Att elda sly

I mitten av mars åkte vi till torpet för att lämna av några möbler och lite husgeråd, saker som blev över vid flytten. Väl framme frågade Drängen om vi skulle elda lite. Vi som bara hade tänkt att stanna och lämna saker, kanske göra ett försök att ordna till något av det som vi lämnar. Så att vi inte möts av kaos när vi återvänder. Jag borde ha svarat med en motfråga, något som:

"Oj, har vi tid?"

Men det gjorde jag inte. Givetvis tar jag fasta på varje tillfälle att jobba lite på torpet. Att "elda lite" är att elda sly, att få en möjlighet till att minska mängden rishögar. Jag har redan eldat en gång i januari. Det var min första trädgårdsbrasa, och det var då som jag upptäckte hur rogivande det var att bränna trädgårdsavfall. Att få elden att ta sig, att mata den. Se den brinna ut, att betrakta glöden i vårvintermörkret.

Att veta att jag gör något.

Nu, under påskhelgen, eldade vi resten av slyet. Den här gången tog jag tid. Kring kl. 13 tog elden fyr och kring kl. 21 spolade vi vatten över de sista glödresterna. Däremellan brann det stadigt. Jag hade tänkt att ta många bilder, på hela processen, men hann inte på grund av allt släpande med sly.

Släpande med sly? Jo, vi hade förberett oss. Skapat åtta stora högar med sly som skulle eldas, men det fanns gammal fälle. Sly som fällts av en föregående ägare, men som legat kvar. Det var det som jag släpade fram. I åtta timmar. Och ja, jag hade träningvärk både dagen efter och dagen efter det. Är fortfarande lite öm i kroppen. Till ömheten bidrar också arbetet med syrenbersån.