Syrenbersån, del 2

Det knoppas. Det verkar som att experimentet med att flytta syrenbuskar har slagit ut väl. Men det ser onekligen lite rangligt ut, lite tunnt och tomt. Det fixar man visst med lite beskärning, men är antagligen ett jobb som kommer att ta flera år. Om jag vill att det blir en riktig berså. Och visst vill jag det?

Eftersom grenarna har knoppar beslutade jag mig för att satsa på att få till en berså. Det arbetet började med ett försök att plana ut marken inne i bersån. Marken som var högst ojämn efter decennier (?) av löv som fallit och inte krattats bort. Det syns inte riktigt tydligt på bilden nedanför, men nivåskillnaden mellan buskarna och gången utanför ligger på minst 30 cm. Det var nära nog det samma inne i bersån.

Det är som att jag inte bara har fått en syrenberså, utan en syrenbersåplatå. Men ännu är den inte klar. Jag kommer att fortsätta med att plana ut marken, även om det inte krävs lika mycket jobb som bilden - med den konstiga vinkeln - försöker lura i en.

Syrenbersåplatå?

Sedan följer nästa fråga. Ska jag så gräs, eller ha ett lager med singel? Kanske plattor? Det finns visst lite singel att hämta hos en vän till Drängen. Så det är möjligt att det blir singel, om den räcker till hela bersån. Som dessutom blev lite oval - såg jag när jag hade planat ut marken.

Att elda sly

I mitten av mars åkte vi till torpet för att lämna av några möbler och lite husgeråd, saker som blev över vid flytten. Väl framme frågade Drängen om vi skulle elda lite. Vi som bara hade tänkt att stanna och lämna saker, kanske göra ett försök att ordna till något av det som vi lämnar. Så att vi inte möts av kaos när vi återvänder. Jag borde ha svarat med en motfråga, något som:

"Oj, har vi tid?"

Men det gjorde jag inte. Givetvis tar jag fasta på varje tillfälle att jobba lite på torpet. Att "elda lite" är att elda sly, att få en möjlighet till att minska mängden rishögar. Jag har redan eldat en gång i januari. Det var min första trädgårdsbrasa, och det var då som jag upptäckte hur rogivande det var att bränna trädgårdsavfall. Att få elden att ta sig, att mata den. Se den brinna ut, att betrakta glöden i vårvintermörkret.

Att veta att jag gör något.

Nu, under påskhelgen, eldade vi resten av slyet. Den här gången tog jag tid. Kring kl. 13 tog elden fyr och kring kl. 21 spolade vi vatten över de sista glödresterna. Däremellan brann det stadigt. Jag hade tänkt att ta många bilder, på hela processen, men hann inte på grund av allt släpande med sly.

Släpande med sly? Jo, vi hade förberett oss. Skapat åtta stora högar med sly som skulle eldas, men det fanns gammal fälle. Sly som fällts av en föregående ägare, men som legat kvar. Det var det som jag släpade fram. I åtta timmar. Och ja, jag hade träningvärk både dagen efter och dagen efter det. Är fortfarande lite öm i kroppen. Till ömheten bidrar också arbetet med syrenbersån.

Påskens minimysterium

Inventering av häng- och stuprännor, handskar och fästen

Dammiga stuprännor

Till ett av vårens arbetsuppgifter hörde att se över (det akuta) behovet av
häng- och stuprännor. Sagt och gjort. Alla de bitar som redan fanns på torpet drogs fram i solljuset - vilket ledde till konstaterandet att det fanns måttbeställda (!) häng- och stuprännor till framsidan av torpet.

Så. Över till mysteriet. Om någon gjort sig mödan att beställa hängrännor som anpassats till torpet - varför har de aldrig blivit uppskruvade? Är det något fel på dem? Har man beställt fel mått? Har någon drabbats av svindel? Visst ser stuprännorna (3,5 m.) för korta ut?


Drängen kliver upp på stegen trots sin höjdrädsla. Jag står på marken och delar ut instruktioner. ("Nej! Inte där, lite ditåt. Nej! Stuprännan ska sitta på knuten!")
Det visar sig att alla bitarna som behövs finns. Åtminstone till ett av hörnen. Drängen menar dock att pusslet inte stämmer om stuprännan sitter på knuten. Så den hamnar på farstuväggen. Det ser lite bakvänt ut, men jag är bara tacksam och lättad över att det sitter en häng- och stupränna i det hörnet.

De andra bitarna blev inte uppskruvade i den här torpsvängen. Trots att de anpassats till framsidan har någon använt dem på baksidan, på det slitna skjulet som är så fult att till och med jag - som borde vara van - chockas varje gång jag ser det. Men någons försök att rädda skjulet har inte fallit ut väl. Brädorna är svårt skadade - och hängrännorna har skadats av att de skruvats upp fel. Därtill saknas det ändbitar till rännorna. Återstår att de om dagens prefabricerade ändbitar passar till de befintliga rännorna eller om jag måste söka upp en plåtslagare.

UR access; Se om ditt hus

Vilket påskägg jag hittade! Alla avsnitten till serien Se om ditt hus på UR access. Jag minns att jag såg något avsnitt när programmet gick för några år sedan. För ett tag sedan påmindes jag om det när jag bläddrade i ett gammalt nummer av Gård och torp.

Först idag kom jag för mig att leta efter det på nätet; och se där! Jag hittade det på UR (alltså Utbildningsradion). Nöjd och glad tryckte jag på "spela", men fick snart reda på att det var låst för inloggade användare. Jag hann grämja mig över det ett tag innan jag började hoppas. Hoppas på att min gamla student-inloggning till Uppsala universitet skulle fungera.

Och det fungerade! Tack till UU som av någon underlig anledning förnyat min möjlighet att ta del av material som bjuds studenter på Sveriges högskolor och universitet; däribland Se om ditt hus .

I brist på renoveringsbilder ... färgskrapor

Kanske inte den mest färgglada bilden, men visst ser bladen vassa ut?

I bloggbeskrivningen menar jag att den här bloggen kommer handlar om renoveringen av mitt torp. I själva verket tycks den handla om planer, planer och frön. Och loppisfynd. Jo, förresten. Visst har jag också skrivit om "renoveringen" av syrenbersån?

Och det är frustrerande. Jag skulle vilja skriva ett inlägg om dagen om ett jobb som jag påbörjat och avslutat. Visa tjusiga "före och efter" bilder. Men det lär dröja. Och inte ens i mina bästa stunder tror jag att jag kommer att kunna skriva ett inlägg om dagen om ett påbörjat och avslutat projekt - tyvärr kräver renoveringarna mer tid än så.

Därtill är all den renovering som jag ska börja med utomhusrenovering. Gräva fram grunden, skruva upp häng- och stuprännor. Byta ut brädor, måla. Sådant. Och mer därtill.

Men jag längtar efter att kunna sätta igång. Och eftersom jag inte bara tappat bort en massa frön utan också måtten till häng- och stuprännorna så får jag börja med det enkla; inköp av verktyg. Av färgskrapor. Sådana med utbytbara blad. För det kommer att behövas - med tanke på all färg som ska skrapas bort på tak, väggar, dörrar, fodrar och fönster.

Så. I brist på bilder av renovering publicerar jag bilder på ... färgskrapor.

Sticklingar av pelargon

Det var länge sedan den mådde bra, min Mårbackapelargon. Om somrarna har den visserligen blommat kraftigt men bladen har varit av musöronstorlek. Kanske trivs den inte i glaskrukan, kanske trivdes den inte på den alltför varma fönsterbänken i - den nu forna - lägenheten.

Nu har jag bestämt mig för att offra den för sticklingar.

Jag har försökt att ta sticklingar tidigare, men misslyckats. (Jag har inte så gröna fingrar som jag skulle önska.) Den här gången läser jag på om hur man ska göra, för den här gången vill jag lyckas.


Det finns väl knappast någon annan växt som är så torpig som pelargonen. Och i sommar hoppas jag att få pryda några av torpets fönster med rosa Mårbackapelargoner!

Påskägg och yllefiltar

Så var det dags att återigen fynda på loppis. Vi for till det där loppiset i Sandviken där jag alltid lyckas hitta någonting riktigt billigt. Där sakerna som säljs, säljs för några kronor och tior. För priser som är loppispriser. Jag tror att det är det enda loppiset där jag brukar plocka ner saker i en varukorg - eftersom fynden inte ryms i händerna.

I min senaste varukorg rymdes bl.a. påskägg i trä, en glasskål och två yllefiltar. Målarfärgen på påskäggen är sliten och de ska - om jag hinner - målas om innan de hängs upp. Yllefiltarna är som gjorda för torpet. Jag ser verkligen fram emot att byta ut de tunna fleecefiltarna som jag panikköpte i höstas. Det enda som bekymrar mig är tvätten av yllefiltarna. För hur gör jag om jag inte vill att de ska bli grytlappar när jag plockar ur den ur tvättmaskinen?  Återstår att se.