Om några dagar är det julafton. Jag kommer inte ihåg om jag skrev om det i mitt förra inlägg om lyssningsrummet, men julafton är deadline för när rummet ska vara klart. Det är alltså tänkt att vi ska sitta där och äta vårt dessertbord och öppna julklappar och mysa framför brasan.
När jag tänker på vår deadline tänker jag på de program (på tv) där man har just en deadline. Det kan vara program där någon ska få sitt hus återuppbyggt, eller rena inredningsprogram. Mot slutet av programmen blir stressnivån hög, de medverkande frågar sig om de kommer att hinna bli klara; det är bara en kvart kvar innan husägarna ska komma och man har inte ens fått upp köket. Typ. Fast så lägger de på ett kol och tjoff! så hann de mot alla odds. För mig och F är det tvärtom. Vi tar det lugnt, "Vi hinner, vi hinner." Och så hinner vi inte.
Så. Om tre dagar ska rummet vara klart. Vid den här tiden, dan före dopparedan, bör vi ha flyttat in lite möbler för att ha någonstans att sitta på. Så hur ligger läget?
Jag tror att vi hinner bli färdiga med rummet till julafton. De senaste dagarna har F jobbat fram till midnatt för att det ska bli klart. Jag befinner mig i rummet ovanför och hör hur han spikar upp lister, och när man spikar upp lister så är man väl nästan klar? Listerna ska dock målas en gång till, och så sitter det en bård på väggen som också den ska målas en gång till. Sedan är det dags för tapeter.
Det som vi inte kommer att hinna göra något med är dörrarna. De ska skrapas, slipas och målas, men det kan vi leva med. Vi kommer inte att hinna bygga en hylla för skivorna. Men kommer vi att hinna lyfta på mattan för att få fram trägolvet?
Just nu känner jag mig full av förtröstan. Fast så är det ju det där med att F kommer att vara upptagen på annat håll under delar av morgondagen, och på söndag ska vi upp till torptrakterna. När kommer vi hem på måndag? Vi brukar alltid vara mer sena än vi planerat ... Så, hinner vi eller kommer vi få lov att flytta sittmöbler in i ett halvfärdigt rum bara för att få någonstans att fira julafton?
2013-12-14
Lånta fjädrar och fisförnäma dörrar / Uppdaterat
Alltså, exempel på saker som jag har svårt för:
Jag gillar det tidstypiska. Jag gillar det faktum att vilken stil man än tar så finns det ofta en tanke bakom. Man väljer vissa typer av fönster av en anledning. Man måttar och mäter och lägger tak och bygger verandor enligt en idé. Mer än så gillar jag att det fanns en tanke bakom ett husbygge. Även om jag inte gillar villor i mexitegel så ogillar jag att de byggs om - ofta alltför slarvigt - i enlighet med en modefluga för att bli något de inte är. Själlöst.
Jag struntar blankt i hur man inreder sitt hem. Älskar man fransk slottsstil tycker jag att man ska inreda sin betonghyreslägenhet i enlighet med sina drömmar. Alla har inte råd att köpa sitt ett fransk château, inte heller ett timrat torp med röda knutar. Eller ett arkitektritat hus för den delen. Däremot tycker jag att om det finns råd till att sätta in en Poggenpohlkök i ett hus från 1800-talet så finns det väl för bövelen råd till att bygga ett nytt hus och låta bli att blåsa ut väggarna för att få en öppen planlösning? Låt huset vara vad det är även om en inredningstrend bjuder något annat!
Men vänta nu... handlar inte det här inlägget om att kasta sten i glashus?
Eh, nä? Eller ... jo? Fast inte så där jättestora stenar, mest smågrus. Faktiskt.
Ja, det är smärtsamt att komma på att det man ogillar hos andra ursäktar man hos sig själv. Vi har ju också tagit bort en vägg för att förvandla 15 kvadratmeter kök till 35 kvadratmeter kök. Jag ursäktar mig med att vi återställer mer än vi ändrar. Vi lyfter tak och byter fönster. Spikar upp "rätt" lister och skrapar fram dörrar.
Dörrar, ja. Mina lånta fjädrar och marmorn i fattighuset.
Jag skrev i det tidigare inlägget "Masonit, vad döljer du för mig" om att en del dörrar på nedervåningen saknade speglar. Snopen av upptäckten fick vi lov att börja leta efter nya dörrar. (Visst går det att sätta in nya speglar i dörrarna men i det här läget i livet orkar vi inte, ibland är det bara enklare att köpa nytt. Eller nygammalt.) Vi hade bara hunnit börja leka med tanken på att vi skulle ha dubbeldörrar från köket in i det rum som kommer att bli vårt lyssningsrum, innan vi faktiskt hittade ett par på ett loppis. Och slog till. Dagen efter satt vi på en sommarfest och berättade för våra bordsgrannar om dörrarna, varpå vi blev erbjudna dörrar som de hade i ladan. Det resulterade i ytterligare två par dubbeldörrar.
Så jag ursäktar mig. Det går inte att se det omedelbart, om ens alls. Men faktum är att också vi stoltserar med lånta fjädrar; för de där dörrarna som ska in på nedervåningen är betydligt högre, och finare, än några som helst dörrar som funnits i huset. Visst, de är gamla. Säkert gjorda i början av 1900-talet, precis som huset. Men det är dörrar som suttit i paradvåningar, inte i förmansbostäder på en mindre bruksort. Men, men. Snygga är de, faktiskt det som jag hittills gillar bäst i vårt renoveringsobjekt.
Och ja, bilder?
Mm. Jag lovar att lägga in en bild senare. Har precis upptäckt att jag inte har någon bild på dörrarna...
Uppdaterat:
När jag letade efter bilder till ett helt annat inlägg hittade jag en bild på ett par av dörrarna. Dessa dörrar går från köket in i det rum som ska bli Lyssningsrum. Liksom på bilden så är det endast en av dörrarna som är grundmålat hittills. Men kanske till jul? (Jag verkar tro att jag hinner med hur mycket som helst innan det blir jul, på vad är det, lite drygt en vecka?)
- spröjsade fönster i mexitegelvillor
- marmorbänkar i fattigtorp
- öppen planlösning i 1800-talshus
Jag gillar det tidstypiska. Jag gillar det faktum att vilken stil man än tar så finns det ofta en tanke bakom. Man väljer vissa typer av fönster av en anledning. Man måttar och mäter och lägger tak och bygger verandor enligt en idé. Mer än så gillar jag att det fanns en tanke bakom ett husbygge. Även om jag inte gillar villor i mexitegel så ogillar jag att de byggs om - ofta alltför slarvigt - i enlighet med en modefluga för att bli något de inte är. Själlöst.
Jag struntar blankt i hur man inreder sitt hem. Älskar man fransk slottsstil tycker jag att man ska inreda sin betonghyreslägenhet i enlighet med sina drömmar. Alla har inte råd att köpa sitt ett fransk château, inte heller ett timrat torp med röda knutar. Eller ett arkitektritat hus för den delen. Däremot tycker jag att om det finns råd till att sätta in en Poggenpohlkök i ett hus från 1800-talet så finns det väl för bövelen råd till att bygga ett nytt hus och låta bli att blåsa ut väggarna för att få en öppen planlösning? Låt huset vara vad det är även om en inredningstrend bjuder något annat!
Men vänta nu... handlar inte det här inlägget om att kasta sten i glashus?
Eh, nä? Eller ... jo? Fast inte så där jättestora stenar, mest smågrus. Faktiskt.
Ja, det är smärtsamt att komma på att det man ogillar hos andra ursäktar man hos sig själv. Vi har ju också tagit bort en vägg för att förvandla 15 kvadratmeter kök till 35 kvadratmeter kök. Jag ursäktar mig med att vi återställer mer än vi ändrar. Vi lyfter tak och byter fönster. Spikar upp "rätt" lister och skrapar fram dörrar.
Dörrar, ja. Mina lånta fjädrar och marmorn i fattighuset.
Jag skrev i det tidigare inlägget "Masonit, vad döljer du för mig" om att en del dörrar på nedervåningen saknade speglar. Snopen av upptäckten fick vi lov att börja leta efter nya dörrar. (Visst går det att sätta in nya speglar i dörrarna men i det här läget i livet orkar vi inte, ibland är det bara enklare att köpa nytt. Eller nygammalt.) Vi hade bara hunnit börja leka med tanken på att vi skulle ha dubbeldörrar från köket in i det rum som kommer att bli vårt lyssningsrum, innan vi faktiskt hittade ett par på ett loppis. Och slog till. Dagen efter satt vi på en sommarfest och berättade för våra bordsgrannar om dörrarna, varpå vi blev erbjudna dörrar som de hade i ladan. Det resulterade i ytterligare två par dubbeldörrar.
Så jag ursäktar mig. Det går inte att se det omedelbart, om ens alls. Men faktum är att också vi stoltserar med lånta fjädrar; för de där dörrarna som ska in på nedervåningen är betydligt högre, och finare, än några som helst dörrar som funnits i huset. Visst, de är gamla. Säkert gjorda i början av 1900-talet, precis som huset. Men det är dörrar som suttit i paradvåningar, inte i förmansbostäder på en mindre bruksort. Men, men. Snygga är de, faktiskt det som jag hittills gillar bäst i vårt renoveringsobjekt.Och ja, bilder?
Mm. Jag lovar att lägga in en bild senare. Har precis upptäckt att jag inte har någon bild på dörrarna...
Uppdaterat:
När jag letade efter bilder till ett helt annat inlägg hittade jag en bild på ett par av dörrarna. Dessa dörrar går från köket in i det rum som ska bli Lyssningsrum. Liksom på bilden så är det endast en av dörrarna som är grundmålat hittills. Men kanske till jul? (Jag verkar tro att jag hinner med hur mycket som helst innan det blir jul, på vad är det, lite drygt en vecka?)
2013-12-11
Att inreda enligt ett tema
Jag har aldrig någonsin tänkt i teman när det har kommit till att inreda ett rum. Det känns som något som inredare ägnar sig åt på tv. Inte som något som jag ägnar mig åt, jag är inte en tema-person. Tycker jag. Vilket kan låta konstigt med tanke på att det var jag som föreslog det, dvs som sade:
Den krassa sanningen är att jag har en färdig bild av rummen, ett stilideal som jag vill att F ska gå med på. Det gäller kanske först och främst lyssningsrummet, det som är närmast i renoveringsturlistan. Jag vill ha lite mörkt. Kalt. Jag vill att den öppna spisen ska målas i grått. Gärna gråton på väggarna, eller grålila. Varför inte metallic-turkosa dörrar? Lite rock, så där, snyggt och stilrent.** Säger jag till F.
När jag skulle förklara för F vad jag menade med pop så drog jag till med hans serieböcker och hans Tintin-figurer. Vitt och rött, så där. Kanske en droppe gult. Men det intressanta är att jag faktiskt börjat fundera på vad pop-tema skulle kunna innebära i ett rum. Nu gäller det att komma på det innan F föreslår något som jag inte gillar. Jag avskyr att behöva argumentera för mina idéer, annat än genom "menar du att de tär rock?" eller "men, det är ju inte pop"...
* Inte för att jag vet om Ernst någonsin talat om tema när det gäller inredning...
** Jag vill verkligen göra klart att rock inte handlar om djur-mönstrat, svart eller nitar.
"Vi skulle kunna ha tema 'rock' i lyssningsrummet och tema 'pop' i vardagsrummet..."Håller jag på att genomgå en metamorfos, har jag drabbas av Ernst-komplex?* Nej, inre direkt, det handlar mer om att övertyga, om att få gehör för sina idéer. För hur argumenterar man om inredning och stil med en musikintresserad sambo? Jo, genom att föreslå musik-tema i inredningen.
Den krassa sanningen är att jag har en färdig bild av rummen, ett stilideal som jag vill att F ska gå med på. Det gäller kanske först och främst lyssningsrummet, det som är närmast i renoveringsturlistan. Jag vill ha lite mörkt. Kalt. Jag vill att den öppna spisen ska målas i grått. Gärna gråton på väggarna, eller grålila. Varför inte metallic-turkosa dörrar? Lite rock, så där, snyggt och stilrent.** Säger jag till F.
När jag skulle förklara för F vad jag menade med pop så drog jag till med hans serieböcker och hans Tintin-figurer. Vitt och rött, så där. Kanske en droppe gult. Men det intressanta är att jag faktiskt börjat fundera på vad pop-tema skulle kunna innebära i ett rum. Nu gäller det att komma på det innan F föreslår något som jag inte gillar. Jag avskyr att behöva argumentera för mina idéer, annat än genom "menar du att de tär rock?" eller "men, det är ju inte pop"...
* Inte för att jag vet om Ernst någonsin talat om tema när det gäller inredning...
** Jag vill verkligen göra klart att rock inte handlar om djur-mönstrat, svart eller nitar.
2013-12-10
Under renovering; Lyssningsrum
Innan rummet blir klart ska vi ha
- bytt fönster
- rivit en vägg (mot en skrubb)
- höjt taket
- satt in ny dörr (och byggt dörrkarm)
- dragit om elen
- renoverat en (ytlig) spricka i en öppen spis
- slipat, målat, tapetserat
- platsbyggt en hylla för lp-skivor
Och allt detta före jul. Inte så mycket tid kvar, så tur är väl att jag är sen med att skriva om detta och vi faktiskt redan har gjort det största jobben...
Tyvärr är jag alldeles för dålig på att ta före-bilder (eller fotografera överhuvudtaget). På bilderna här bredvid har vi redan hunnit byta fönster. Från 60-talsfönster till likadana fönster som en gång satt i huset.
Men det här är ungefär vad vi har som utgångspunkt. Fortsättning följer ...
2013-12-09
Julbak; Havtornscurd
Julbak, nästan lika viktigt som julstädning. För vad är julen om man inte ägnar december åt att baka, åt att lyckas och att misslyckas? Att drömma om ett dessertbord som krymper ju närmare julen och verkligheten vi kommer.
Ovanligt tidigt drog jag igång julbaket för i år. Med en liten Underbar Beibi måste man passa på när tid finns, inte skjuta allt till den sista helgen före jul. Nåja, jag har dragit igång julbaket och redan passat på att misslyckas. Eller inte misslyckas direkt, men de nya recepten som jag har testat har inte visat sig intressanta nog att skriva om. Förutom havtornscurden. Oj, vad jag älskar!
Havtornscurden ska bli fyllning till småkakor som jag ännu inte bakat, och förhoppningsvis finns det curd kvar när jag väl ska baka - den är så god att den går att äta med sked.
Så, till samlingarna, här kommer receptet.
Vispa ihop alla ingredienserna i en skål, som ställs i en kastrull med sjudande vatten. Fortsätt att vispa/röra om tills massan är så tjock att den täcker baksidan av en sked utan att rinna av. Häll curden i en varm steriliserad burk med tätslutande lock. Kyl genast. Klart. Njut.
Håller 2-3 veckor i kylskåp.
Ovanligt tidigt drog jag igång julbaket för i år. Med en liten Underbar Beibi måste man passa på när tid finns, inte skjuta allt till den sista helgen före jul. Nåja, jag har dragit igång julbaket och redan passat på att misslyckas. Eller inte misslyckas direkt, men de nya recepten som jag har testat har inte visat sig intressanta nog att skriva om. Förutom havtornscurden. Oj, vad jag älskar!
Havtornscurden ska bli fyllning till småkakor som jag ännu inte bakat, och förhoppningsvis finns det curd kvar när jag väl ska baka - den är så god att den går att äta med sked.
Så, till samlingarna, här kommer receptet.
150g havtornspure (som man får genom att mixa havtorn och passera genom en sil)Och så här gör man;
1 ägg
25g smör
100g socker
Vispa ihop alla ingredienserna i en skål, som ställs i en kastrull med sjudande vatten. Fortsätt att vispa/röra om tills massan är så tjock att den täcker baksidan av en sked utan att rinna av. Häll curden i en varm steriliserad burk med tätslutande lock. Kyl genast. Klart. Njut.
Håller 2-3 veckor i kylskåp.
2013-11-26
Masonit, vad döljer du för mig?
Ja, vad döljer de masonitskivor som spikats för dörren vid en tidpunkt då spegeldörrar ansågs opraktiska?
På torpet dolde masonitskivorna precis det som vi hade förväntat oss; spegeldörrar. Visserligen i behov av lite finputs, men spegeldörrar likväl. Så visst hade vi förväntningar när vi köpte huset med masonitskivor för dörrarna. Förväntningar som ökade av att en av dörrarna hade fått masoniten avlägsnad och avslöjade just en spegeldörr.
Snopet värre blev det när vi började renovera på nedervåningen, och skulle ta tag i finputsningen av de förväntade spegeldörrarna. Och visst, det var spegeldörrar en gång i tiden. Det är bara det att den som spikade för masoniten gjorde sig omaket att avlägsna speglarna i dörrarna och endast lämna ramarna kvar... Snopet.
På torpet dolde masonitskivorna precis det som vi hade förväntat oss; spegeldörrar. Visserligen i behov av lite finputs, men spegeldörrar likväl. Så visst hade vi förväntningar när vi köpte huset med masonitskivor för dörrarna. Förväntningar som ökade av att en av dörrarna hade fått masoniten avlägsnad och avslöjade just en spegeldörr.
Snopet värre blev det när vi började renovera på nedervåningen, och skulle ta tag i finputsningen av de förväntade spegeldörrarna. Och visst, det var spegeldörrar en gång i tiden. Det är bara det att den som spikade för masoniten gjorde sig omaket att avlägsna speglarna i dörrarna och endast lämna ramarna kvar... Snopet.
2013-11-19
Om bakslag
Man blir snopen, kanske skäms man lite. Borde man inte ha förstått att det kunde bli så? Hur dum kan man vara, varför tänkte vi inte på det?
Ja, det måste väl vara oundvikligt att man någon gång råkar ut för ett bakslag, kanske till och med flera. För mycket kan man gardera sig? Hur mycket erfarenhet har man som nybliven torpägare, eller husägare eller bostadsrättsägare? Eller vad man nu är. Något blir fel och det är klart att man blir besviken.
Det är inte så vanligt att man väljer att skriva om sina misstag, om de fel som man inte kunde förutsäga, främst de fel som man kanske borde ha förutsett. Man känner sig snopen, man skäms lite. Tycker att man borde ha fattat.
Vi har några bakslag på lager. Vi läser på och tänker till men förvånas, hade ingen aning. Jag har bestämt mig för att skriva om våra bakslag när de dyker upp. Om så inte för annat än för att visa på andra vad som kan hända, vad man kanske inte räknade med. Jag kommer att etikettera dessa inlägg med "bakslag". Kan hända hjälper de någon annan att tänka till och slippa bli besviken.
Ja, det måste väl vara oundvikligt att man någon gång råkar ut för ett bakslag, kanske till och med flera. För mycket kan man gardera sig? Hur mycket erfarenhet har man som nybliven torpägare, eller husägare eller bostadsrättsägare? Eller vad man nu är. Något blir fel och det är klart att man blir besviken.
Det är inte så vanligt att man väljer att skriva om sina misstag, om de fel som man inte kunde förutsäga, främst de fel som man kanske borde ha förutsett. Man känner sig snopen, man skäms lite. Tycker att man borde ha fattat.
Vi har några bakslag på lager. Vi läser på och tänker till men förvånas, hade ingen aning. Jag har bestämt mig för att skriva om våra bakslag när de dyker upp. Om så inte för annat än för att visa på andra vad som kan hända, vad man kanske inte räknade med. Jag kommer att etikettera dessa inlägg med "bakslag". Kan hända hjälper de någon annan att tänka till och slippa bli besviken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)