Under renovering: Lyssningsrum - en platsbyggd hylla

Jo, vi har kommit så långt att vi kunde fira jul i vårt nya rum. Golvet - dvs den gamla mattan - lyfte vi inte, men vem vill chansa på att golvet där under är ok, chansa på själva julafton? Det var lite stressigt att hinna få rummet beboeligt, men lön för mödan fick vi. Det är som att bo i ett nytt hus.

I förrgår fortsatte arbetet. Vi behöver en platsbyggd hylla för skivor och annat. En som får plats i en liten nisch som redan fanns där. Fredrik byggde den under en eftermiddag - att bygga med mdf-skivor (16mm) är inte så svårt om man har en bra såg och en skrivdragare. Jag insisterade på att den skulle vara osymmetrisk, egentligen mer osymmetrisk än vad den blev - men det kan vi ta i nästa rum. Om vi nu platsbygger en hylla där också.

Troligtvis kommer de fack som inte fylls med skivor att få andra färger än vitt, det kan hända att de kommer att kläs med tapetprover som jag passade på att handla när vi köpte tapeterna till rummet. Men det tar vi sedan. Nu - eller snart - fortsätter vi att jobba på så att jag kan visa bilder på det färdiga rummet.

Under renovering: Lyssningsrum - om en deadline

Om några dagar är det julafton. Jag kommer inte ihåg om jag skrev om det i mitt förra inlägg om lyssningsrummet, men julafton är deadline för när rummet ska vara klart. Det är alltså tänkt att vi ska sitta där och äta vårt dessertbord och öppna julklappar och mysa framför brasan.

När jag tänker på vår deadline tänker jag på de program (på tv) där man har just en deadline. Det kan vara program där någon ska få sitt hus återuppbyggt, eller rena inredningsprogram. Mot slutet av programmen blir stressnivån hög, de medverkande frågar sig om de kommer att hinna bli klara; det är bara en kvart kvar innan husägarna ska komma och man har inte ens fått upp köket. Typ. Fast så lägger de på ett kol och tjoff! så hann de mot alla odds. För mig och F är det tvärtom. Vi tar det lugnt, "Vi hinner, vi hinner." Och så hinner vi inte.

Så. Om tre dagar ska rummet vara klart. Vid den här tiden, dan före dopparedan, bör vi ha flyttat in lite möbler för att ha någonstans att sitta på. Så hur ligger läget?

Jag tror att vi hinner bli färdiga med rummet till julafton. De senaste dagarna har F jobbat fram till midnatt för att det ska bli klart. Jag befinner mig i rummet ovanför och hör hur han spikar upp lister, och när man spikar upp lister så är man väl nästan klar? Listerna ska dock målas en gång till, och så sitter det en bård på väggen som också den ska målas en gång till. Sedan är det dags för tapeter.

Det som vi inte kommer att hinna göra något med är dörrarna. De ska skrapas, slipas och målas, men det kan vi leva med. Vi kommer inte att hinna bygga en hylla för skivorna. Men kommer vi att hinna lyfta på mattan för att få fram trägolvet?

Just nu känner jag mig full av förtröstan. Fast så är det ju det där med att F kommer att vara upptagen på annat håll under delar av morgondagen, och på söndag ska vi upp till torptrakterna. När kommer vi hem på måndag? Vi brukar alltid vara mer sena än vi planerat ... Så, hinner vi eller kommer vi få lov att flytta sittmöbler in i ett halvfärdigt rum bara för att få någonstans att fira julafton?

Om ett lyssningsrum

Ja, ett lyssningsrum; ett rum där man sitter och lyssnar. Ett sådant har väl alla? Ett rum där man först och främst lyssnar på musik (även om det borde ju gå att lyssna på ljudböcker också).

Jag måste säga att jag inte hade hört talas om lyssningsrum innan jag träffade F (eller chockades över storleken på hans högtalare).Visst, det går att kalla dessa rum för musikrum, men ett musikrum för tankarna till ett rum där man musicerar. Åtminstone hos mig. Och det är inte det som är rummets främsta syfte - utan det handlar om ett rum där man sitter och lyssnar till musik. Där man ställer in högtalarna så att det låter perfekt i den fåtölj där man sitter. Och då handlar det om millimetersprecision. (Storleken på högtalarna är inte till för att lyssna på hög volym utan för att höra alla nyanser. Sägs det.)

När vi flyttade in hade jag inga planer på att låta F få ett rum där han sitter och lyssnar på musik - vilket oerhört lyxigt slöseri med rum. Men jag ändrade mig. För vi har ju rum så det räcker till och vad ska vi använda rummet till om inte våra intressen? Därtill handlar det om egoistiska motiv för min del. För det värsta jag vet i inredningssammanhang är otympliga stereoapparater (så härligt det känns att skriva apparat, lite gammelmodigt så där, så pass härligt att jag inte ändrar ordet till stereoanläggningar), och än värre; högtalare. Fy så fult! För min del ska stereoapparater vara så små att de endast kan upptäckas genom mikroskop och högtalare så väl dolda att man ska söka dem med karta!

Nåja. I min storsinthet har jag gått med på att vi skaffar oss ett av dessa så kallade lyssningsrum. Jag ser det som en utmaning att kunna skapa ett rum där jag inte störs av fula stereoanläggningar och höga högtalare. Och ja, jag ser det som min utmaning trots att F tror sig vara den som får bestämma var skåpet ska stå. Jo, för visst är det så att jag har kommit på ett sätt att bygga in stereon i ett skåp...