men allt det andra? Ok, en spade kostar inte så mycket, inte heller en skottkärra. Och en sekatör går det att få för några tior. Men resten, allt det där som man behöver på torpet men som man inte har sedan tidigare? (Jag har bott i lägenhet.) Det är klart att det går att bära vissa saker fram och tillbaka. Åtminstone till en början, sedan ledsnar man. Köper ett set till torpet för att slippa konka runt med verktygen. Och sedan behöver man en vattenslang. När man bygger ett köksskåp kan man visserligen återanvända en garderob i pärlspont, men man kommer att behöva spik och gångjärn till dörrarna.

Summa summarum; många bäckar små blir snart till en å á 35000 kronor.

Lektion 1 i torpekonomi för dummies:

* Det finns fasta kostnader för torp (t.ex. el, försäkringar o.d.)
* Det finns ev. kostnader för renovering (kostnaderna bestäms av viljan och takten)
* Det finns kostnader för bruksinventarier (beroende på vad man har i t.ex. verktygsväg sedan tidigare)
* Det kan finnas kostnader för lull-lull (nya gardiner? krukväxter? gungstol?)

När man adderar dessa kostnader får man en summa. Denna summa kan i sin tur delas i antal månader om året, eller antal dagar som man i faktiskt tillbringar på torpet. Sommar på torpet? (53000kr/3månader=17666.66kr per månad?)

Ja, nu är det inte så krasst för min del, jag har nära till torpet och är där ganska ofta, dessutom räknar jag med att jag har köpt alla behövliga bruksinventarier. Så det blir väl billigare. Eller så kan jag fokusera på renoveringen.

Men å andra sidan, de där träden som växer intill ladan måste ju ner, för det behövs en motorsåg... Och så behöver rörspisen ny puts så det kommer ju att krävas en hink att blanda putsen i, kanske något att smeta ut putsen med. Och en sådan där vispaktig sak som man sätter fast i borrmaskinen för att röra ihop putsen. (Tack och lov att F har en borrmaskin/skrivdragare)

Torpet & Jag fyller 1 år!

För ett år sedan skrev jag min namnteckning ett (nåja) papper och torpet blev mitt! Det har varit ett intressant år; ett drömmen-blev-sann-år men också ett dröm-kontra-verklighet-år. Det har varit tillfredsställande att se all förvandling (även om jag ibland måste gå tillbaka till gamla bilder för att påminna mig om hur det såg ut från början), men renoveringen har också varit oroande (gör vi rätt? hur mycket ska det kosta?).

Men visst är det skönt att ha ett torp, att ha rum för drömmar och avkoppling. Så idag firar vi med tårta!

Om en fin skorsten

Mm. Så kom den upp igen, skorstenen. Fin är den, och med krona på toppen! Det som ännu saknas är en kåpa, men en sådan dyker väl upp så småningom. Jag har ju lite tid på mig att beställa en sådan; för visst dröjer det ett tag innan frosten kommer?

Jag har ännu inte fått ett kostnadsförslag på resten av renoveringen, men det lutar mot att två av rökgångarna - som är för smala för rör - kommer att glidgjutas, och två kommer att få rör. 50/50. Det låter väl som en bra deal?

Syrenbersån, del 5 - beskärning

Så blommande, men ack så gles! Så kraftig, men ack så låg!

Syrener ska visst beskäras efter blomning. Och eftersom jag inte ville riskera att skära bort den kommande sommarens blommor väntade jag hela hösten, vintern, våren och försommaren innan jag skulle ta itu med jobbet.

Just när jag skulle ta itu med beskärningsarbetet av denna alltför rangliga berså kontrollerade jag hur en beskärning skulle gå till. Och läste att i de fall det handlar om en föryngringsbeskärning så ska detta göras på vintern! Och jag som irriterat mig på dessa rangliga pinnar med en grön tofs i den övre ändan! Skulle jag inte få beskära min berså nu?

Jo. Jag gjorde vad jag hade planerat att göra. Jag beskar syrenbersån efter blomning, ungefär femtio centimeter ovan markytan. Nu är det inte längre en berså, utan något som liknar en låg häck. Frågan är hur den kommer att reagera på att bli föryngringsbeskuren mitt i sommaren istället för på vintern? I vilket fall som helst kommer jag nu att slippa de rangliga pinnar som sticker upp ur marken. Nu återstår att se om syrenerna visar sitt missnöje genom att skrumpna ihop eller om de kommer att växa till en vacker och tät berså.

Om en skorsten i behov av renovering

Stackars, stackars skorsten...

Då är det dags. Skorstenen ska ner, och sedan ska den upp. Det är ett jobb som jag har haft framför mig ända sedan jag köpte torpet förra hösten. Ett jobb som jag, då, tänkte skulle göras redan på våren. Men på våren hände så mycket annat.

Nu tackar jag den kalla sommaren, särskilt den där veckan med konstant regn, för att jobbet blir gjort. (Oj, vad jag längtade efter en mysbrasa, eller bara lite värme som inte kom från el-element.) Eller påbörjas, ska jag kanske skriva. För murandet av skorstenen är bara en del av jobbet. Det är inte bara den delen som sticker upp ur taket som måste renoveras, rökgångarna är visst otäta.

Men vi börjar med den synliga delen, då får muraren bättre koll på vad som behöver göras därnäst. Om det går att dra ner rör i rökgångarna, eller om innandömet ska glidgjutas. För att jag ska få ett någorlunda korrekt kostnadsförslag.

Egentligen skulle jag nog föredra att rökgångarna glidgjutes. Att glidgjuta är en aning billigare än att dra rör, men den stora fördelen är att murstocken förblir varm vid eldning.* Nackdelen är att en glidgjutning inte håller lika länge som rör, rökgångarna kan spricka igen och då har man samma jobb framför sig.

Men det beslutet återstår att ta. Nu väntar jag med spänning på att få se den nya skorstenen. Den som mycket väl kan vara klar redan när jag skriver detta. Jag väntar med spänning på att få se bilder, jag är så nyfiken.

* de finns de som säger att värmen i murstocken inte alls påverkas av att röken går genom rör, eller som menar att skillnaden är marginell...

634 kronor senare

I väntan på bilder av det färdiga köksskåpet – bilder som kanske inte kommer förrän jag är klar med hela köket – påminns jag om att jag inte har visat de utlovade bilderna av grishuset/gästhuset efter renoveringen.

Så, här kommer de.

Grishuset så som det så ut när jag köpte torpet.

Grishus, eller gästhuset (?) som det ser ut nu.

När jag tittar på ”före och efter” bilderna kan jag förundras av vad som är möjligt att få för 634 kronor; fönster, fönsterfoder och målarfärg. Och ett grishus/gästhus som är som nytt! Byggnaden har också fått en ny dörr, eller snarare en nygammal. Den nygamla stod oanvänd i ladugården. Så oanvänt att blyertsstrecken som markerade var spikarna skulle in var kvar. En av hakarna som dörren ska hänga på gick dock sönder vid upphängningen. Lagningen är provisorisk och dörren hänger lite så sniskan. Men visst blev det fint?

Dock hände det som lätt brukar hända vid uppfräschningar; man får syn på något annat som måste åtgärdas. Taket behöver visst målas. Men nog kan väl det vänta till nästa sommar?

Köksskåpet, del 2 – nästan klart

Jag måste säga att jag är imponerad av resultatet. Så himla nöjd. Mer imponerad blir jag när jag vet att det är det första köksskåpet som (drängen) Fredrik har byggt. Och att han klarade utan någon som helst snickarutbildning – det närmaste han kommer trähantverk+utbildning är nog den gången han i början av sin lärarkarriär vikarierade som träslöjdslärare och lyckades kapa av sig ena lillfingertoppen med bandsågen.

Det enda som saknas nu är luckor till den övre delen (glasdörrar med spröjs) och målarfärg. Fast det kommer nog att dröja, åtminstone målarfärgen eftersom jag inte kommer att köpa någon innan hela köket är renskrapat från gammal färg, och det kommer att ta tid!

Kökssoffan

Drömsoffan, numera min.

Jag hade en tydlig bild av hur min blivande kökssoffa skulle se ut. Den skulle vara tillräckligt lång för att en vuxen ska kunna sova i den. Det skulle inte vara en pinnsoffa, utan en sådan där med hel rygg. En sådan som stod i bondgården där jag tillbringade mina barndomssomrar. En gammal utdragssoffa. Lite snirklig och så, men inte för mycket.

Jag har sett några liknande soffor, antigen för dyra eller skapligt billiga – men i det senare fallet sådana som måste renoveras.

Men nyligen besökt antikvariat på landet stod några kökssoffor. Just sådana som jag kunde tänka mig. Fast utan prislapp. Jag konstaterade att de var fina. Fast säkert dyra, så jag hann gå tillbaka till bilen. Tills jag upptäckte att Fredrik skulle göra upp affärer om en gräsklippare. Då sade jag åt honom att fråga – mest i förbigående – om hur mycket antikvariatsinnehavaren skulle ha för sofforna.

Tre respektive sexhundra kronor! Gissa om jag skulle ha en! Och jag valde den som stod på högkant, delvis dold av den andra soffan. Den billigaste och den som jag trodde skulle passa bäst på torpet. När jag fick hem soffan följande dag visade det sig att jag hade gjort ett klipp. För det var inte bara min soffa som delvis doldes av den andra soffan, utan hela prislappen. I och med att jag betalade 300 för soffan fick jag rabatt på hela 500 kronor!

Det enda som egentligen bekymrar mig är frågan om hur mycket plats den tar av mitt lilla kök. Den går precis in där jag vill ha den, men hur blir det med bord och stolar? Nåja, det är en senare fråga. Innan den överhuvudtaget kan komma in måste diskbänken flyttas.

Köksskåpet, del 1 – planering och förberedelse

Det är egentligen inte svårt att bestämma sig för ett köksskåp. Inte när man saknar befintliga skåp och när köket på torpet ser ut som ett kök från 1880-talet. (Ok, med en modern och ful diskbänk som ska väck!) Det är bara att bläddra i böcker och tidskrifter som visar bilder på gamla kök och därefter kopiera friskt!

Det var två bilder som vägledde mig när jag bestämde mig för mitt köksskåp; en tecknad bild från Göran Gudmundsson bok Stora boken om byggnadsvård och en bild av det befintliga köksskåpet på övervåningen. Därtill en uppsjö av varianter på just dessa två skåp. Det var bara att välja.

Jag medger att jag för några ögonblick övervägde möjligheten att riva köksskåpet på övervåningen och flytta ner det. Men. Det skulle väl vara synd att riva skåpet när vi behöver det till förvaring av bl.a. sänglinne?

Köksskåpet fick stå kvar, men en garderob offrades – för att få fin gammal pärlspont till skåpet! Alldeles gratis! Därefter var det ”bara” att skrapa väggen från gammal färg – hejdå baby-blå! - och sätta igång med bygget.

Blåbär

Det känns så trevligt. Det här med att ta stigen till brevlådan - för att hämta morgontidningen - och upptäcka att stigen kantas av blåbär. Och inte vilka blåbär som helst utan sådana som ropar "Plocka mig! Ät mig!". Sådana kan man ju inte bara gå förbi utan att bry sig om deras rop.

Något annat som känns trevligt just nu är att ställa skålen med blåbär på trappan upp till övervåningen. Inte bara för att jag gillar de slitna trappstegen så mycket, men också för solkattens skull. Nu ska det väl ändå vara slut på regnandet?

Men åter till blåbären. Nu är frågan vad jag ska göra med dem. Äta dem som de är eller baka en pytteliten tårta och garnera den med dessa..?

Sommar, sommar... sommar?

Det är märkligt det här. Jag tänkte mig att när jag är på torpet så kommer jag att blogga och blogga. Och inte ha tid med annat.

Det visade sig bli det motsatta. Hittills. Nu försöker jag ta tag i bloggandet, för här händer det saker. Och det är så klart att det händer saker inne på torpet. Ute händer det liksom inget. Förutom att det regnar.

För er som inte har några timmerhus (eller torp) kan jag berätta att regnandet gör timret kallt. När man inte har en fungerande skorsten. Det blir kallare inomhus än utomhus. Råare. Så nu har muraren varit här, och Drängen och jag väntar på ett kostnadsförslag från honom. Under tiden håller ett köksskåp på att se dagens ljus. Mer om det när det är färdigt.

Tak till hammock

Blivande hammocktak

På torpet finns en hammock. En sådan där gammal och gnisslande sak. En sådan där med brunt tak och dynor som saknas. En sådan där som man tappar hoppet om. Tills man hittar det perfekta tyget till taket. Som den här vaxduken med rosor. Hur somrigt som helst!

Nu gäller det att jag inte misslyckas med att sy taket, nu när jag valde att inte köpa det färdigsydda taket som bara kostade några hundralappar; de där som jag dissade det eftersom jag inte tycker att vare sig ett svart eller ett beige tak slår vaxduken med rosor. Men jag har sparat det gamla taket som mall.

Dynor har jag också köpt; en på loppis och två i fyndhörnan i en ... dyn-shop. Alla ser de olika ut, men vem bryr sig? Huvudsaken är att jag har en hammock som jag kan ligga i och läsa böcker. Njuta av sommaren och spana på mitt torp - eller kanske på Grishuset..?

Faluröd timmervägg

So happy!

Ja, jag köpte billig rödfärg till Grishuset/Gästhuset, 99 kronor för tio liter. Och jag blir så glad varje gång jag tittar på byggnaden. Jag blir så nöjd att när jag inte befinner mig i dess omedelbara närhet så måste jag dit; bara för att titta. Beundra den faluröda färgen. Det vackra - om ock slitna - timret.


Glad blev jag också när jag fick tre tomatplantor av min granne. När de växer upp kommer de att vara kronan på verket där de står mot den röda väggen.

Jag väntar lite med att visa bilden på hela det uppiffade Grishuset/Gästhuset. Det är en dörr som måste fixas, och när det är gjort lovar jag att ni får se på den första riktigt intressanta före- och efterbilden från torpet. 

Stay tuned!

Grönsakslandet, del 4

Oh, so happy! Allt tyder på att jag kommer att få skörda egensådda grönsaker! Potatis, ärtor, dill, sallat, rädisa, spenat, morötter och rödbetor, allt växer så snällt i mina odlingsbäddar!

Jag tyckte att jorden såg så mager ut när jag krattade fram odlingsbäddarna. Jag tyckte att den såg ut att innehålla alltför mycket sand. Jag tillhörde visst den grupp av människor som tror att jord måste vara närmast svartbrunt för att något ska växa. Trodde. Nu vet jag att jord kan vara sandig, att den kan innehålla småstenar men att frön kan gro ändå.

Men spänningen är inte över för det. Det visade sig att någon hade varit och tuggat på rabarberbladen, där såg det ut som om någon hade varit framme med en hålslagare. När min semester börjar ska jag se till att sitta på vakt, se till att nita de små skadedjuren. (Från att ha varit en from person som endast dödar mal och fästingar upptäckte jag under helgen hur lätt det var att döda myror i hundraden utan att ens fundera om de kan tillhöra gruppen skadedjur.)

Faluröd eller ... Faluröd?

Inte för att det verkar bli något vidare väder för att måla, men likväl tänkte jag köpa målarfärg. Frågan är bara om jag ska köpa Faluröd eller Faluröd? Det som skiljer dessa målarfärger åt är att den ena kostar ca 500kr/10liter och den andra ca 140kr/10liter.

Jag har sökt efter information om skillnaden mellan dessa. Har fått råd och läst ett test. Men likväl blir jag inte klokare. Det verkar som att den dyrare färgen innehåller pigment från Falu koppargruva medan den billigare innehåller röd färgpigment. Men är det hela förklaringen? Och hur påverkar det på slutresultatet?

Den dyrare färgen ska visst skydda virket bättre - på grund av mineralerna från koppargruvan. Men innebär det att den billigare färgen endast är "yta" och inget skydd?

Jag tänkte mig på ett eget test. Jag målar grishuset/gästhuset med den billigare färgen, och torpet med den något dyrare. Jag måste ändå renovera vissa av timmerstockarna på den förra så visst kan jag måla det med billig färg? Chansa lite?

Kryddodling, del 2

Utprovning av kryddodlingen.

Jag hoppas på egna kryddor i sommar. Kanske var det på grund av hoppet som det gick smidigt att rensa kring brunnen, att det inte kändes så tungt som när jag rensade grönsakslandet. Min  tanke med kryddodlingen var att placera kryddorna i storleksordning. De högsta längst bak, och allt därefter i fallande. ordning. Men när jag sedan stod där vid brunnen, vid den blivande kryddodlingen förkastade jag min tanke. Jag orkade bry mig, strödde bara ut de frön som skulle direktsås. Räknade ut hur mycket plats de försådda plantorna skulle ha.

De försådda plantorna ja. Det är ett helt kapitel (blogginlägg?) för sig. Men jag kan redan nu skriva att jag tog med mig alla plantorna som jag försådde (och som klarade sig) till torpet den där nästsista helgen i maj. Jag hade tröttnat på att ha den hemma. Det fanns ingen plats, åtminstone ingen solig plats för dem. Kunde jag chansa på att plantera ut dem? Nja, jag vågade inte riktigt. Det fanns fortfarande risk för frostnätter. Så de flesta fick låna plats i ett växthus i närheten. Det fanns dock vissa som jag planterade ut; som några av Virginiatobaksplantorna och alla smultronplantorna. Det ska bli väldigt spännande att se vad som har kommit upp och vad som har klarat sig. Om något har kommit upp. Om något har klarat sig. Annars är det väl bara att ta en tur till någon handelsträdgård...

Om en park...

Jag bläddrar igenom mina bilder från torpet. Ögat fastnar på ett foto som jag hoppas är en "före-bild". Ett dike som jag fyllde ut med jordkockor från grönsakslandet. Men nu ser jag något som jag inte lagt märke till tidigare. Inte tänkt på.

I höstas stod där fullt med sly, då lade jag inte märke till det. I vintras låg där högar med sly, då lade jag inte märke till det. I våras, ja ganska nyligen, riktade jag blicken mot marken, då lade jag inte märke till det.

Men nu. När jag egentligen tittar på något helt annat ser jag det;

Jag har en park.

Park vid slutet av ett dike

Ok. Det är en vildvuxen park, men en park ändå. Ett grönområde med träd. Och med kolonier av förgätmigej (som jag glömde att fotografera).

Eller ja. Om man väljer att kisa lite så är det en park. Kanske kan det bli något att sträva mot; ett torp med en park. Inte det torpigaste men visst vore det väl något?

Koko, som en gök

Mm. I det föregående inlägget skrev jag att det inte längre är så tyst
att det känns som att man har lock för öronen. Nix, för på torpet
finns det gökar.

Ja, visst är det mysigt att höra göken. En gång (”Hörde du, det var
göken!”), kanske till och med två gånger. Men dag ut och dag in, med
början vid soluppgången?

Drängen har i alla fall börjat tröttna. Han gjorde strax efter att två
gökar fastnade i en evighetsdialog i ottan.

Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko? Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko! Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Näe? Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Jo! Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko? Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.

Ljus i ... mörkret?

Ok, jag borde ha städat bort städgrejerna innan jag tog en bild...

Jag tror att det var för att det var så svart ute, kolsvart, som jag i höstas inte trodde att jag skulle våga sova ensam på torpet. Det, och att det var så tyst att man fick känslan av att det har slagit lock för öronen.

Det visade sig att det gick bra att sova ensam. Men så är det ju inte kolsvart längre. Inte heller så tyst att det slår kock för öronen. Sommarljuset gör att jag inte har möjlighet att fullt ut njuta av min julklapp - en utelampa - som äntligen har blivit uppskruvad. Men den dagen – kvällen – kommer nog så småningom.

A perfect match

Grishus? Gästhus? Bastu? Hursomhelst, nu med fönster

Åtminstone nära nog perfekt. Fönstret alltså. Ett fönster, inklusive karm, som jag hittade för 200kr. Det som egentligen är lite för litet, brett, högt, smalt, lågt för att passa någon av mina fönsteröppningar. Ett fönster som jag tänkte kanske går att sätta in i ladugården, för där kan man ju såga i timret utan att behöva bry sig så mycket. Blir det fult så gör det inget efter som det kommer ju ändå (troligtvis) att rivas.

Fast man kan ju kolla hur mycket för stort det är för grishuset, tänkte jag.

Och efter diverse rivoperationer visar det sig att det passar perfekt. För en gång i tiden har ett lite bredare fönster ersatts av ett smalare. Eller nästan perfekt, eftersom det är lite för högt. Men. Timmerstocken just ovanför fönstret var skadat och behövde bytas ut. Nu slapp vi, eftersom fönstret var en timmerstockshöjd för högt så det gick in utan större operationer.

Det känns så himla bra att ha letat och hittat fönster; och att det därtill sitter där det en gång satt ett men senare saknades. Nu kan jag börja planera renovering av grishuset. Bara jag beslutar mig för
vad det ska få för funktion; gästhus eller bastu.

A perfect weekend

Äppelblom

Det var ju inte så att jag skulle åka till torpet den där helgen som skulle komma. Inte för att jag inte ville utan för att jag inte skulle hinna. Men jag kunde inte motstå den där vita hyllan till köket. (Den som jag glömde att fotografera…) 175kr på loppis – den blir ju perfekt till köket där det saknas skåp! Och inte kan jag ha hyllan stående på altanen i veckor..?

Och så det fina vädret. Men visst kan man åka till torpet över dagen? Och när man är där på dagen så kan man ju stanna till kvällen. Och när kvällen kommer så kan man ju ändra sig och sova över. Och följande morgon så visar det sig att det går att förlänga hyrperioden av släpvagnen via mobilen.

Och oj, vad vi hann göra mycket. Och vad vilsamt det var. Och vad jag gillar de slitna trapporna i kallfarstun, och så mycket blommor det finns på den ena äppelträdet blommar. Och så skönt livet kan vara. Så varmt och soligt. Och när börjar min semester egentligen?

Grönsakslandet, del 3

Det är som att sommarens ankomst har fått mig att hamna in en bloggdvala – fast jag har så mycket att skriva om. Så alla inlägg har hamnat på hög. Som jag nu tänker mig att jag ska börja beta av. Och eftersom jag redan nämnt beta så börjar jag väl med grönsakslandet.

Skottkärra full med ogräs

Egentligen borde det här inlägget väl heta Grönsakslandet del 3 och 4 och 5. För senast jag bloggade hade jag ju endast lyft av det översta lagret med gräs och ogräs. Sedan dess har jag rensat, sått och spanat på resultaten. Att rensa ja. Jag upptäckte att det där jobbet med att lyfta av det översta lagret med gräs och ogräs var det enkla jobbet. (Och jo, det fanns en del stenar i det blivande landet.) Själva rensandet var drygt. Till viss del berodde det väl på att jag jobbade hårt den första dagen och var öm i musklerna under de följande dagarna. Men så trevligt det kändes att kratta fram drivbänkarna när landet var rensat.

Fiberduk över bäddarna.

Grönsakslandet kom att ligga en liten sluttning, jag försökte kratta fram drivbänkarna så att det inte skulle luta för mycket. Men vid bevattningen upptäckte jag att åtminstone en av bänkarna sluttade rejält. Det kan ju bli riktigt spännande; har alla fröna samlats i en hög längst ner i bänken? Har de helt spolats bort? Och hur blir det sedan, kommer de fröna som blev kvar klara både eventuella frostnätter eller gassande sol med medförande torka? Jag täcker sådden med fiberduk och håller tummarna.

Och lite snopet skulle det nog kännas om jag inte lyckades driva fram några grönsaker överhuvudtaget. Så det var med spänning som jag lyfte på fiberduken en vecka efteråt. Det dröjde ett tag innan mina närsynta ögon såg det. Fröna hade inte runnit bort med vattnet. Rädisorna, salladen och spenaten börjat synas. Där fanns någon ärta som var på väg och mikroskopisk grönska där jag hade sått rödbetor. Eller ja, allt var ju mikroskopiskt... med det var!

Om vad man finner i en bortglömd rabatt

På framsidan av torpet finns en liten plätt där det en gång funnits en rabatt. Det kan man se eftersom den är avskärmad med plankor. Lite som en odlingsbädd. Förra hösten flyttade jag en ros till den bädden - eftersom det ändå inte verkade växa något i den.

Döm om min förvåning när jag idag upptäckte att det växter rabarber i den! Jag såg inte tillstymmelsen av någon rabarber i höstas! Inte ett dött blad. Inget.

Det lustiga är att jag har funderat på att köpa rabarber till torpet. Just för att det är så torpigt. Det som gjort att jag dragit mig är att jag faktiskt inte är särskilt förtjust i rabarber... Fast sen så tänker jag att jag ju inte behöver äta upp dem. De kan ju få vara så där fina som t.ex. pioner som man ju inte heller äter upp.

Men köpet har inte blivit av. Och behöver uppenbarligen inte heller bli av! Nu ska jag bara kolla med min  mamma om hon tror att det är ok att flytta rabarbern lite närmare (det blivande) grönsakslandet...

  

Små vänner i syrenbersån / Uppdaterat

Sådana här små vänner hälsade mig välkommen till torpet igår. Då neg de i blåsten så jag kunde inte fota dem. Idag upptäckte jag att de finns lite här och var på torpet.

Jag har fått för mig att de är liljor av något slag. Undrar just om någon av dem skulle ha något emot att bosätta sig i min rabatt?



/ Uppdaterat

Hm. Jag fick för mig att växten är en lilja av något slag. Men nu när jag tittar på den andra växten som jag trodde var den samma så ser jag ju skillnader. Den som jag tror är en lilja är lite grövre i stjälken. Så vad kan det vara för växt? Ogräs av något slag? Fint ogräs i så fall.

Frågan är nu om jag ska göra försök att flytta på dem eller om de ska få möta i öde i den nyinköpta (begagnade) gräsklipparen?