Om en fin skorsten

Mm. Så kom den upp igen, skorstenen. Fin är den, och med krona på toppen! Det som ännu saknas är en kåpa, men en sådan dyker väl upp så småningom. Jag har ju lite tid på mig att beställa en sådan; för visst dröjer det ett tag innan frosten kommer?

Jag har ännu inte fått ett kostnadsförslag på resten av renoveringen, men det lutar mot att två av rökgångarna - som är för smala för rör - kommer att glidgjutas, och två kommer att få rör. 50/50. Det låter väl som en bra deal?

Syrenbersån, del 5 - beskärning

Så blommande, men ack så gles! Så kraftig, men ack så låg!

Syrener ska visst beskäras efter blomning. Och eftersom jag inte ville riskera att skära bort den kommande sommarens blommor väntade jag hela hösten, vintern, våren och försommaren innan jag skulle ta itu med jobbet.

Just när jag skulle ta itu med beskärningsarbetet av denna alltför rangliga berså kontrollerade jag hur en beskärning skulle gå till. Och läste att i de fall det handlar om en föryngringsbeskärning så ska detta göras på vintern! Och jag som irriterat mig på dessa rangliga pinnar med en grön tofs i den övre ändan! Skulle jag inte få beskära min berså nu?

Jo. Jag gjorde vad jag hade planerat att göra. Jag beskar syrenbersån efter blomning, ungefär femtio centimeter ovan markytan. Nu är det inte längre en berså, utan något som liknar en låg häck. Frågan är hur den kommer att reagera på att bli föryngringsbeskuren mitt i sommaren istället för på vintern? I vilket fall som helst kommer jag nu att slippa de rangliga pinnar som sticker upp ur marken. Nu återstår att se om syrenerna visar sitt missnöje genom att skrumpna ihop eller om de kommer att växa till en vacker och tät berså.

Om en skorsten i behov av renovering

Stackars, stackars skorsten...

Då är det dags. Skorstenen ska ner, och sedan ska den upp. Det är ett jobb som jag har haft framför mig ända sedan jag köpte torpet förra hösten. Ett jobb som jag, då, tänkte skulle göras redan på våren. Men på våren hände så mycket annat.

Nu tackar jag den kalla sommaren, särskilt den där veckan med konstant regn, för att jobbet blir gjort. (Oj, vad jag längtade efter en mysbrasa, eller bara lite värme som inte kom från el-element.) Eller påbörjas, ska jag kanske skriva. För murandet av skorstenen är bara en del av jobbet. Det är inte bara den delen som sticker upp ur taket som måste renoveras, rökgångarna är visst otäta.

Men vi börjar med den synliga delen, då får muraren bättre koll på vad som behöver göras därnäst. Om det går att dra ner rör i rökgångarna, eller om innandömet ska glidgjutas. För att jag ska få ett någorlunda korrekt kostnadsförslag.

Egentligen skulle jag nog föredra att rökgångarna glidgjutes. Att glidgjuta är en aning billigare än att dra rör, men den stora fördelen är att murstocken förblir varm vid eldning.* Nackdelen är att en glidgjutning inte håller lika länge som rör, rökgångarna kan spricka igen och då har man samma jobb framför sig.

Men det beslutet återstår att ta. Nu väntar jag med spänning på att få se den nya skorstenen. Den som mycket väl kan vara klar redan när jag skriver detta. Jag väntar med spänning på att få se bilder, jag är så nyfiken.

* de finns de som säger att värmen i murstocken inte alls påverkas av att röken går genom rör, eller som menar att skillnaden är marginell...

634 kronor senare

I väntan på bilder av det färdiga köksskåpet – bilder som kanske inte kommer förrän jag är klar med hela köket – påminns jag om att jag inte har visat de utlovade bilderna av grishuset/gästhuset efter renoveringen.

Så, här kommer de.

Grishuset så som det så ut när jag köpte torpet.

Grishus, eller gästhuset (?) som det ser ut nu.

När jag tittar på ”före och efter” bilderna kan jag förundras av vad som är möjligt att få för 634 kronor; fönster, fönsterfoder och målarfärg. Och ett grishus/gästhus som är som nytt! Byggnaden har också fått en ny dörr, eller snarare en nygammal. Den nygamla stod oanvänd i ladugården. Så oanvänt att blyertsstrecken som markerade var spikarna skulle in var kvar. En av hakarna som dörren ska hänga på gick dock sönder vid upphängningen. Lagningen är provisorisk och dörren hänger lite så sniskan. Men visst blev det fint?

Dock hände det som lätt brukar hända vid uppfräschningar; man får syn på något annat som måste åtgärdas. Taket behöver visst målas. Men nog kan väl det vänta till nästa sommar?

Köksskåpet, del 2 – nästan klart

Jag måste säga att jag är imponerad av resultatet. Så himla nöjd. Mer imponerad blir jag när jag vet att det är det första köksskåpet som (drängen) Fredrik har byggt. Och att han klarade utan någon som helst snickarutbildning – det närmaste han kommer trähantverk+utbildning är nog den gången han i början av sin lärarkarriär vikarierade som träslöjdslärare och lyckades kapa av sig ena lillfingertoppen med bandsågen.

Det enda som saknas nu är luckor till den övre delen (glasdörrar med spröjs) och målarfärg. Fast det kommer nog att dröja, åtminstone målarfärgen eftersom jag inte kommer att köpa någon innan hela köket är renskrapat från gammal färg, och det kommer att ta tid!

Kökssoffan

Drömsoffan, numera min.

Jag hade en tydlig bild av hur min blivande kökssoffa skulle se ut. Den skulle vara tillräckligt lång för att en vuxen ska kunna sova i den. Det skulle inte vara en pinnsoffa, utan en sådan där med hel rygg. En sådan som stod i bondgården där jag tillbringade mina barndomssomrar. En gammal utdragssoffa. Lite snirklig och så, men inte för mycket.

Jag har sett några liknande soffor, antigen för dyra eller skapligt billiga – men i det senare fallet sådana som måste renoveras.

Men nyligen besökt antikvariat på landet stod några kökssoffor. Just sådana som jag kunde tänka mig. Fast utan prislapp. Jag konstaterade att de var fina. Fast säkert dyra, så jag hann gå tillbaka till bilen. Tills jag upptäckte att Fredrik skulle göra upp affärer om en gräsklippare. Då sade jag åt honom att fråga – mest i förbigående – om hur mycket antikvariatsinnehavaren skulle ha för sofforna.

Tre respektive sexhundra kronor! Gissa om jag skulle ha en! Och jag valde den som stod på högkant, delvis dold av den andra soffan. Den billigaste och den som jag trodde skulle passa bäst på torpet. När jag fick hem soffan följande dag visade det sig att jag hade gjort ett klipp. För det var inte bara min soffa som delvis doldes av den andra soffan, utan hela prislappen. I och med att jag betalade 300 för soffan fick jag rabatt på hela 500 kronor!

Det enda som egentligen bekymrar mig är frågan om hur mycket plats den tar av mitt lilla kök. Den går precis in där jag vill ha den, men hur blir det med bord och stolar? Nåja, det är en senare fråga. Innan den överhuvudtaget kan komma in måste diskbänken flyttas.

Köksskåpet, del 1 – planering och förberedelse

Det är egentligen inte svårt att bestämma sig för ett köksskåp. Inte när man saknar befintliga skåp och när köket på torpet ser ut som ett kök från 1880-talet. (Ok, med en modern och ful diskbänk som ska väck!) Det är bara att bläddra i böcker och tidskrifter som visar bilder på gamla kök och därefter kopiera friskt!

Det var två bilder som vägledde mig när jag bestämde mig för mitt köksskåp; en tecknad bild från Göran Gudmundsson bok Stora boken om byggnadsvård och en bild av det befintliga köksskåpet på övervåningen. Därtill en uppsjö av varianter på just dessa två skåp. Det var bara att välja.

Jag medger att jag för några ögonblick övervägde möjligheten att riva köksskåpet på övervåningen och flytta ner det. Men. Det skulle väl vara synd att riva skåpet när vi behöver det till förvaring av bl.a. sänglinne?

Köksskåpet fick stå kvar, men en garderob offrades – för att få fin gammal pärlspont till skåpet! Alldeles gratis! Därefter var det ”bara” att skrapa väggen från gammal färg – hejdå baby-blå! - och sätta igång med bygget.