Saffran, saffran, saffran. Jag tror visst att allt på dessertbordet kommer att innehålla saffran detta år. Och varför inte, saffran är ju det som skiljer jul från vardag? Jag kan åtminstone inte påminna mig om att ha ätit särskilt mycket saffran utanför julen. Eller ja, kanske en och en annan fisksoppa - fast jag föredrar jag fisksoppa utan saffran...
Jag hade redan bestämt mig för att inte det räcker med saffran för den här julen när jag mindes clementinerna. Jag hade tänkt att prova dem redan förra julen men hann inte riktigt med. Just det receptet hittade jag inte, men på nätet finns en uppsjö av recept; alla i princip lika varandra. Jag modifierade ett av recepten lite (på grund av att jag saknade ingredienser) och fick den här:
6 clementiner
1,5 stjärnanis
1 kanelstång
1/2 vaniljstång
0.25 g saffran
skalet av en liten citron
saften av en halv citron
1,5 dl socker
4,5 dl vatten
Clementinerna skalas kniv och läggs i en burk med tättslutande lock, resten av ingredienserna kokas i ca 10 min, för att därefter hällas över clementinerna.
Provsmakningen av lagen lovade gott, men det inlagda får stå till julafton (det var tre dagar sedan jag lade in clementinerna, jag är rätt efter med mina inlägg). Då först då jag se om det blir en favorit i repris.
Visar inlägg med etikett julbak. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett julbak. Visa alla inlägg
2013-12-23
Julbak; Saffranskakor med havtornscurd
I Finland är det vanligt att man äter julstjärnor till julen. Julstjärnorna görs av smördeg och har plommonsylt som fyllning. Dessa julstjärnor är inte en favorit på mitt juldessertbord, jag äter dem om jag bjuds på dem - inte annars. Men när jag bakade saffranskakor med havtorncurd så var det just julstjärnorna som jag tänkte på. Konstigt nog, havtorn och saffran smakar ju inte plommon. Kanske var det just för att det smakade så ovanligt med havtornscurd? Kanske berodde det på att jag tog ut kakorna med en stjärnlik form och sedan vek kakorna över fyllningen?
Hursomhelst. Det här gillar jag, och det var ju för dessa kakor som jag gjorde havtornscurden för någon vecka sedan. Men jag skriver inte ner receptet här. Mördegen var alldeles för ... ja, mör? Svårarbetad hur som helst. Jag kommer nog att göra om dem igen men försöker då med ett annat mördegsrecept.
Hursomhelst. Det här gillar jag, och det var ju för dessa kakor som jag gjorde havtornscurden för någon vecka sedan. Men jag skriver inte ner receptet här. Mördegen var alldeles för ... ja, mör? Svårarbetad hur som helst. Jag kommer nog att göra om dem igen men försöker då med ett annat mördegsrecept.
2013-12-22
Julbak; Juldammsugare
Jag vet inte varför jag kom på idén att göra saffranskokostoppar. Jag menar, jag är inte särskilt förtjust i kokos. Inte för att jag tycker illa om det, men jag moffar inte precis kokos. Ok, det var kanske därför, för att ha något som inte äts upp innan det är dags för julafton?
Nåja, kokostoppar. Så enkelt att barn kan göra det (jag minns i alla fall att jag gjorde dem som barn) och möjliga att misslyckas med. Tänkte jag. Döm om min förvåning när topparna blev till rundlar som liksom smälte ihop på plåten. Så snopet att misslyckas med något som borde vara enkelt.
Så, bara att kasta i kompostpåsen, eller?
Ja, eller nästan. För kan man inte göra det misslyckade till något lyckat? Jag började med att ta ut blommor med en pepparkaksform. Kanske något att doppa i choklad? Men jag fick bara ut några som var fina - och en plåt med smulor. Smulor, ja. Det var då som det slog mig, det där som jag lärde mig på bagarutbildnignen på stenålderna. Det där med att man inte kastar kaksmulor utan sparar dem till dammsugare.
Det var efter att det minnet öppnade sig som jag valde att mosa ihop allt och blanda med apelsinjuice. För att göra dammsugare av. Inte för att jag tänker använda marsipan - utan doppar dem i mjölkchoklad.
Jag skriver inte ner något recept - receptet är helt enkelt att ta det där baket som man misslyckas, mosa ihop det med valfri vätska och rulla till dammsugare.
Nåja, kokostoppar. Så enkelt att barn kan göra det (jag minns i alla fall att jag gjorde dem som barn) och möjliga att misslyckas med. Tänkte jag. Döm om min förvåning när topparna blev till rundlar som liksom smälte ihop på plåten. Så snopet att misslyckas med något som borde vara enkelt.
Så, bara att kasta i kompostpåsen, eller?
Ja, eller nästan. För kan man inte göra det misslyckade till något lyckat? Jag började med att ta ut blommor med en pepparkaksform. Kanske något att doppa i choklad? Men jag fick bara ut några som var fina - och en plåt med smulor. Smulor, ja. Det var då som det slog mig, det där som jag lärde mig på bagarutbildnignen på stenålderna. Det där med att man inte kastar kaksmulor utan sparar dem till dammsugare.
Det var efter att det minnet öppnade sig som jag valde att mosa ihop allt och blanda med apelsinjuice. För att göra dammsugare av. Inte för att jag tänker använda marsipan - utan doppar dem i mjölkchoklad.
Jag skriver inte ner något recept - receptet är helt enkelt att ta det där baket som man misslyckas, mosa ihop det med valfri vätska och rulla till dammsugare.
Julbak; Saffranspraliner med konjak
Ett av mina återkommande favoriter på julbordet, eller juldessertbordet, är saffranspraliner med konjak. Jag gjorde dem för första gången för flera år sedan och föll pladask - trots att jag misslyckades med dem; eller kanske just därför?
Jag brukar i regel baka och pyssla i nära anslutning till julen, ju närmare vi kommer julafton desto mer har jag att göra. Det har ofta hänt att jag bakat långt in på natten för att hinna bli färdig med något. Hur det var just det året som jag gjorde pralinerna för första gången minns jag inte. Men någon trötthet drabbades jag nog av då jag mellan att ha läst ett recept till att hälla upp ingrediensen lyckades förvandla 1/2 tesked konjak till 2 matskedar. Satsen blev alldeles för rinnig och jag minns att det tog väldigt lång tid att rulla pralinerna - eftersom satsen behövde kylas om och om igen för att det överhuvudtaget skulle gå att rulla något.
Hursomhelst. Jag älskade pralinerna, mina familj älskade dem. Att inte göra dem igen var otänkbart, men att minska på mängden konjak var det inte heller tal om - det var ju faktiskt den kännbara konjaksmaken som tillsammans med saffranet gjorde dem till en upplevelse. Vad som krävdes var att betrakta satsen som en saffransfyllning - och hälla den i formar. Från och med år två - vad gäller saffranspralintideräkning - har formarna gjorts av mörk 70% choklad. Ända sedan dess är mina hjärtformade saffranspraliner en tradition som jag håller fast vid i lika hög grad som att granen ska vara riktig.
Det som skiljer det här året från de tidigare är att jag i år har känt mig tvingad att börja baka och göra praliner i god tid före jul, vilket i sig medfört att jag nu är inne på min andra omgång av saffranspraliner för denna december. De som jag gjorde för någon vecka sedan är redan uppätna. Så goda är de.
Saffranspraliner men konjak:
200g vit choklad
3/4 dl grädde
1 msk honung
25g smör
0.5 g saffran
2 msk konjak
100-200g mörkchoklad till formarna, eller färdiga formar
Gör så här:
Hacka den vita chokladen. Koka alla ingredienserna - förutom konjaken - och häll sedan över den vita chokladen och rör tills chokladen smält. Rör i konjaken och häll i smeten i chokladformar.
Jag brukar i regel baka och pyssla i nära anslutning till julen, ju närmare vi kommer julafton desto mer har jag att göra. Det har ofta hänt att jag bakat långt in på natten för att hinna bli färdig med något. Hur det var just det året som jag gjorde pralinerna för första gången minns jag inte. Men någon trötthet drabbades jag nog av då jag mellan att ha läst ett recept till att hälla upp ingrediensen lyckades förvandla 1/2 tesked konjak till 2 matskedar. Satsen blev alldeles för rinnig och jag minns att det tog väldigt lång tid att rulla pralinerna - eftersom satsen behövde kylas om och om igen för att det överhuvudtaget skulle gå att rulla något.
Hursomhelst. Jag älskade pralinerna, mina familj älskade dem. Att inte göra dem igen var otänkbart, men att minska på mängden konjak var det inte heller tal om - det var ju faktiskt den kännbara konjaksmaken som tillsammans med saffranet gjorde dem till en upplevelse. Vad som krävdes var att betrakta satsen som en saffransfyllning - och hälla den i formar. Från och med år två - vad gäller saffranspralintideräkning - har formarna gjorts av mörk 70% choklad. Ända sedan dess är mina hjärtformade saffranspraliner en tradition som jag håller fast vid i lika hög grad som att granen ska vara riktig.
Det som skiljer det här året från de tidigare är att jag i år har känt mig tvingad att börja baka och göra praliner i god tid före jul, vilket i sig medfört att jag nu är inne på min andra omgång av saffranspraliner för denna december. De som jag gjorde för någon vecka sedan är redan uppätna. Så goda är de.
Saffranspraliner men konjak:
200g vit choklad
3/4 dl grädde
1 msk honung
25g smör
0.5 g saffran
2 msk konjak
100-200g mörkchoklad till formarna, eller färdiga formar
Gör så här:
Hacka den vita chokladen. Koka alla ingredienserna - förutom konjaken - och häll sedan över den vita chokladen och rör tills chokladen smält. Rör i konjaken och häll i smeten i chokladformar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)