Lånta fjädrar och fisförnäma dörrar / Uppdaterat

Alltså, exempel på saker som jag har svårt för:

• spröjsade fönster i mexitegelvillor
• marmorbänkar i fattigtorp
• öppen planlösning i 1800-talshus

Summa summarum: Jag har svårt för allvarliga stilbrott.

Jag gillar det tidstypiska. Jag gillar det faktum att vilken stil man än tar så finns det ofta en tanke bakom. Man väljer vissa typer av fönster av en anledning. Man måttar och mäter och lägger tak och bygger verandor enligt en idé. Mer än så gillar jag att det fanns en tanke bakom ett husbygge. Även om jag inte gillar villor i mexitegel så ogillar jag att de byggs om - ofta alltför slarvigt - i enlighet med en modefluga för att bli något de inte är. Själlöst.

Jag struntar blankt i hur man inreder sitt hem. Älskar man fransk slottsstil tycker jag att man ska inreda sin betonghyreslägenhet i enlighet med sina drömmar. Alla har inte råd att köpa sitt ett fransk château, inte heller ett timrat torp med röda knutar. Eller ett arkitektritat hus för den delen. Däremot tycker jag att om det finns råd till att sätta in en Poggenpohlkök i ett hus från 1800-talet så finns det väl för bövelen råd till att bygga ett nytt hus och låta bli att blåsa ut väggarna för att få en öppen planlösning? Låt huset vara vad det är även om en inredningstrend bjuder något annat!


     Men vänta nu... handlar inte det här inlägget om att kasta sten i glashus?

Eh, nä? Eller ... jo? Fast inte så där jättestora stenar, mest smågrus. Faktiskt.

Ja, det är smärtsamt att komma på att det man ogillar hos andra ursäktar man hos sig själv. Vi har ju också tagit bort en vägg för att förvandla 15 kvadratmeter kök till 35 kvadratmeter kök. Jag ursäktar mig med att vi återställer mer än vi ändrar. Vi lyfter tak och byter fönster. Spikar upp "rätt" lister och skrapar fram dörrar.

Dörrar, ja. Mina lånta fjädrar och marmorn i fattighuset.

Jag skrev i det tidigare inlägget "Masonit, vad döljer du för mig" om att en del dörrar på nedervåningen saknade speglar. Snopen av upptäckten fick vi lov att börja leta efter nya dörrar. (Visst går det att sätta in nya speglar i dörrarna men i det här läget i livet orkar vi inte, ibland är det bara enklare att köpa nytt. Eller nygammalt.) Vi hade bara hunnit börja leka med tanken på att vi skulle ha dubbeldörrar från köket in i det rum som kommer att bli vårt lyssningsrum, innan vi faktiskt hittade ett par på ett loppis. Och slog till. Dagen efter satt vi på en sommarfest och berättade för våra bordsgrannar om dörrarna, varpå vi blev erbjudna dörrar som de hade i ladan. Det resulterade i ytterligare två par dubbeldörrar.

Så jag ursäktar mig. Det går inte att se det omedelbart, om ens alls. Men faktum är att också vi stoltserar med lånta fjädrar; för de där dörrarna som ska in på nedervåningen är betydligt högre, och finare, än några som helst dörrar som funnits i huset. Visst, de är gamla. Säkert gjorda i början av 1900-talet, precis som huset. Men det är dörrar som suttit i paradvåningar, inte i förmansbostäder på en mindre bruksort. Men, men. Snygga är de, faktiskt det som jag hittills gillar bäst i vårt renoveringsobjekt.

Och ja, bilder?

Mm. Jag lovar att lägga in en bild senare. Har precis upptäckt att jag inte har någon bild på dörrarna...

Uppdaterat:

När jag letade efter bilder till ett helt annat inlägg hittade jag en bild på ett par av dörrarna. Dessa dörrar går från köket in i det rum som ska bli Lyssningsrum. Liksom på bilden så är det endast en av dörrarna som är grundmålat hittills. Men kanske till jul? (Jag verkar tro att jag hinner med hur mycket som helst innan det blir jul, på vad är det, lite drygt en vecka?)

Om en köksrenovering, del 4; att måla med linoljefärg

Ja, jag har fått för mig att linoljefärg är den bästa färgen att måla med. Redan i våras bunkrade jag 10 liter - med tanke på att måla fönster. När ekonomin visar sig från sin sämre sida och vi måste måla vårt köksgolv blir det ganska naturligt att ta den färg som finns.

Alltså. Jag tror fortfarande att linoljefärg är bra färg, det kommer att vara den enda färgen jag målar med på torpet, men ...

Det tar evigheter för linoljefärg att torka, evigheter!

Ok, linoljefärg ska målas tunt, tunt. Och när man målat tunt så ska man veta att det ska målas ännu tunnare. Jag har lärt mig min läxa nu. Nästa gång målar vi tunt, tunt. Men innan dess måste vi putsa lite eftersom det inte blev så snyggt när vi inte lyckades måla tillräckligt tunt. Jag har faktiskt ingen "efter-bild" att visa, för vi är inte klara med golvmålningen. Vi insåg att vi måste lämna finputsningen till en helg då vi åker till torpet.  

Uppdaterat:

Ähum.Ja, jag insåg just att jag glömt det viktigaste, dvs. att tala om hur lång en evighet kan vara. Linoljefärg sägs ha en torktid på 1-2 dygn - om man lyckas måla rätt (dvs. tunt). Vårt golv tog en vecka på sig att torka och vi misströstade eftersom vi hade så mycket annat att göra.

Om en köksrenovering, del 3; golvet

Ja, det känns som ett bakslag. Vi, eller jag är ju den drivande i frågan, har tänkt oss trägolv. Att bara riva loss de fula plastmattorna och slipa lite. Därefter olja in golvet, kanske med vitpigmenterat, eftersom Fredrik inte ville följa mitt förslag om att måla golvet vitt.

Tyvärr visar det sig att det inte bara är att riva loss mattan i det som tidigare var sovrum, mattan är klistrad direkt på trägolvet och när vi försöker riva upp mattan följer flisor av golvet med.

Att hyra en mattrivare är inte mycket till hjälp, och med den följer det med träflisor, och där de inte följer med blir delar av mattan och limmet kvar. Fy, vilken besvikelse. En snabbtitt på ekonomin säger emot Fredriks förslag om parkett. vi måste klara det här. Så när Fredrik återgår till jobbet sitter jag hemma och använder dyrbara semesterdagar till för hand skrapa bort lim, mattrester och gammalt spackel - allt för att det ska gå och slipa golvet.

Att slipa golvet gick dock bra. Det blev fint, men tyvärr kunde vi inte slipa bort alla jack och hack. Vi valde att fylla hålen med plastiskt trä... Det enda som sägs hålla. Jag hade på förslag att vi skulle blanda sliprester med trälim men någon på en byggmarknad sade sig ha provat detta och det hade visat sig att inte hålla, så vi fick skrota den iden (tänker dock prova det vid något senare tillfälle). Golvet blev rätt fint i slutändan, och nästa steg blev att måla det. Vilket misstag, mer om det i nästa inlägg; Att måla med linoljefärg.

Om en köksrenovering; att höja två tak och riva en vägg

Ja, särskilt svårt är det inte, det här med att höja tak när det gäller ett tak som en gång sänkts. (Varför har man valt att sänka taket en gång i tiden?) Det är liksom bara att riva ner det nya taket och blotta det gamla. Det visar sig vara pärlspont, fast utan pärlan. Vad kan det kallas då; spont? Jag har ingen aning och orkar inte heller googla.

I rummet bredvid, det forna sovrummet som ska bli en del av köket visar det sig att taket inte är av pärlspont; varken med eller utan pärlan, utan bara vitlimmad papp på ett brädtak. Lite mer finrum än kök? Vad ska vi göra, ha slätt tak över hela köket eller pärlspont (med pärla) på taket i den nya delen. Vi väljer pärlspont. Men spikar upp det först efter att vi har rivit väggen mellan rummen. Eller rev vi väggen innan vi tog ner taket. Hur kan jag redan ha glömt en sådan detalj? Visst katten måste vi ha rivit taken innan vi river väggen? Jo, det gjorde vi nog.

Hursomhelst. Mått och tabeller; hur kraftig balk behövs för att stötta taket när väggen inte finns kvar? Jag är glad över att det inte är jag som tolkar tabellen utan en kille från en brädgård. Däremot är det jag och F som reser balken. Att vi lyckas är ett mysterium, eller kanske bara logistik och en domkraft. Jag är fascinerad över att vi lyckas.

Så står vi bara och tittar; så stort det blir. Från ett kök på 15 kvadratmeter till ett på 35 kvadratmeter! Eller ja, ett stomme till ett kök är det i allafall. Det återstår ju rätt så mycket arbete innan vi kan börja packa upp vårt porslin.

Om en köksrenovering, del 1; att riva

Här sitter jag med en blogg där jag ska skriva om renovering av torpet och av huset. Men inget blir skrivet. Man skulle kunna tro att inget blir gjort men tvärtom. Så mycket görs att jag inte hinner skriva.
Vi har två renoveringar igång; ett av husets fasad och den andra av köket. Eller kan man kalla det senare för renovering? Vi bygger ju om helt och hållet..?
Hursomhelst. Ett nytt kök är på väg att formas. Vi har jobbat med det ett tag nu, från början av maj. Försökte hinna på kvällar och veckoslut. Under semestern de dagar vi befinner oss i huset och inte på torpet för att vila. (Min semester har inte börjat ännu så därav bristen på inlägg om ett jobb som fortskrider.)

Vi har hunnit med en del - med början i att vi rev ut det gamla köket.

För dem som aldrig har rivit ett gammalt kök kan berättas att det är mer krävande än man anar. Allt är platsbyggt och sitter fast med - vad som tycks - en spikmatta av spik. Det är närmast omöjligt att riva ett kök med tanke på att bevara det. Så vi bevarade inte utan rev och slet och kastade - bara för att kunna fortsätta riva... (fortsättning följer)

En hylla till köket?

Just nu står allting stilla på torpet, väntar mest på ett kostnadsförslag från muraren. Under tiden passar jag på att drömma lite. Om hyllor till köket.

Tidigare har vi haft öppna hyllor ovanför diskbänken. Hyllor som jag numera - på grund av flytten av diskbänken - har skruvat ner. Frågan är om jag ska skruva upp dem igen eller om jag ska göra ett försök att bygga en enklare variant av en tallrikshylla (som återfinns på den avfotograferade bilden här till höger)..?

Om en ostrukturerad köksrenovering

Det känns lite ostrukturerat det där med vår, min och Fredriks, renovering av torpet. Helt oplanerat satte vi igång med en ombyggnation av köket, just när vi egentligen borde ha ägnat vår tid åt enbart eldstäderna.

Köksrenoveringen sattes igång av det där köksskåpet som F byggde, för strax därefter impulsköpte jag en diskho. En sådan där vit porslinsho. Impulsköpte? Men hade jag inte funderat på den sedan förra hösten? Jo, det hade jag. Men impuls i den meningen att vi inte hade tänkt oss att sätta igång med köksrenoveringen nu när det är andra saker som mer borde pocka på vårt intresse.

För diskhon gjorde att vi, eller mest F om sanningen ska fram, började bygga en ny diskbänk - samt att flytta dem till ett annat hörn av köket. Innan detta skedde skrapade vi bort den gamla färgen från det hörnet och målade med linoljefärg - som tyvärr inte alls var lika kritvit som jag vill ha det. Men så kom bakugnsrenoveringen i vägen. Så inget är liksom klart, och allt är påbörjat - och det ser lite märkligt ut på torpet just nu.

Det känns som att vi gör allt i en mycket märkligt ordning. Samt att vi pillar lite här och pillar lite där. Blir vi någonsin klara, eller är det bara jag som är otålig?