Och så fanns det plötsligt där

Jag hade längtat så efter att köpa ett torp - om inte hela mitt liv så åtminstone halva.
Men det fanns hinder. Jag ville ha ett friår, jag ville studera. Därför ville jag inte ta lån för att köpa ett torp. Priset som jag fick betala för min frihet - dvs. friheten att inte ha amorteringar som tvingade mig att arbeta - var längtan.  Ibland hopplös. Ibland frustrerande.

I våras bestämde jag mig för att det fick vara nog med studierna. Då kunde jag också börja leta efter torp eller stugor - eller varför inte ett skjul med tanke på vad torp eller stugor kan kosta. För ärligt talat, vad har man råd att betala efter att ha varit tjänstledig för studier under tre år?

Efter att ha insett att jag nog inte har råd med något i nuläget bestämde jag mig för att vänta i två år innan jag på allvar ska börja titta efter något. Bara för att inte drabbas av samma gamla frustration när jag hittar något som jag inte har råd med. Under de kommande två åren skulle jag hinna spara ihop lite pengar.

Föga anade jag i våras att jag två veckor efter att ha ventilerat min Masteruppsats skulle skriva köpekontrakt på det röda torpet.