Om en ostrukturerad köksrenovering

Det känns lite ostrukturerat det där med vår, min och Fredriks, renovering av torpet. Helt oplanerat satte vi igång med en ombyggnation av köket, just när vi egentligen borde ha ägnat vår tid åt enbart eldstäderna.

Köksrenoveringen sattes igång av det där köksskåpet som F byggde, för strax därefter impulsköpte jag en diskho. En sådan där vit porslinsho. Impulsköpte? Men hade jag inte funderat på den sedan förra hösten? Jo, det hade jag. Men impuls i den meningen att vi inte hade tänkt oss att sätta igång med köksrenoveringen nu när det är andra saker som mer borde pocka på vårt intresse.

För diskhon gjorde att vi, eller mest F om sanningen ska fram, började bygga en ny diskbänk - samt att flytta dem till ett annat hörn av köket. Innan detta skedde skrapade vi bort den gamla färgen från det hörnet och målade med linoljefärg - som tyvärr inte alls var lika kritvit som jag vill ha det. Men så kom bakugnsrenoveringen i vägen. Så inget är liksom klart, och allt är påbörjat - och det ser lite märkligt ut på torpet just nu.

Det känns som att vi gör allt i en mycket märkligt ordning. Samt att vi pillar lite här och pillar lite där. Blir vi någonsin klara, eller är det bara jag som är otålig?

Om en järnspis i köket på övervåningen

Lägg märke till att sotluckan är borstad från rost... Fint va?

Ja, för det finns ju en järnspis på torpet. En sådan där "riktig" järnspis, precis en sådan som ser ut som en järnspis ska se ut; en vacker Husqvarna no27. Ja, lite rostig, men inte hopplös. Jag har inte tagit isär den för en undersökning men skorstensfejarmästaren tittade i den och tyckte att den såg bra ut. (Och jag håller tummarna.)

Problemet med järnspisen är att den sitter i köket på övervåningen. I det kök som vi inte använder som kök. Mer som en genomgångsrum, eller som gästrum. Ett onödigt kök. Men också ett gammalt torpkök, väl värt att bevara?

Det är den här spisen som jag funderar på att flytta ner till det andra köket. Men den här spisen "gör" köket på övervåningen. Utan den finns det inget behov av att bevara spiskåpan i plåt. Utan spiskåpan blir köket ... ett rum.

F letar efter järnspisar på blocket. Jag lutar mot att bära ner denna. Sedan börjar jag tveka. Borde jag bevara köket? Jag måste bestämma mig men kan inte. ...men köket på övervåningen skulle ju kunna bli ett bibliotek, ett sådant där med en stor fin svart kamin..? Kan hända lutar det mot att  vi bär ner järnspisen till köket där nere. (Om vi lyckas rubba den. Vad kan en sådan här tingest väga? Fortsättning följer...)

Planer för en bakugn

Jag har redan skrivit om Kolossen i köket i ett tidigare inlägg. Om hur den fick mig att verkligen vilja ha torpet. Kolossen, eller det där komplexet som en gång har innehållit såväl bakugn som pannmur som öppen eld; för enkelhetens skull (eller för att jag inte vet om det kallas för något annat än) väljer jag att kalla hela komplexet för bakugn.

På bilden ovan är den emaljerade vedspisen kvar, vi har ännu inte gjort några försök att knacka upp hål där spjället sitter. Den vita rektangeln fungerar fortfarande som ett avlastningsbord.

Annat är det idag.

I ett försök att få ut den emaljerade vedspisen började vi riva "avlastningsbordet", alltså hörndelen där det en gång har eldats med öppen eld. Jag blev nästan illamående av hur lätt det var att få loss tegelstenarna, tänkte på hur bakugnen snart skulle rasa ihop. Fast det är nog ingen fara, det är nog bara där teglet sitter löst - vi kom nämligen inte igenom till spjället med våra verktyg hur vi än hackade och bankade.

Men nu är alltså frågan om hur vi gör fortsättningsvis... Sätter dit en "riktig" järnspis eller eldar med öppen eld? Både ock? Jag hittade en bild (jag tror att det är från mäklarfirman Carlssonring) på en bakugn som liknar min, d.v.s. den här:

Jag gillar bilden. Det påminner mig om mitt eget torpkök, dörren (och numera också diskbänken) är på samma ställe. Därtill är bakugnen precis som min - eller som min skulle kunna vara. Efter att ha sett den här bilden har jag blivit intresserad av att ha en öppen eld i köket. Det skulle väl vara mysigt. Fast sedan tänker jag att torpet är byggt av timmer som är riktigt torrt vid det här laget. Skulle jag kunna slappna av med en öppen eld i köket? Skulle jag stressat glo på alla pyttesmå gnistorna som yr omkring?

På bilden ovan sitter det en järnspis där pannmuren en gång har suttit. I min egen bakugn har jag tänkt att så småningom ställa dit en elektrisk spis/ugn. Men skulle det gå? Hur varm blir muren av en öppen eld? Frågor, frågor...

Och så den största frågan. Var ska vi få tag på en järnspis? Jag har ingen lust att köpa en i nuläget. Därtill finns det en i köket på övervåningen. Men ska vi verkligen ta den? Jag hade ju tänkt att bevara det köket... bara för att det finns. För att bevara. Inte för att jag egentligen vill ha, eller har behov av, två kök.

Jag har så svårt för att bestämma mig, hur ska jag göra?

Om en emaljerad vedspis

Otroligt, det här verkar vara den enda bilden...

Jag var inte så jätteförtjust i den; i den gula emaljerade vedspisen. Den kändes inte så där "torpig" som jag tycke att en vedspis skulle kännas. Men så kom skorstensfejarmästaren. Han sade att det endast fanns ett tiotal av dem i området. Då kändes den genast lite mer exklusiv, som något att hålla sig fast vid - även om det skulle innebära ett brott i "torpigheten". Dessutom är det väl praktiskt att ha en vedspis med två ugnar?

Ja, jag beslöt mig för att behålla den. Bara för att det inte fanns så många av dem. Bara för att det stod en på torpet.

Men så kom den där dagen då vi behövde knacka upp ett hål i muren för att muraren kunde ta sig en titt på hur han skulle dra röret, och det hålet skulle knackas precis ovanför vedspisen. Och för att komma åt behövde den flyttas.

Flyttas? Det gick inte att rubba den!

Fascinerat tittade jag på när kofoten böjdes mellan spisen och det spett som F hade lagt på golvet. Jag försökte rubba den själv men den flyttade sig inte en millimeter. För att kunna flytta var vi tvungna att börja lyfta ut den bit för bit. Och då upptäckte vi det som vi borde ha kontrollerat för länge sedan; den hade spruckit under spisplattorna. Det handlade inte om en liten spricka, utan en hel bit som satt löst.

Det är möjligt att jag kände mig lite lättad. Men lite snopen också. Jag hade ju tänkt behålla den... Det är klart, det mesta går ju att laga. Men visst nämnde jag att vi var tvungna att plocka ut den bit för bit?

Vi kommer inte att plocka ihop den igen. Hur ovanlig den än har varit. Vi tackar den för trogen tjänst och låter den gå till de emaljerade vedspisarnas sälla jaktmarker. Men sedan då? Vad ska vi elda med i köket?

Torpekonomi för dummies

Ja, så kommer den väl till slut; räkenskapens timme.

Igår, när torpet och jag firade 1-årsjubileum, passade jag på att leta reda på alla kvitton som jag har från olika inköp till torpet; d.v.s. kvitton för omkring 35000 kronor. Det är lågt räknat - jag hittade inte alla. De fasta kostnaderna är inte inräknade, med dem slutar mitt år med torpet på omkring 53000 kronor. Och då har jag inte räknat med småskrot såsom gungstolar fåtöljer, husgeråd eller ens bilresor till och från torpet os.v. utan bara sådant som jag har behövt köpa, allt från en ny skorsten till hängrännor till frön till skottkärra till trallskruv till kylskåp till ...

Och varför skriver jag om det här?

För att chocka mig själv? För att visa att det kan kosta att ha ett torp? För att visa att det finns en massa småutgifter som en nybliven torpägare kanske inte riktigt räknar med.

Jag köpte mitt torp billigt. Jag visste att jag kommer att behöva renovera det, jag tänker inte beklaga mig över renoveringskostnaderna, dem räknar jag med, men allt det andra? Ok, en spade kostar inte så mycket, inte heller en skottkärra. Och en sekatör går det att få för några tior. Men resten, allt det där som man behöver på torpet men som man inte har sedan tidigare? (Jag har bott i lägenhet.) Det är klart att det går att bära vissa saker fram och tillbaka. Åtminstone till en början, sedan ledsnar man. Köper ett set till torpet för att slippa konka runt med verktygen. Och sedan behöver man en vattenslang. När man bygger ett köksskåp kan man visserligen återanvända en garderob i pärlspont, men man kommer att behöva spik och gångjärn till dörrarna.

Summa summarum; många bäckar små blir snart till en å á 35000 kronor.

Lektion 1 i torpekonomi för dummies:

* Det finns fasta kostnader för torp (t.ex. el, försäkringar o.d.)
* Det finns ev. kostnader för renovering (kostnaderna bestäms av viljan och takten)
* Det finns kostnader för bruksinventarier (beroende på vad man har i t.ex. verktygsväg sedan tidigare)
* Det kan finnas kostnader för lull-lull (nya gardiner? krukväxter? gungstol?)

När man adderar dessa kostnader får man en summa. Denna summa kan i sin tur delas i antal månader om året, eller antal dagar som man i faktiskt tillbringar på torpet. Sommar på torpet? (53000kr/3månader=17666.66kr per månad?)

Ja, nu är det inte så krasst för min del, jag har nära till torpet och är där ganska ofta, dessutom räknar jag med att jag har köpt alla behövliga bruksinventarier. Så det blir väl billigare. Eller så kan jag fokusera på renoveringen.

Men å andra sidan, de där träden som växer intill ladan måste ju ner, för det behövs en motorsåg... Och så behöver rörspisen ny puts så det kommer ju att krävas en hink att blanda putsen i, kanske något att smeta ut putsen med. Och en sådan där vispaktig sak som man sätter fast i borrmaskinen för att röra ihop putsen. (Tack och lov att F har en borrmaskin/skrivdragare)

Torpet & Jag fyller 1 år!

För ett år sedan skrev jag min namnteckning ett (nåja) papper och torpet blev mitt! Det har varit ett intressant år; ett drömmen-blev-sann-år men också ett dröm-kontra-verklighet-år. Det har varit tillfredsställande att se all förvandling (även om jag ibland måste gå tillbaka till gamla bilder för att påminna mig om hur det såg ut från början), men renoveringen har också varit oroande (gör vi rätt? hur mycket ska det kosta?).

Men visst är det skönt att ha ett torp, att ha rum för drömmar och avkoppling. Så idag firar vi med tårta!