Planering för 2012

Eftersom vi närmar oss slutet av januari är det kanske dags att skriva ner en planering inför torp-året 2012?

Det finns så mycket som jag kan ägna mig åt, det finns mycket som jag vill ägna mig åt. Av drömmar finns det en hel drös. För en månad sedan skrev jag ner en plan för det arbete som jag tänkte att jag skulle utföra under 2012. Den planeringen har jag redan skrotat eftersom jag inser att det inte är möjligt att hinna med allt. Därtill insåg jag att det var galet att redan nu planera för hösten. Jag vet ju inte hur lång tid det arbete som jag måste utföra kommer att ta.

Och så insåg jag att jag, som bara ägt torpet i omkring ett halvår, inte har hunnit med att få en "känsla" för det. Jag vet inte vad jag bör göra och vad som är klokt att vänta med. Något som jag däremot redan nu vet att jag måste fixa är:

• häng- och stuprännor
• gräva fram grunden
• mura om skorstenen
• se till att eldstäderna fungerar

Vad jag skulle vilja hinna med att göra är:

• massor...

Jag började skriva en lista men insåg att den inte är publicerbar; den är för lång och innefattar allt från att renovera till att bygga till att köpa. Så jag beslutar mig för att endast skriva ner det som jag planerar att göra på våren, dvs att:

• renovera utedasset
• besluta mig för vilken isolering jag ska använda i farstun, och beställa den
• elda upp sly som gallrades i höstas
• laga/bygga fönster
• ... och lite småsaker som jag kan göra utan att vara på torpet, som att renovera ett kammarlås och liknande ...

 Jag börjar här. Tiden visar var jag slutar.

Krusbär

När jag var barn bodde min mormor i ett rött torp utanför Helsingfors. Min mormor är borta sedan flera år, men torpet stod kvar när vi senast tittade till det - visserligen för flera år sedan. (Jag vill minnas att det hotades av ett vägbygge, så kanske stod det bara kvar så att vi fick möjlighet att vinka adjö till det?)

Hursomhelst. Vi hälsade alltid på innan krusbären hade hunnit mogna, men det hindrade oss inte från att äta dem. Kanske fanns det ett och ett annat moget också, för jag vill minnas att de smakade gott. Den hänger alltså med från barndomen, bilden av ett rött torp med krusbärsbuskar på gården.

Krusbär var också det första, i trädgårdsväg, som jag köpte till mitt eget torp. Krusbär är, för mig, lika med drömmen om ett torp. Krusbär får står för alla drömmar som hör samman med mitt eget torp.

Snöblandat regn och trädgårdsdrömmar

Häromveckan cyklade jag till jobbet i snöblandat regn, på en glashal cykelväg. Förr om åren var det inget som fick mig att längta till våren och sommaren så mycket som dessa omständigheter (läs: skitväder). Men då kändes det bara skönt att få andas frisk luft. (Därtill hade jag både regnställ och tid att cykla försiktigt.)

Det känns som att vädret inte har någon makt över mig längre. Men fy vad jag längtar till våren och sommaren! Jag längtar efter att arbeta med torpet. Jag kan inte påstå att denna längtan direkt mildras av att jag hittar en trädgårdstidning när jag tömmer (jobbets) brevlåda. Tidningen påminde mig om något viktigt; att det är dags att beställa frön. Sagt och gjort!

Visst går det att finna tröst i shopping, särskilt när shoppingen hör samman med trädgårdsdrömmar.

Vit Löjtnantshjärta

Kan jag lindra min längtan efter andra årstider om jag delar in den i etapper? Jag kan ju till exempel börja med att längta efter paketet med frön. Därefter ser jag till att längta efter den månad det är så-dags (vissa av sorterna kan sås redan i januari!), för att sedan längta efter att se fröna gro. Och när det är dags att längta efter att frostnätterna är förbi så att plantorna kan planteras ute – ja, då är det ju redan sommar.

Om vad jag fick på köpet

Jag kan avundas dem som har köpt ett torp och fått en massa saker på köpet. Ni vet, allt det där som finns i uthus, på vindar och i förråd. Saker som blivit liggande i decennier. Ting som man måste bära ut i solen för att de ska upphöra att se ut som skräp.

När jag köpte mitt torp var det tomt, tomt. Där finns inga högar som ligger och skräpar. Inga potentiella guldgruvor. De förrförra ägarna hade visst auktion och allt det där spännande försvann. Så det finns inga högar som jag kan gå igenom, inga överraskningar. Jag köpte ett torp, punkt slut.

Så jag minns inte vad jag väntade mig när F, som varit ute en stund, stack in huvudet genom dörren och sade

    ”Följ med så ska du få se på något.”



 

Jag följde med ut. Såg något som jag bara sett ett fåtal gånger i mitt liv – eftersom livet mestadels tillbringats på tätorter. Inte ens en potentiell skatt i en bortglömd skrubb kunde ha gjort mig lika lycklig som det jag såg; en himmel så fylld av stjärnor att det är omöjligt att räkna dem.

Det röda torpet

Jag hade drömt om ett rött torp med kök och kammare. Och en vind där jag kunde bygga ett litet sovkrypin. Lite så där lagom litet och gulligt (läs: billigt). Där skulle det finnas en tomt som var stor nog för att jag skulle kunna bygga en bastu och en gäststuga. Det skulle finnas skog i närheten. Det skulle ligga både avskilt och där skulle finnas grannar.

Något sådant hade jag tänkt mig. Det här var vad jag fick:

Två kök; ett uppe, ett nere.

Två rum; ett uppe, ett nere.
En vind - pytteliten.
En stor vildvuxen tomt.
En miniladugård som är sammanbyggt med huset.
Ett grishus med snickarboa.
En lada.
En vedbod.
Ett risigt skjul - som också den är sammanbyggd med huset. Därtill har det skog i två väderstreck, och trevliga grannar.

Sammanfattningsvis är torpet mycket större än jag vågat drömma om. Och även om det inte syns på  bilden så kräver det mycket arbete. Både arbete som kommer att kosta mycket pengar och sådant som endast kräver energi - och det är arbetet med torpet som den här bloggen kommer att handla om.

Och så fanns det plötsligt där

Jag hade längtat så efter att köpa ett torp - om inte hela mitt liv så åtminstone halva.
Men det fanns hinder. Jag ville ha ett friår, jag ville studera. Därför ville jag inte ta lån för att köpa ett torp. Priset som jag fick betala för min frihet - dvs. friheten att inte ha amorteringar som tvingade mig att arbeta - var längtan.  Ibland hopplös. Ibland frustrerande.

I våras bestämde jag mig för att det fick vara nog med studierna. Då kunde jag också börja leta efter torp eller stugor - eller varför inte ett skjul med tanke på vad torp eller stugor kan kosta. För ärligt talat, vad har man råd att betala efter att ha varit tjänstledig för studier under tre år?

Efter att ha insett att jag nog inte har råd med något i nuläget bestämde jag mig för att vänta i två år innan jag på allvar ska börja titta efter något. Bara för att inte drabbas av samma gamla frustration när jag hittar något som jag inte har råd med. Under de kommande två åren skulle jag hinna spara ihop lite pengar.

Föga anade jag i våras att jag två veckor efter att ha ventilerat min Masteruppsats skulle skriva köpekontrakt på det röda torpet.