Häng- och stuprännor - klart!

Min första natt på torpet. En natt i början av september förra året. Dagen hade varit vacker, allt kändes nytt och spännande.  Men när jag skulle sova hörde jag något som droppade. Det droppade och droppade, och jag tyckte att det droppade hela natten. Drängen sade att det var kondens från taket som droppade ner på skjulets plåttak. Kanske var det vad som höll mig vaken. Inte själva droppandet, utan tanken på att dropparna föll ner på ett tak och skvätte på torpets väggar. Jag låg och tänkte på förfallet det orsakade. Oroande mig.

Ändå föll det sig så att uppskruvandet av häng- och stuprännor sköts till våren. Nöjt kan jag nu konstatera att dessa är på plats. Både på framsidan och på baksidan.

Rännan ser ut att luta inåt, men det är bilden som ljuger.

Tyvärr visade det sig att en av de hängrännor som var "måttbeställda" till torpet var 30 centimeter för kort. Jag misstänker att det beror på att den har kapas när det använts på skjulet. Så det blev blev ett litet lapptäcke av det hela. Inte för att det gör något. Den häng- och stuprännor som är i zink tänker jag ändå måla vita - för att det ska bli så osynliga som möjligt.

Jag blir så glad när jag tittar på torpet nu när det har rännor. Tidigare var det något som saknades, något som gjorde att torpet kändes övergivet. Nu känns det som att jag kan påbörja renoveringen - nu när jag har hindrat vidare förfall. (Åtminstone det förfall som orsakas av vatten som droppar ner på taken.

Jag är också tacksam mot Drängen som trotsade sin höjdrädsla och klev upp på både stege och en hemmabyggd byggnadsställning och fixade det. Och varför gjorde jag det inte själv? För att jag inte klarar av att hantera en skruvdragare. Ja, så futtig är min ursäkt. Och ja, jag ska lära mig det. Men för att inte dra sönder "bitsen" måste jag göra det på en nivå där jag kan använda mig av min tyngd - och det kan jag inte göra fem meter upp i luften. Innan sommaren är slut lovar jag att visa prov på att jag har lärt mig att hantera en skruvdragare. Därtill lovar jag att köpa en byggnadsställning. Den som Drängen byggde såg så ranglig ut att jag inte vågar lägga ut en bild på den - för att inte bli polisanmäld.

Påskens minimysterium

Inventering av häng- och stuprännor, handskar och fästen

Dammiga stuprännor

Till ett av vårens arbetsuppgifter hörde att se över (det akuta) behovet av
häng- och stuprännor. Sagt och gjort. Alla de bitar som redan fanns på torpet drogs fram i solljuset - vilket ledde till konstaterandet att det fanns måttbeställda (!) häng- och stuprännor till framsidan av torpet.

Så. Över till mysteriet. Om någon gjort sig mödan att beställa hängrännor som anpassats till torpet - varför har de aldrig blivit uppskruvade? Är det något fel på dem? Har man beställt fel mått? Har någon drabbats av svindel? Visst ser stuprännorna (3,5 m.) för korta ut?


Drängen kliver upp på stegen trots sin höjdrädsla. Jag står på marken och delar ut instruktioner. ("Nej! Inte där, lite ditåt. Nej! Stuprännan ska sitta på knuten!")
Det visar sig att alla bitarna som behövs finns. Åtminstone till ett av hörnen. Drängen menar dock att pusslet inte stämmer om stuprännan sitter på knuten. Så den hamnar på farstuväggen. Det ser lite bakvänt ut, men jag är bara tacksam och lättad över att det sitter en häng- och stupränna i det hörnet.

De andra bitarna blev inte uppskruvade i den här torpsvängen. Trots att de anpassats till framsidan har någon använt dem på baksidan, på det slitna skjulet som är så fult att till och med jag - som borde vara van - chockas varje gång jag ser det. Men någons försök att rädda skjulet har inte fallit ut väl. Brädorna är svårt skadade - och hängrännorna har skadats av att de skruvats upp fel. Därtill saknas det ändbitar till rännorna. Återstår att de om dagens prefabricerade ändbitar passar till de befintliga rännorna eller om jag måste söka upp en plåtslagare.