Grönsakslandet, del 3

Det är som att sommarens ankomst har fått mig att hamna in en bloggdvala – fast jag har så mycket att skriva om. Så alla inlägg har hamnat på hög. Som jag nu tänker mig att jag ska börja beta av. Och eftersom jag redan nämnt beta så börjar jag väl med grönsakslandet.

Skottkärra full med ogräs

Egentligen borde det här inlägget väl heta Grönsakslandet del 3 och 4 och 5. För senast jag bloggade hade jag ju endast lyft av det översta lagret med gräs och ogräs. Sedan dess har jag rensat, sått och spanat på resultaten. Att rensa ja. Jag upptäckte att det där jobbet med att lyfta av det översta lagret med gräs och ogräs var det enkla jobbet. (Och jo, det fanns en del stenar i det blivande landet.) Själva rensandet var drygt. Till viss del berodde det väl på att jag jobbade hårt den första dagen och var öm i musklerna under de följande dagarna. Men så trevligt det kändes att kratta fram drivbänkarna när landet var rensat.

Fiberduk över bäddarna.

Grönsakslandet kom att ligga en liten sluttning, jag försökte kratta fram drivbänkarna så att det inte skulle luta för mycket. Men vid bevattningen upptäckte jag att åtminstone en av bänkarna sluttade rejält. Det kan ju bli riktigt spännande; har alla fröna samlats i en hög längst ner i bänken? Har de helt spolats bort? Och hur blir det sedan, kommer de fröna som blev kvar klara både eventuella frostnätter eller gassande sol med medförande torka? Jag täcker sådden med fiberduk och håller tummarna.

Och lite snopet skulle det nog kännas om jag inte lyckades driva fram några grönsaker överhuvudtaget. Så det var med spänning som jag lyfte på fiberduken en vecka efteråt. Det dröjde ett tag innan mina närsynta ögon såg det. Fröna hade inte runnit bort med vattnet. Rädisorna, salladen och spenaten börjat synas. Där fanns någon ärta som var på väg och mikroskopisk grönska där jag hade sått rödbetor. Eller ja, allt var ju mikroskopiskt... med det var!