Tak till hammock

Blivande hammocktak

På torpet finns en hammock. En sådan där gammal och gnisslande sak. En sådan där med brunt tak och dynor som saknas. En sådan där som man tappar hoppet om. Tills man hittar det perfekta tyget till taket. Som den här vaxduken med rosor. Hur somrigt som helst!

Nu gäller det att jag inte misslyckas med att sy taket, nu när jag valde att inte köpa det färdigsydda taket som bara kostade några hundralappar; de där som jag dissade det eftersom jag inte tycker att vare sig ett svart eller ett beige tak slår vaxduken med rosor. Men jag har sparat det gamla taket som mall.

Dynor har jag också köpt; en på loppis och två i fyndhörnan i en ... dyn-shop. Alla ser de olika ut, men vem bryr sig? Huvudsaken är att jag har en hammock som jag kan ligga i och läsa böcker. Njuta av sommaren och spana på mitt torp - eller kanske på Grishuset..?

Faluröd timmervägg

So happy!

Ja, jag köpte billig rödfärg till Grishuset/Gästhuset, 99 kronor för tio liter. Och jag blir så glad varje gång jag tittar på byggnaden. Jag blir så nöjd att när jag inte befinner mig i dess omedelbara närhet så måste jag dit; bara för att titta. Beundra den faluröda färgen. Det vackra - om ock slitna - timret.


Glad blev jag också när jag fick tre tomatplantor av min granne. När de växer upp kommer de att vara kronan på verket där de står mot den röda väggen.

Jag väntar lite med att visa bilden på hela det uppiffade Grishuset/Gästhuset. Det är en dörr som måste fixas, och när det är gjort lovar jag att ni får se på den första riktigt intressanta före- och efterbilden från torpet. 

Stay tuned!

Grönsakslandet, del 4

Oh, so happy! Allt tyder på att jag kommer att få skörda egensådda grönsaker! Potatis, ärtor, dill, sallat, rädisa, spenat, morötter och rödbetor, allt växer så snällt i mina odlingsbäddar!

Jag tyckte att jorden såg så mager ut när jag krattade fram odlingsbäddarna. Jag tyckte att den såg ut att innehålla alltför mycket sand. Jag tillhörde visst den grupp av människor som tror att jord måste vara närmast svartbrunt för att något ska växa. Trodde. Nu vet jag att jord kan vara sandig, att den kan innehålla småstenar men att frön kan gro ändå.

Men spänningen är inte över för det. Det visade sig att någon hade varit och tuggat på rabarberbladen, där såg det ut som om någon hade varit framme med en hålslagare. När min semester börjar ska jag se till att sitta på vakt, se till att nita de små skadedjuren. (Från att ha varit en from person som endast dödar mal och fästingar upptäckte jag under helgen hur lätt det var att döda myror i hundraden utan att ens fundera om de kan tillhöra gruppen skadedjur.)

Faluröd eller ... Faluröd?

Inte för att det verkar bli något vidare väder för att måla, men likväl tänkte jag köpa målarfärg. Frågan är bara om jag ska köpa Faluröd eller Faluröd? Det som skiljer dessa målarfärger åt är att den ena kostar ca 500kr/10liter och den andra ca 140kr/10liter.

Jag har sökt efter information om skillnaden mellan dessa. Har fått råd och läst ett test. Men likväl blir jag inte klokare. Det verkar som att den dyrare färgen innehåller pigment från Falu koppargruva medan den billigare innehåller röd färgpigment. Men är det hela förklaringen? Och hur påverkar det på slutresultatet?

Den dyrare färgen ska visst skydda virket bättre - på grund av mineralerna från koppargruvan. Men innebär det att den billigare färgen endast är "yta" och inget skydd?

Jag tänkte mig på ett eget test. Jag målar grishuset/gästhuset med den billigare färgen, och torpet med den något dyrare. Jag måste ändå renovera vissa av timmerstockarna på den förra så visst kan jag måla det med billig färg? Chansa lite?

Kryddodling, del 2

Utprovning av kryddodlingen.

Jag hoppas på egna kryddor i sommar. Kanske var det på grund av hoppet som det gick smidigt att rensa kring brunnen, att det inte kändes så tungt som när jag rensade grönsakslandet. Min  tanke med kryddodlingen var att placera kryddorna i storleksordning. De högsta längst bak, och allt därefter i fallande. ordning. Men när jag sedan stod där vid brunnen, vid den blivande kryddodlingen förkastade jag min tanke. Jag orkade bry mig, strödde bara ut de frön som skulle direktsås. Räknade ut hur mycket plats de försådda plantorna skulle ha.

De försådda plantorna ja. Det är ett helt kapitel (blogginlägg?) för sig. Men jag kan redan nu skriva att jag tog med mig alla plantorna som jag försådde (och som klarade sig) till torpet den där nästsista helgen i maj. Jag hade tröttnat på att ha den hemma. Det fanns ingen plats, åtminstone ingen solig plats för dem. Kunde jag chansa på att plantera ut dem? Nja, jag vågade inte riktigt. Det fanns fortfarande risk för frostnätter. Så de flesta fick låna plats i ett växthus i närheten. Det fanns dock vissa som jag planterade ut; som några av Virginiatobaksplantorna och alla smultronplantorna. Det ska bli väldigt spännande att se vad som har kommit upp och vad som har klarat sig. Om något har kommit upp. Om något har klarat sig. Annars är det väl bara att ta en tur till någon handelsträdgård...

Om en park...

Jag bläddrar igenom mina bilder från torpet. Ögat fastnar på ett foto som jag hoppas är en "före-bild". Ett dike som jag fyllde ut med jordkockor från grönsakslandet. Men nu ser jag något som jag inte lagt märke till tidigare. Inte tänkt på.

I höstas stod där fullt med sly, då lade jag inte märke till det. I vintras låg där högar med sly, då lade jag inte märke till det. I våras, ja ganska nyligen, riktade jag blicken mot marken, då lade jag inte märke till det.

Men nu. När jag egentligen tittar på något helt annat ser jag det;

Jag har en park.

Park vid slutet av ett dike

Ok. Det är en vildvuxen park, men en park ändå. Ett grönområde med träd. Och med kolonier av förgätmigej (som jag glömde att fotografera).

Eller ja. Om man väljer att kisa lite så är det en park. Kanske kan det bli något att sträva mot; ett torp med en park. Inte det torpigaste men visst vore det väl något?

Koko, som en gök

Mm. I det föregående inlägget skrev jag att det inte längre är så tyst
att det känns som att man har lock för öronen. Nix, för på torpet
finns det gökar.

Ja, visst är det mysigt att höra göken. En gång (”Hörde du, det var
göken!”), kanske till och med två gånger. Men dag ut och dag in, med
början vid soluppgången?

Drängen har i alla fall börjat tröttna. Han gjorde strax efter att två
gökar fastnade i en evighetsdialog i ottan.

Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko? Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko! Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Näe? Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Jo! Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko? Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.
Koko. Koko. Koko. Koko. Koko. Koko.