Vad jag kunde ha bloggat om i somras

Jag kunde ha bloggat om den där dagen då jag påtade i grönsakslandet och fick syn på något rött i det höga gräset en bit bort. Jag kunde ha bloggat om hur jag gick dit för att kolla vad det var och hur det sedan ledde till att jag hittade ett övervuxet jordgubbsland med tusan så goda jordgubbar! Jag kunde ha bloggat om hur skönt det var att kunna fira midsommar på det egna torpet. Hur lyxigt det känns att kunna fylla hela hinkar med blommor som växte kring torpet. Jag kunde ha bloggat om hur sticklingarna till mina Mårbackapelargoner tog sig och hur de prydde mina fönster. Och så kunde jag ha bloggat om mina sommargrannar; de där två hästarna vars hage gränsar till torpet. Jag kunde ha bloggat om hur de låg och sov medan dimman tätnade omkring dem på midsommarnatten. Men det gjorde jag inte, då.

Sådd: friland

I våras ägnade jag tid åt att förså frön. De flesta av dessa sköt snällt sina skott, men en del hann dö innan jag fick ner dem i jorden. En ganska stor del om jag ska vara ärlig. Kanske fick de inte tillräckligt med ljus, kanske fick de för lite vatten? Hursomhelst så gick det upp för mig att jag inte tycker om att ha en massa plantor och krukor utspridda i hemmet. Inte om de bara ska dö.

Så nu har jag beslutat mig för att driva upp frön på friland. Eftersom jag inte vet om vi kommer att bo kvar i radhuset nästa vår så kommer detta "friland" att ligga på torpet. Nu gäller det bara att klura ut hur jag ska göra. Ska jag använda någon speciell slags jord? Var ska drivbänken stå? Spelar drivbänkens placering överhuvudtaget någon roll? Har jag valt rätt frön att experimentera med?

Frön, ja. Min vana trogen impulshandlade jag frön. Den här gången blev det bland annat Blåregn, Humle, Flerårig stockros och Buskpion. Ja, jag vet inte om jag har valt de lättaste fröna för mitt experiment. Är det överhuvudtaget möjligt att odla Blåregn på mina breddgrader (zon 4)? (Det går enligt infon på fröpåsen men jag har läst - på annat håll - att det inte skulle fungera här...)

Apropå Blåregn. Jag har fortfarande inte klurat ut varför jag köpte det. Jag kan inte riktigt se det växa på torpet. Inte heller vid radhuset. Men kanske vid det där renoveringsobjektet som jag tycker att vi ska köpa men som F tycker att det är för mycket jobb med...

En hylla till köket?

Just nu står allting stilla på torpet, väntar mest på ett kostnadsförslag från muraren. Under tiden passar jag på att drömma lite. Om hyllor till köket.

Tidigare har vi haft öppna hyllor ovanför diskbänken. Hyllor som jag numera - på grund av flytten av diskbänken - har skruvat ner. Frågan är om jag ska skruva upp dem igen eller om jag ska göra ett försök att bygga en enklare variant av en tallrikshylla (som återfinns på den avfotograferade bilden här till höger)..?

Om en ostrukturerad köksrenovering

Det känns lite ostrukturerat det där med vår, min och Fredriks, renovering av torpet. Helt oplanerat satte vi igång med en ombyggnation av köket, just när vi egentligen borde ha ägnat vår tid åt enbart eldstäderna.

Köksrenoveringen sattes igång av det där köksskåpet som F byggde, för strax därefter impulsköpte jag en diskho. En sådan där vit porslinsho. Impulsköpte? Men hade jag inte funderat på den sedan förra hösten? Jo, det hade jag. Men impuls i den meningen att vi inte hade tänkt oss att sätta igång med köksrenoveringen nu när det är andra saker som mer borde pocka på vårt intresse.

För diskhon gjorde att vi, eller mest F om sanningen ska fram, började bygga en ny diskbänk - samt att flytta dem till ett annat hörn av köket. Innan detta skedde skrapade vi bort den gamla färgen från det hörnet och målade med linoljefärg - som tyvärr inte alls var lika kritvit som jag vill ha det. Men så kom bakugnsrenoveringen i vägen. Så inget är liksom klart, och allt är påbörjat - och det ser lite märkligt ut på torpet just nu.

Det känns som att vi gör allt i en mycket märkligt ordning. Samt att vi pillar lite här och pillar lite där. Blir vi någonsin klara, eller är det bara jag som är otålig?

Om en järnspis i köket på övervåningen

Lägg märke till att sotluckan är borstad från rost... Fint va?

Ja, för det finns ju en järnspis på torpet. En sådan där "riktig" järnspis, precis en sådan som ser ut som en järnspis ska se ut; en vacker Husqvarna no27. Ja, lite rostig, men inte hopplös. Jag har inte tagit isär den för en undersökning men skorstensfejarmästaren tittade i den och tyckte att den såg bra ut. (Och jag håller tummarna.)

Problemet med järnspisen är att den sitter i köket på övervåningen. I det kök som vi inte använder som kök. Mer som en genomgångsrum, eller som gästrum. Ett onödigt kök. Men också ett gammalt torpkök, väl värt att bevara?

Det är den här spisen som jag funderar på att flytta ner till det andra köket. Men den här spisen "gör" köket på övervåningen. Utan den finns det inget behov av att bevara spiskåpan i plåt. Utan spiskåpan blir köket ... ett rum.

F letar efter järnspisar på blocket. Jag lutar mot att bära ner denna. Sedan börjar jag tveka. Borde jag bevara köket? Jag måste bestämma mig men kan inte. ...men köket på övervåningen skulle ju kunna bli ett bibliotek, ett sådant där med en stor fin svart kamin..? Kan hända lutar det mot att  vi bär ner järnspisen till köket där nere. (Om vi lyckas rubba den. Vad kan en sådan här tingest väga? Fortsättning följer...)

Planer för en bakugn

Jag har redan skrivit om Kolossen i köket i ett tidigare inlägg. Om hur den fick mig att verkligen vilja ha torpet. Kolossen, eller det där komplexet som en gång har innehållit såväl bakugn som pannmur som öppen eld; för enkelhetens skull (eller för att jag inte vet om det kallas för något annat än) väljer jag att kalla hela komplexet för bakugn.

På bilden ovan är den emaljerade vedspisen kvar, vi har ännu inte gjort några försök att knacka upp hål där spjället sitter. Den vita rektangeln fungerar fortfarande som ett avlastningsbord.

Annat är det idag.

I ett försök att få ut den emaljerade vedspisen började vi riva "avlastningsbordet", alltså hörndelen där det en gång har eldats med öppen eld. Jag blev nästan illamående av hur lätt det var att få loss tegelstenarna, tänkte på hur bakugnen snart skulle rasa ihop. Fast det är nog ingen fara, det är nog bara där teglet sitter löst - vi kom nämligen inte igenom till spjället med våra verktyg hur vi än hackade och bankade.

Men nu är alltså frågan om hur vi gör fortsättningsvis... Sätter dit en "riktig" järnspis eller eldar med öppen eld? Både ock? Jag hittade en bild (jag tror att det är från mäklarfirman Carlssonring) på en bakugn som liknar min, d.v.s. den här:

Jag gillar bilden. Det påminner mig om mitt eget torpkök, dörren (och numera också diskbänken) är på samma ställe. Därtill är bakugnen precis som min - eller som min skulle kunna vara. Efter att ha sett den här bilden har jag blivit intresserad av att ha en öppen eld i köket. Det skulle väl vara mysigt. Fast sedan tänker jag att torpet är byggt av timmer som är riktigt torrt vid det här laget. Skulle jag kunna slappna av med en öppen eld i köket? Skulle jag stressat glo på alla pyttesmå gnistorna som yr omkring?

På bilden ovan sitter det en järnspis där pannmuren en gång har suttit. I min egen bakugn har jag tänkt att så småningom ställa dit en elektrisk spis/ugn. Men skulle det gå? Hur varm blir muren av en öppen eld? Frågor, frågor...

Och så den största frågan. Var ska vi få tag på en järnspis? Jag har ingen lust att köpa en i nuläget. Därtill finns det en i köket på övervåningen. Men ska vi verkligen ta den? Jag hade ju tänkt att bevara det köket... bara för att det finns. För att bevara. Inte för att jag egentligen vill ha, eller har behov av, två kök.

Jag har så svårt för att bestämma mig, hur ska jag göra?

Om en emaljerad vedspis

Otroligt, det här verkar vara den enda bilden...

Jag var inte så jätteförtjust i den; i den gula emaljerade vedspisen. Den kändes inte så där "torpig" som jag tycke att en vedspis skulle kännas. Men så kom skorstensfejarmästaren. Han sade att det endast fanns ett tiotal av dem i området. Då kändes den genast lite mer exklusiv, som något att hålla sig fast vid - även om det skulle innebära ett brott i "torpigheten". Dessutom är det väl praktiskt att ha en vedspis med två ugnar?

Ja, jag beslöt mig för att behålla den. Bara för att det inte fanns så många av dem. Bara för att det stod en på torpet.

Men så kom den där dagen då vi behövde knacka upp ett hål i muren för att muraren kunde ta sig en titt på hur han skulle dra röret, och det hålet skulle knackas precis ovanför vedspisen. Och för att komma åt behövde den flyttas.

Flyttas? Det gick inte att rubba den!

Fascinerat tittade jag på när kofoten böjdes mellan spisen och det spett som F hade lagt på golvet. Jag försökte rubba den själv men den flyttade sig inte en millimeter. För att kunna flytta var vi tvungna att börja lyfta ut den bit för bit. Och då upptäckte vi det som vi borde ha kontrollerat för länge sedan; den hade spruckit under spisplattorna. Det handlade inte om en liten spricka, utan en hel bit som satt löst.

Det är möjligt att jag kände mig lite lättad. Men lite snopen också. Jag hade ju tänkt behålla den... Det är klart, det mesta går ju att laga. Men visst nämnde jag att vi var tvungna att plocka ut den bit för bit?

Vi kommer inte att plocka ihop den igen. Hur ovanlig den än har varit. Vi tackar den för trogen tjänst och låter den gå till de emaljerade vedspisarnas sälla jaktmarker. Men sedan då? Vad ska vi elda med i köket?