Om att baka bullar i vedspis

Ärligt talat trodde jag inte att det skulle gå. Konstigt, kan jag tillägga, folk har ju gjort det i alla tider, men jag tänkte nog att det var en bortglömd konst. Att det skulle krävas trix och knix för att få det att fungera; bullbaket i vedspisen.

Det enda trixet som krävdes var att vända plåten efter halva tiden, tänka på att bullarna blir snabbare färdiggräddade om det fortfarande brinner i ugnen. Är det bara glöd kvar tar det längre tid att grädda dem - men då riskerar de inte heller att brännas vid så snabbt.

Några av bullarna på den första plåten blev lite mörka, men vad gör väl det lilla mörka mot lyckan av att kunna baka bullar under regniga dagar?

Jädrans husmus!

Vi upptäckte det första besöket i vintras. Då skrattade vi mest.

"Ding-ding musen har missat det gottaste och ätit upp tacokryddan. Haha!"

Man kan du undra hur musens mage klarade det, men vad vi kunde se var kakka-kokkorna helt normala. Nåja, vi städade skafferiet och barrikaderade dörrarna.

Men vad hjälpte barrikaderna när man har att göra med en redig mus. Kanske utövade minnet av tacokryddan en alldeles särskild lockelse, tillräckligt för att få musen att tugga käkarna ur led för att åter få smaka på dem? När vi kom till torpet senast möttes vi av resterna av ett rejält kalas i skafferiet. Den här gången skippade musen de starkare varorna/kryddorna och gick på mjölet och sockret. Därtill var havregrynet uppätet till den sista smulan.

Men det värsta av allt; mushålet! Mushålet i det nybyggda skafferiet!

Ok. Det är lite komiskt. Och visst måste vi ge ett erkännande till musen som jobbat så hårt. Det är nästan lite synd att katterna kommer att följa med nästa gång vi åker till torpet...

Loppisfynd: En galet snygg lampa

Vi åker till Stockholm, har inget särskilt inplanerat. Ska bra strosa, kanske fika lite. I bakhuvudet bär jag med mig en byggnadsvårdsbutik, ett som kanske är värt ett besök - trots att jag inte har lyckats sälja in hos F att vi behöver ett klosettlås för 800kr. Men om vi liksom går dit och han ser låset, kommer han inte att tycka att den är helt perfekt för vårt renoveringsobjekt från 1914?

Men vi kommer aldrig dit. Vi besöker Myrorna och hittar en lite ovanligt lampa som jag vill ha men som F är lite tveksam inför. Jag tänker att jag nog ändå går tillbaka och köper den innan vi åker hem igen. Vi strosar vidare. Tittar här och tittar där, hamnar i Gamla stan. På Stockholms stadsmission. Från håll ser jag en lampa, jag skojar med F och säger att vi kanske ska köpa den. Ungefär tre sekunder efter att jag "skojat" inser jag det; jag måste ha lampan! Vilken lampa, så ovanlig! Perfekt för vår kommande matsal.  Måste ha, måste köpa!

Jag glömmer lampan från Myrorna, jag glömmer klosettlåset.
Jag är så himla nöjd med min Stockholmshopping.