Sommarminnen; Sägensvandring

Något annat som jag hade tänkt skriva om i somras var den Sägensvandring som jag fick i födelsedagspresent. Jag skrev inget om de lyktkarlar, älvor och varulvar som dök upp i de hälsingska skogarna för att skrämma slag på den tappra skara som försökte leta sig fram i mörkret. Jag skrev inget om näcken som spelade (ganska krasst om jag får vara ärlig) på fiol och hur jag rycktes med av stämningen och sprang rakt på en - ok, ganska tunn - gren när försökte komma undan vittrorna.

Varför kom jag mig aldrig för att skriva något om det?

Sommarminnen; nattsim & utsikt

Sådant jag inte heller skrev något om i somras var de gånger vi simmade i kvällningen, i skymningen, i den närbelägna sjön. Jag skrev inget om den kvällen då vi skyndade för att hinna fram till kiosken innan de stängde, bara för att strax därefter komma på att vi var så nära sjön att vi lika gärna kunde bada. Vem bryr sig om vi inte har badkläder med oss, sist vi kollade gick det bra att bada utförd underkläder.

Jag skrev inte heller något om den utkiksplats som finns strax bakom torpet. Det ställe dit kidsen cyklade till på midsommaraftonen, bara för att de råkade se en skylt som pekade ditåt. Jag skrev inget om de gånger som vi klättrade upp dit för att inta lunch med utsikt.

Blåbär

Det känns så trevligt. Det här med att ta stigen till brevlådan - för att hämta morgontidningen - och upptäcka att stigen kantas av blåbär. Och inte vilka blåbär som helst utan sådana som ropar "Plocka mig! Ät mig!". Sådana kan man ju inte bara gå förbi utan att bry sig om deras rop.

Något annat som känns trevligt just nu är att ställa skålen med blåbär på trappan upp till övervåningen. Inte bara för att jag gillar de slitna trappstegen så mycket, men också för solkattens skull. Nu ska det väl ändå vara slut på regnandet?

Men åter till blåbären. Nu är frågan vad jag ska göra med dem. Äta dem som de är eller baka en pytteliten tårta och garnera den med dessa..?