Alltså. Vilken lycka att få vara ute och titta på tapeter.* Att kunna välja och vraka, att dra ut den ena rullen efter den andra och tycka till. Vi har precis börjat leta efter tapeter till ett av rummen på nedervåningen. Rummet är tänkt att bli färdigrenoverat till jul, så vi har lite tid på oss för att bestämma oss - men behöver få koll på utbudet.
Och visst är det härligt att få drömma. Vi tittar på priset för att få koll, men låter det inte styra. Fredriks favorittapet kostar lite drygt 800 kr/rullen. Min bara hälften av det.
Nåja. Lycklig och lyrisk över de oändliga möjligheterna till att få skapa det nya favoritrummet (även om vissa familjemedlemmar inte tror att vi kan klå köket) tog vi oss till ett loppis. Och vad hittar jag där om inte tapeter! En rulle med figurer från Sandbergs böcker om Tummen, Lilla Anna och Spöket Laban, därtill en rulle med Cowboy-mönster.
Tapeten räcker inte till väggarna i Underbara Bebins blivande rum, inte ens halvvägs (jag hade inte tänkt att tapetsera från golv till tak eftersom det kan bli för rörigt i ett barnrum), men väl till att tapetsera insidan av en bokhylla. Allt för en guldtia!
* Den oproportionerliga lyckan får mig också att fundera på om jag inte borde röra mig ute bland folk lite mer. Det kan ju inte vara hälsosamt att bli lycklig av att få titta på tapeter..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar