Lånta fjädrar och fisförnäma dörrar / Uppdaterat

Alltså, exempel på saker som jag har svårt för:

• spröjsade fönster i mexitegelvillor
• marmorbänkar i fattigtorp
• öppen planlösning i 1800-talshus

Summa summarum: Jag har svårt för allvarliga stilbrott.

Jag gillar det tidstypiska. Jag gillar det faktum att vilken stil man än tar så finns det ofta en tanke bakom. Man väljer vissa typer av fönster av en anledning. Man måttar och mäter och lägger tak och bygger verandor enligt en idé. Mer än så gillar jag att det fanns en tanke bakom ett husbygge. Även om jag inte gillar villor i mexitegel så ogillar jag att de byggs om - ofta alltför slarvigt - i enlighet med en modefluga för att bli något de inte är. Själlöst.

Jag struntar blankt i hur man inreder sitt hem. Älskar man fransk slottsstil tycker jag att man ska inreda sin betonghyreslägenhet i enlighet med sina drömmar. Alla har inte råd att köpa sitt ett fransk château, inte heller ett timrat torp med röda knutar. Eller ett arkitektritat hus för den delen. Däremot tycker jag att om det finns råd till att sätta in en Poggenpohlkök i ett hus från 1800-talet så finns det väl för bövelen råd till att bygga ett nytt hus och låta bli att blåsa ut väggarna för att få en öppen planlösning? Låt huset vara vad det är även om en inredningstrend bjuder något annat!


     Men vänta nu... handlar inte det här inlägget om att kasta sten i glashus?

Eh, nä? Eller ... jo? Fast inte så där jättestora stenar, mest smågrus. Faktiskt.

Ja, det är smärtsamt att komma på att det man ogillar hos andra ursäktar man hos sig själv. Vi har ju också tagit bort en vägg för att förvandla 15 kvadratmeter kök till 35 kvadratmeter kök. Jag ursäktar mig med att vi återställer mer än vi ändrar. Vi lyfter tak och byter fönster. Spikar upp "rätt" lister och skrapar fram dörrar.

Dörrar, ja. Mina lånta fjädrar och marmorn i fattighuset.

Jag skrev i det tidigare inlägget "Masonit, vad döljer du för mig" om att en del dörrar på nedervåningen saknade speglar. Snopen av upptäckten fick vi lov att börja leta efter nya dörrar. (Visst går det att sätta in nya speglar i dörrarna men i det här läget i livet orkar vi inte, ibland är det bara enklare att köpa nytt. Eller nygammalt.) Vi hade bara hunnit börja leka med tanken på att vi skulle ha dubbeldörrar från köket in i det rum som kommer att bli vårt lyssningsrum, innan vi faktiskt hittade ett par på ett loppis. Och slog till. Dagen efter satt vi på en sommarfest och berättade för våra bordsgrannar om dörrarna, varpå vi blev erbjudna dörrar som de hade i ladan. Det resulterade i ytterligare två par dubbeldörrar.

Så jag ursäktar mig. Det går inte att se det omedelbart, om ens alls. Men faktum är att också vi stoltserar med lånta fjädrar; för de där dörrarna som ska in på nedervåningen är betydligt högre, och finare, än några som helst dörrar som funnits i huset. Visst, de är gamla. Säkert gjorda i början av 1900-talet, precis som huset. Men det är dörrar som suttit i paradvåningar, inte i förmansbostäder på en mindre bruksort. Men, men. Snygga är de, faktiskt det som jag hittills gillar bäst i vårt renoveringsobjekt.

Och ja, bilder?

Mm. Jag lovar att lägga in en bild senare. Har precis upptäckt att jag inte har någon bild på dörrarna...

Uppdaterat:

När jag letade efter bilder till ett helt annat inlägg hittade jag en bild på ett par av dörrarna. Dessa dörrar går från köket in i det rum som ska bli Lyssningsrum. Liksom på bilden så är det endast en av dörrarna som är grundmålat hittills. Men kanske till jul? (Jag verkar tro att jag hinner med hur mycket som helst innan det blir jul, på vad är det, lite drygt en vecka?)

Under renovering; Lyssningsrum

Ja, vi drog igång med renoveringen av lyssningsrummet för ett par veckor sedan, precis när jag inte alls hade tid att blogga om det.

Innan rummet blir klart ska vi ha

• bytt fönster
• rivit en vägg (mot en skrubb)
• höjt taket
• satt in ny dörr (och byggt dörrkarm)
• dragit om elen
• renoverat en (ytlig) spricka i en öppen spis
• slipat, målat, tapetserat
• platsbyggt en hylla för lp-skivor

Och allt detta före jul. Inte så mycket tid kvar, så tur är väl att jag är sen med att skriva om detta och vi faktiskt redan har gjort det största jobben...

Tyvärr är jag alldeles för dålig på att ta före-bilder (eller fotografera överhuvudtaget). På bilderna här bredvid har vi redan hunnit byta fönster. Från 60-talsfönster till likadana fönster som en gång satt i huset.

Men det här är ungefär vad vi har som utgångspunkt. Fortsättning följer ...

Om att diska

Det känns som att det är nu som jag lever torparliv - på riktigt. Nu när sommarvattnet är avstängt och jag bär in hinkvis med vatten från brunnen. Det är också nu som jag inser hur mycket vatten jag vanligtvis använder för att diska.

Men det är också något som händer med min inställning till att diska. Från att ha varit något som jag drar mig för blir det ... intressant. Det kräver en känsla för logistik. För hur ska jag göra för att slippa hämta ytterligare en hink med vatten? Hur gör jag för att varmvattnet räcker utan att jag måste ta en paus för att värma nytt. (I kopparcisternen tar vattnet lång tid på sig att knappt bli mer än ljummet - järngryta på vedspisen är det som gäller.)

Skölja - diska - skölja är det som gäller. Och i minimalt med vatten. Och det sista sköljvattnet ska alltid lämnas i baljan för att kunna skölja av den kommande disken. Därefter gör jag något som jag i princip bara gör till jul när jag diskar hemma - dvs. torkar disken. Mm.

Om en ostrukturerad köksrenovering

Det känns lite ostrukturerat det där med vår, min och Fredriks, renovering av torpet. Helt oplanerat satte vi igång med en ombyggnation av köket, just när vi egentligen borde ha ägnat vår tid åt enbart eldstäderna.

Köksrenoveringen sattes igång av det där köksskåpet som F byggde, för strax därefter impulsköpte jag en diskho. En sådan där vit porslinsho. Impulsköpte? Men hade jag inte funderat på den sedan förra hösten? Jo, det hade jag. Men impuls i den meningen att vi inte hade tänkt oss att sätta igång med köksrenoveringen nu när det är andra saker som mer borde pocka på vårt intresse.

För diskhon gjorde att vi, eller mest F om sanningen ska fram, började bygga en ny diskbänk - samt att flytta dem till ett annat hörn av köket. Innan detta skedde skrapade vi bort den gamla färgen från det hörnet och målade med linoljefärg - som tyvärr inte alls var lika kritvit som jag vill ha det. Men så kom bakugnsrenoveringen i vägen. Så inget är liksom klart, och allt är påbörjat - och det ser lite märkligt ut på torpet just nu.

Det känns som att vi gör allt i en mycket märkligt ordning. Samt att vi pillar lite här och pillar lite där. Blir vi någonsin klara, eller är det bara jag som är otålig?

Planer för en bakugn

Jag har redan skrivit om Kolossen i köket i ett tidigare inlägg. Om hur den fick mig att verkligen vilja ha torpet. Kolossen, eller det där komplexet som en gång har innehållit såväl bakugn som pannmur som öppen eld; för enkelhetens skull (eller för att jag inte vet om det kallas för något annat än) väljer jag att kalla hela komplexet för bakugn.

På bilden ovan är den emaljerade vedspisen kvar, vi har ännu inte gjort några försök att knacka upp hål där spjället sitter. Den vita rektangeln fungerar fortfarande som ett avlastningsbord.

Annat är det idag.

I ett försök att få ut den emaljerade vedspisen började vi riva "avlastningsbordet", alltså hörndelen där det en gång har eldats med öppen eld. Jag blev nästan illamående av hur lätt det var att få loss tegelstenarna, tänkte på hur bakugnen snart skulle rasa ihop. Fast det är nog ingen fara, det är nog bara där teglet sitter löst - vi kom nämligen inte igenom till spjället med våra verktyg hur vi än hackade och bankade.

Men nu är alltså frågan om hur vi gör fortsättningsvis... Sätter dit en "riktig" järnspis eller eldar med öppen eld? Både ock? Jag hittade en bild (jag tror att det är från mäklarfirman Carlssonring) på en bakugn som liknar min, d.v.s. den här:

Jag gillar bilden. Det påminner mig om mitt eget torpkök, dörren (och numera också diskbänken) är på samma ställe. Därtill är bakugnen precis som min - eller som min skulle kunna vara. Efter att ha sett den här bilden har jag blivit intresserad av att ha en öppen eld i köket. Det skulle väl vara mysigt. Fast sedan tänker jag att torpet är byggt av timmer som är riktigt torrt vid det här laget. Skulle jag kunna slappna av med en öppen eld i köket? Skulle jag stressat glo på alla pyttesmå gnistorna som yr omkring?

På bilden ovan sitter det en järnspis där pannmuren en gång har suttit. I min egen bakugn har jag tänkt att så småningom ställa dit en elektrisk spis/ugn. Men skulle det gå? Hur varm blir muren av en öppen eld? Frågor, frågor...

Och så den största frågan. Var ska vi få tag på en järnspis? Jag har ingen lust att köpa en i nuläget. Därtill finns det en i köket på övervåningen. Men ska vi verkligen ta den? Jag hade ju tänkt att bevara det köket... bara för att det finns. För att bevara. Inte för att jag egentligen vill ha, eller har behov av, två kök.

Jag har så svårt för att bestämma mig, hur ska jag göra?

Köksskåpet, del 1 – planering och förberedelse

Det är egentligen inte svårt att bestämma sig för ett köksskåp. Inte när man saknar befintliga skåp och när köket på torpet ser ut som ett kök från 1880-talet. (Ok, med en modern och ful diskbänk som ska väck!) Det är bara att bläddra i böcker och tidskrifter som visar bilder på gamla kök och därefter kopiera friskt!

Det var två bilder som vägledde mig när jag bestämde mig för mitt köksskåp; en tecknad bild från Göran Gudmundsson bok Stora boken om byggnadsvård och en bild av det befintliga köksskåpet på övervåningen. Därtill en uppsjö av varianter på just dessa två skåp. Det var bara att välja.

Jag medger att jag för några ögonblick övervägde möjligheten att riva köksskåpet på övervåningen och flytta ner det. Men. Det skulle väl vara synd att riva skåpet när vi behöver det till förvaring av bl.a. sänglinne?

Köksskåpet fick stå kvar, men en garderob offrades – för att få fin gammal pärlspont till skåpet! Alldeles gratis! Därefter var det ”bara” att skrapa väggen från gammal färg – hejdå baby-blå! - och sätta igång med bygget.

Taktapet

"De har tapetserat i taket!?"
Jag tänkte att Drängen hade sett fel men tittade ändå mot det håll han pekade, dvs. uppåt. Och jo, visst såg det ut som om det satt lite tapetrester kvar i taket.
"Någon har kanske tapetserat för att släta ut taket innan de har målat det", föreslog jag, eftersom jag själv har gjort så på en vägg.

Några månader senare fastnar mina ögon på s.201 i Tapetboken - papperstapeten i Sverige (av Ingela Broström och Elisabeth Stavenow-Hidemark). Här läser jag ett citat från ett reklamblad

"Det från slutet af förra århundradet ännu delvis bibehållna bruket att låta taket utbreda sig öfver oss som en kall, hvitlimmad fläck, har, dess bättre, på senare tiden nästan försvunnit, ity att man numera sällan eller aldrig uti ett väl inredt hus får se ett hvitlimmat tak".

 Författarna till boken menar att det var vanligt att man i slutet av 1800-talet tryckte taktapeter vid tapetfabrikerna, och det som utmärkte denna tapettyp var att de hade "strängt geometriska" former eftersom de var av vikt att de uppfattades lika från alla håll. Dessa tapeter var alltså ofta rut- eller stjärnmönstrade "i vitt eller brunt på naturell botten".

Ha! Precis som på torpet! Därtill verkar det som att tapeten limmats på det hvitlimmade taket. Kanske hade något hittat reklambladet och beslutat att göra torpet till ett väl inredt hus. Det som gör mig lite fundersam är dock frågan när min taktapet har limmats upp - för dess mönster liknar det senaste lagret av tapet. (Som finns bakom elementen, men som jag inte tänkt på att fotografera.) Hur länge var taktapetsering i bruk? 

Tapetprover

Jag har inte kommit dit ännu, dvs. till att riva i väggarna. Därför har jag inga  riktiga prover på de tapeter som finns där, under den vita målarfärgen.

Men på dörren-till-skrubben-bakom-rörspisen har någon tidigare torpare börjat riva loss tapeten, men lessnat innan det blev klart. Det gör att jag redan nu kan få en tjuvtitt på de tapeter som en gång prytt väggarna.

Utifrån fotografierna, och vetskapen om hur det övermålade lagret ser ut räknar jag till sju lager tapeter. Och tapetlagret med de där mörkt rosa blommorna på ljusgult botten är min favorit.