När jag var barn bodde min mormor i ett rött torp utanför Helsingfors. Min mormor är borta sedan flera år, men torpet stod kvar när vi senast tittade till det - visserligen för flera år sedan. (Jag vill minnas att det hotades av ett vägbygge, så kanske stod det bara kvar så att vi fick möjlighet att vinka adjö till det?)
Hursomhelst. Vi hälsade alltid på innan krusbären hade hunnit mogna, men det hindrade oss inte från att äta dem. Kanske fanns det ett och ett annat moget också, för jag vill minnas att de smakade gott. Den hänger alltså med från barndomen, bilden av ett rött torp med krusbärsbuskar på gården.
Krusbär var också det första, i trädgårdsväg, som jag köpte till mitt eget torp. Krusbär är, för mig, lika med drömmen om ett torp. Krusbär får står för alla drömmar som hör samman med mitt eget torp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar