Återbruk av tegelstenar

 

Ja, snygg är den ju inte. Den där högen med tegelstenar som ligger bakom huset. Lämningar efter den gamla skorstenen. Vi planerade att rensa upp högen under den kommande skollovsveckan - då jag tar semester och F, som är lärare, är ledig. Att skjutsa iväg teglet till återvinningen.

Det var innan jag såg ett användningsområde för dem. En kant till grönsakslandet! Och fint blir det. Om ock lite snett. Men det sköna med att ha ett torp är att man kan hävda att det sneda inte är slarvigt utan torpigt.

En del av de andra tegelstenarna kommer att bilda (har bildat - hur långt har muraren kommit?) underlaget till den öppna eldstaden i köket. Så vi behöver kanske inte skjutsa iväg så mycket tegel till återvinningen, nu när vi kommit på ett sätt att återbruka dem.

Grönsakslandet, del 4

Oh, so happy! Allt tyder på att jag kommer att få skörda egensådda grönsaker! Potatis, ärtor, dill, sallat, rädisa, spenat, morötter och rödbetor, allt växer så snällt i mina odlingsbäddar!

Jag tyckte att jorden såg så mager ut när jag krattade fram odlingsbäddarna. Jag tyckte att den såg ut att innehålla alltför mycket sand. Jag tillhörde visst den grupp av människor som tror att jord måste vara närmast svartbrunt för att något ska växa. Trodde. Nu vet jag att jord kan vara sandig, att den kan innehålla småstenar men att frön kan gro ändå.

Men spänningen är inte över för det. Det visade sig att någon hade varit och tuggat på rabarberbladen, där såg det ut som om någon hade varit framme med en hålslagare. När min semester börjar ska jag se till att sitta på vakt, se till att nita de små skadedjuren. (Från att ha varit en from person som endast dödar mal och fästingar upptäckte jag under helgen hur lätt det var att döda myror i hundraden utan att ens fundera om de kan tillhöra gruppen skadedjur.)

Grönsakslandet, del 2

Precis rätt plats för det blivande grönsakslandet.

I natt drömde jag att jag började rensa grönsakslandet från ogräs. Började - tills jag upptäckte att det var fullt av småsten. "Folk kommer ju att tro att jag har fullt med potatis", tänkte jag i drömmen, "så besvikna de kommer att bli när de upptäcker att det bara är småsten."

Fullt fungerande dynggrep

Men det var faktiskt en sak som slog mig när jag grävde (i verkligheten, inte i drömmen) bort det översta lagret av gräs och ogräs; det finns inga stenar i mitt kommande grönsaksland! Jag tror att jag valt den bästa platsen för landet - på precis samma ställe som en torpare före mig haft sitt grönsaks- och potatisland. Och det är väl antagligen denna torpare som - i sitt anletes svett - skapat det röse i skogen som jag arbetar med att tömma till förmån för syrenbersån.

Det var ett förvånansvärt lätt arbete att gräva fram grönsakslandet. Alltså efter att jag blivit tipsad om att använda grepen - som tydligen inte är någon trädgårdsgrep utan en dynggrep - och inte spaden. Grepen är förresten något som Drängen fann i skogen bakom grishuset - antagligen kvarglömt på högen med dynga. Den ser inte mycket ut för världen med sitt trasiga skaft men är mycket lättare än någon av de trädgårdsgrepar som jag kände på när jag besökte stormarknaden. Så jag jobbade vidare med den istället för att köpa en hel grep. Och jag ångrar det inte.

Nästa gång jag åker till torpet ska jag rensa grönsakslandet från ogräs. Jag gissar på att det kommer att bli jobbigare än det var att gräva fram det. Men visst börjar det redan likna något?

4x4 meter grönsaksland, allt enligt planerna.

Det återstår en del arbete innan jag är klar. Jag ska rensa landet från ogräs, rätta till kanterna. Jag har förresten också fått cementplattor som jag kan bygga gångar av. Trevligt. Och så ska jag skaffa fram jord. Men jag tror att jag har hittat ett ställe på min lilla gård där jag kan hämta (eller rättare sagt gräva fram) riktigt trevlig jord.
 

Grönsaksland - första utkastet

Grönsaksland - så som planen ser ut i april. Undrar just hur den kommer att se ut i juni..?

 

Jag hade inte tänkt ha ett grönsaksland överhuvudtaget. Bara ett par kronärtskockor, lite spenat och någon rädisa. Dessa skulle få plats i en liten liten plätt på framsidan; som i en grönsaksrabatt.

Det handlar inte om att jag inte skulle ha önskat mig ett grönsaksland. Den längtan har varit minst lika stor som längtan efter ett torp. Jag vet ju hur de egenodlade grönsakerna smakar! Men vem ska vattna grönsakslandet när jag befinner mig på jobbet, innan drängen börjar sitt "sommarlov"?

Allt förändrades när jag fick höra att en av mina arbetskamrater bor i närheten av torpet, och inte bara det; hon pendlar till jobbet. Varje arbetsdag. Året runt. Så varför skulle jag inte kunna göra det samma? Resvägen kommer visserligen att bli lång, men visst kan jag offra några extra timmar till/från jobbet bara för att kunna ha ett grönsaksland? (Jag kan ju alltid läsa på tåget...)

Nå. Det verkar som beslutat, för jag har gjort en plan och jag har sått fröna. Det gick väldigt snabbt att avancera från de där futtiga kronärtskockorna till ett helt land med allt från morötter till sallad till smultron. Jag saknar bara potatis i min samling, men visst borde jag ännu hinna?

Så. Nu är det bara att vänta. Med spänning. Hur kommer det här grönsakslandet att se ut? Kommer jag att fullfölja min plan eller kommer jag att behöva tänka om? Allt bestäms utifrån vilka frön som gror och i vilken mängd.