Ljudböcker

Ja, varför inte? Jag brukar ju lyssna

på ljudböcker när jag cyklar till jobbet,

så varför inte när jag vänder ett

blivande grönsaksland?

Flytsådd av Kungslilja

Det kunde ha blivit ett aprilskämt. Det här med flytsådd av kungslilja, men det verkar fungera.

I slutet av mars hann jag knappt konstatera att jag inte kommer att hinna förgro mina kungslilje-frön, för att inte tala om att förstå vad jag skulle göra. På fröpaketet står det att sådden ska täckas med perlit och placeras utomhus i skuggigt läge, gärna redan i januari. Min tanke blev blank. Vad är skuggigt läge i januari? Under en snödriva?

Strax därefter tittade jag i mitt fynd från bibblan, dvs. i Ulla Hasselblads Fröbok, och  upptäckte att hon menar att just Kungslilja lämpar sig för flytsådd. Sagt och gjort. Den första april hamnar tre av fröna i ett glas med vatten; och några veckor efteråt är de gröna! Det fungerar, det är inget skämt!

Fast frågan är vad jag gör nu. Just när jag tog ett fotografi för att ha som bildbevis upptäckte jag att en av det där små plantorna, eller vad jag ska kalla dem för, hade tappat (släppt taget om?) sin frökapsel. Ska den ner i en kruka nu? Eller ska jag vänta? Det skulle vara just typiskt om jag lyckades med groningen bara för att ha ihjäl dem i nästa steg...

Grönsaksland - första utkastet

Grönsaksland - så som planen ser ut i april. Undrar just hur den kommer att se ut i juni..?

 

Jag hade inte tänkt ha ett grönsaksland överhuvudtaget. Bara ett par kronärtskockor, lite spenat och någon rädisa. Dessa skulle få plats i en liten liten plätt på framsidan; som i en grönsaksrabatt.

Det handlar inte om att jag inte skulle ha önskat mig ett grönsaksland. Den längtan har varit minst lika stor som längtan efter ett torp. Jag vet ju hur de egenodlade grönsakerna smakar! Men vem ska vattna grönsakslandet när jag befinner mig på jobbet, innan drängen börjar sitt "sommarlov"?

Allt förändrades när jag fick höra att en av mina arbetskamrater bor i närheten av torpet, och inte bara det; hon pendlar till jobbet. Varje arbetsdag. Året runt. Så varför skulle jag inte kunna göra det samma? Resvägen kommer visserligen att bli lång, men visst kan jag offra några extra timmar till/från jobbet bara för att kunna ha ett grönsaksland? (Jag kan ju alltid läsa på tåget...)

Nå. Det verkar som beslutat, för jag har gjort en plan och jag har sått fröna. Det gick väldigt snabbt att avancera från de där futtiga kronärtskockorna till ett helt land med allt från morötter till sallad till smultron. Jag saknar bara potatis i min samling, men visst borde jag ännu hinna?

Så. Nu är det bara att vänta. Med spänning. Hur kommer det här grönsakslandet att se ut? Kommer jag att fullfölja min plan eller kommer jag att behöva tänka om? Allt bestäms utifrån vilka frön som gror och i vilken mängd.

Grön lördag och loppisfynd

Jag upptäckte det när jag ställde ifrån mig sakerna. Allt som jag hade plockat på mig, på loppiset, gick i en grön ton; yllefilten, tavlan och boken. Är jag inne i en grön period? Jag tror inte det. Inte mer än att mina tankar gärna uppehåller sig vid den blivande torpträdgården.


Jag köpte mer än det redan nämnda. En samling med färgat glas, och ett nattygsbord som ser ut som ett pottskåp men känns för litet för den funktionen. I förstone lade jag knappt märke till den, det avlutade fick min blick att vandra vidare till annat. Därtill tyckte jag att skivan var överdimensionerad. Jag hann ända till kassakön innan jag ändrade mig. Det är väl klart att jag ska köpa nattygsbordet, det är ju gammalt (dvs. inte nyproducerat på 90-talet när det var så inne med avlutade möbler i usel kvalité) och det är ju sällan man hittar något liknande för 200 kronor. Det är ju som gjort för torpet - och det kan bli hur fint som helst efter att jag har målat det. (På vägen hem hann jag faktiskt fundera om jag ska måla det i en grön ton... Fast det blir det nog inte. Den kommer nog att bli vit - åtminstone tills jag beslutat vilken färgpalett jag kommer att använda mig av i kammaren på övervåningen.)


Ett tag undrade jag vad de där små glasfaten egentligen är till för. Fast vad spelar det för roll, så snart jag såg dem visste jag vad jag kommer att ge dem för funktion; det är på dem som man lägger de använda tepåsarna. Såklart.

Nu kan jag inte skriva mer, fröna lockar. Om jag inte sår idag kommer jag inte att få ner fröna i krukorna. Och min torpträdgård får förbli en dröm. Och det går ju inte, för nu är jag på gång; jag köpte ju också en trädgårdssoffa och två stolar till syrenbersån.

Torpsippor

 

I väntan på att fröna ska sättas ner i jorden. I väntan på att de befintliga rabatterna ska avslöja sitt innehåll njuter jag av de blommor som redan finns på torpet.

Torpugglor

En annan (?) uggla, fotad i närheten

I höstas mötte jag en uggla i dörren till vedboden. Jag klev in, och ugglan flög ut. Att ha en uggla på torpet känns bra. Eller kändes? För sedan dess har jag inte sett den igen.

Fast å andra sidan... om det finns en uggla i faggorna, betyder det inte att det finns en hel del mat till den? Mat som t.ex. möss och åkersorkar? Jag vet redan att det finns åtminstone en åkersork, eftersom jag såg en när jag eldade i påskas. Och visst känns marken lite uppluckrad på sina ställen?

Om torpets åkersork har många släktingar, vänner och bekanta hoppas jag att ugglan kommer tillbaka. Visserligen är de små sorkarna söta - t.ex. i jämförelse med råttor - men när jag väl börjar arbetet med trädgården vill jag vara den enda som arbetar med den.

Impulsköp av frön - igen

Det här är inget nytt. Det här är något som jag drabbas av under våren, lika säkert som att pollenallergiker drabbas av kliande ögon och rinnande näsa. Jag har bläddrat i trädgårdstidningar och burit hem högar med trädgårdsböcker. Bara för att få ett rejält underlag för mina trädgårdsdrömmar. Min vår-sjukdom stavas trädgårdsmani.

Och det är lite märkligt. För när jag har haft mina torpdrömmar så har de sällan haft inslag av prunkande trädgårdar. Därtill har jag sällan ägnat mig åt de trädgårdar som är öppna för mig - t.ex. mina föräldrars. Det är liksom bäst att bara drömma sig sjuk.

Notera att jag impulshandlade frön till rödlök...

Nu har jag en trädgård. Nu behöver jag inte lägre drömma, nu kan min trädgårdsmani blomma ut. Nu kan jag säga att det är på grund av denna sjukdom som jag "råkar" slinka in på en frö-näthandel ("Jag ska bara kolla hur hög den där växten blir..."). På några fjuttiga minuter är jag uppe i tio påsar med frön. (Ok, det går ju att räkna till tolv påsar med frön - det beror på att jag i - högsta grad - ägnade mig åt att impulshandla de frön som erbjöds mig till halva priset eftersom min beställning översteg 100 kronor...)

Det som oroar mig med den här manin är frågan om jag kommer att få ner alla frön i jorden, eller om det bara handlar om drömmar. Vid den här tiden på året brukar min mamma ha huset fullt av späda plantor. Det närmaste plantering och sådd som jag (än så länge?) ägnat mig åt är att göra planteringskrukor av tidningspapper. Är det här bara en mani som går ut på att samla på böcker och tidskrifter som handlar trädgård, att späda ut dessa med en frön. Eller kommer jag att denna sommar komma närmare min drömträdgård?

Syrenbersån, del 3

Det lutar åt att det blir singel i bersån - eftersom det numera ligger en hög med singeln bredvid bersån.

Så roligt, och så gratis. Men det är nog också så att jag måste kombinera singeln med plattor av något slag, eller med kantstenar. Varför inte gatstenar? Kanske inte det torpigaste, men så noga behöver man väl inte vara..?

Men vad är det torpigaste? Skiffer, vanlig gråsten? Eller kan det torpigaste vara sommar, sol och syrener. En kaffetår i bersån?

Krukor av tidningspapper

Då är det dags att så. Jag samlar ihop allt jag har i krukväg men inser att den samlingen är fjuttig. De krukorna räcker inte till för att fylla en bråkdel av mina trädgårdsdrömmar. Det är dags att söka efter information på nätet. Att leta efter den bästa instruktionen för att göra egna krukor av tidningspapper.

Jag har ingen erfarenhet av krukor av tidningspapper, men hittar ändå en som jag tror är den bästa; eftersom krukorna verkar bli stabila. Visserligen avslutas instruktionen med info om att man inte ska plantera växten tillsammans med krukan i jorden - vilket väl bör vara kutym - men det gör mig inget. Själva krukan får hamna i komposten när det är dags för den blivande plantan att flytta ut.

Vad som behövs för att skapa egna tidningskrukor är ett uppslag ur en tidning, och ett glas. Jag har sett att det går att köpa "krukmakarverktyg", men ett vanligt (rakt) vattenglas fungerar hur bra som helst.

(1) Börja med att vika tidningsuppslaget, detta (2) görs två gånger för en stabil kruka. Därefter (3) placeras glaset till hälften över tidningsremsan - med mynningen inåt! - och så rullas glaset in remsan.

I steg (4) viks den utstickande hälften av tidningsremsan in i glaset. Därefter (5) dras glaset ut ur rulladen och den - i det föregående momentet invikta tidningen - knölas ner så att den bildar ett botten. Slutligen (6) plattas botten till genom att glaset trycks ner i ... krukan.

Krukor med Brynäs- och Berglinsmotiv

Och så är det klart, en tidningskruka. Och det går av bara farten att göra ett helt gäng av dem. Och att fylla dem med såjord. Nästa steg är väl att fylla dem med frön.

(Okej. jag hade lite bråttom när jag skrev ner instruktionen och tog bilder. Den är kanske inte så tydlig, om ni vill göra egna krukor kan ni ju alltid titta på instruktionsfilmen här på ehow .)

Våriga lockrop

Lockrop

Det tog ett tag innan jag insåg att jag cyklade utan handskar. Det kändes lite kyligt, men inte kallt. Jag firade upptäckten genom att bromsa in vid skylten som deklamerade  att det var möjligt att köpa sticklingar från 12 kr styck.

Sticklingarna bestod mestadels av växter som planteras i en rabatt, som Petunior. Rabatter är inget för mig. Eller jo, kanske senare. Men jag måste se till att börja med de växter som behöver några år på sig att växa till sig. Buskar, och sådant. Och så vill jag gärna ha "torpiga" växter.

Jag kände lättnad när jag gick därifrån. Lättnad över att jag inte handlade sticklingar - eller frön och lökar. Jag har inte ens sått de frön som jag redan köpt! (Jo, förresten, jag har sått tre av fröna till kungsliljan, men det experimentet skriver jag om senare.) Jag insåg också att jag måste ta ett nytt helhetsgrepp om trädgården. Jag gjorde min förra plan för ett halvår sedan, och har hunnit tänka om lite. Exempelvis har jag lagt till ett grönsaksland.

Så. Nu är det dags att börja skissa på en ny plan för trädgården. Jag menar, det är ju hög tid för det - nu när det är möjligt att cykla utan att ha handskar på sig.

Eldkasse

Nåja. Jag kanske inte är en expert på brasor efter att ha eldad sly tre gånger, men det är en sak som fungerade alla gångerna; eldkassen.

Jag läste om eldkassen i ett nummer av Att om trädgård. Enligt tidskriften är det ett bra sätt att få fart på den mest höstblöta brasa. Och jag håller med. Inte för att jag vet något om den höstblöta brasan, men den satte fart på den snöblöta januaribrasan. (Och det räckte med en enda tändsticka!)

Eldkassen är en papperskasse som innehåller ihopknölade pappersark (trista utkast till uppsatser, gamla räkningar, orangea kuvert o.d.), och spill från snickarverkstaden. Eftersom jag inte har något sådant använder jag några torra vedklampar. Ingredienserna varvas i kassen, som försluts (läs: knölas ihop). Därefter gör man några lufthål, för att slutligen föra en brinnande tändstickan till kassen. Och "Voila!" Brasan är igång.

Syrenbersån, del 2

Det knoppas. Det verkar som att experimentet med att flytta syrenbuskar har slagit ut väl. Men det ser onekligen lite rangligt ut, lite tunnt och tomt. Det fixar man visst med lite beskärning, men är antagligen ett jobb som kommer att ta flera år. Om jag vill att det blir en riktig berså. Och visst vill jag det?

Eftersom grenarna har knoppar beslutade jag mig för att satsa på att få till en berså. Det arbetet började med ett försök att plana ut marken inne i bersån. Marken som var högst ojämn efter decennier (?) av löv som fallit och inte krattats bort. Det syns inte riktigt tydligt på bilden nedanför, men nivåskillnaden mellan buskarna och gången utanför ligger på minst 30 cm. Det var nära nog det samma inne i bersån.

Det är som att jag inte bara har fått en syrenberså, utan en syrenbersåplatå. Men ännu är den inte klar. Jag kommer att fortsätta med att plana ut marken, även om det inte krävs lika mycket jobb som bilden - med den konstiga vinkeln - försöker lura i en.

Syrenbersåplatå?

Sedan följer nästa fråga. Ska jag så gräs, eller ha ett lager med singel? Kanske plattor? Det finns visst lite singel att hämta hos en vän till Drängen. Så det är möjligt att det blir singel, om den räcker till hela bersån. Som dessutom blev lite oval - såg jag när jag hade planat ut marken.

Att elda sly

I mitten av mars åkte vi till torpet för att lämna av några möbler och lite husgeråd, saker som blev över vid flytten. Väl framme frågade Drängen om vi skulle elda lite. Vi som bara hade tänkt att stanna och lämna saker, kanske göra ett försök att ordna till något av det som vi lämnar. Så att vi inte möts av kaos när vi återvänder. Jag borde ha svarat med en motfråga, något som:

"Oj, har vi tid?"

Men det gjorde jag inte. Givetvis tar jag fasta på varje tillfälle att jobba lite på torpet. Att "elda lite" är att elda sly, att få en möjlighet till att minska mängden rishögar. Jag har redan eldat en gång i januari. Det var min första trädgårdsbrasa, och det var då som jag upptäckte hur rogivande det var att bränna trädgårdsavfall. Att få elden att ta sig, att mata den. Se den brinna ut, att betrakta glöden i vårvintermörkret.

Att veta att jag gör något.

Nu, under påskhelgen, eldade vi resten av slyet. Den här gången tog jag tid. Kring kl. 13 tog elden fyr och kring kl. 21 spolade vi vatten över de sista glödresterna. Däremellan brann det stadigt. Jag hade tänkt att ta många bilder, på hela processen, men hann inte på grund av allt släpande med sly.

Släpande med sly? Jo, vi hade förberett oss. Skapat åtta stora högar med sly som skulle eldas, men det fanns gammal fälle. Sly som fällts av en föregående ägare, men som legat kvar. Det var det som jag släpade fram. I åtta timmar. Och ja, jag hade träningvärk både dagen efter och dagen efter det. Är fortfarande lite öm i kroppen. Till ömheten bidrar också arbetet med syrenbersån.

Påskens minimysterium

Inventering av häng- och stuprännor, handskar och fästen

Dammiga stuprännor

Till ett av vårens arbetsuppgifter hörde att se över (det akuta) behovet av
häng- och stuprännor. Sagt och gjort. Alla de bitar som redan fanns på torpet drogs fram i solljuset - vilket ledde till konstaterandet att det fanns måttbeställda (!) häng- och stuprännor till framsidan av torpet.

Så. Över till mysteriet. Om någon gjort sig mödan att beställa hängrännor som anpassats till torpet - varför har de aldrig blivit uppskruvade? Är det något fel på dem? Har man beställt fel mått? Har någon drabbats av svindel? Visst ser stuprännorna (3,5 m.) för korta ut?


Drängen kliver upp på stegen trots sin höjdrädsla. Jag står på marken och delar ut instruktioner. ("Nej! Inte där, lite ditåt. Nej! Stuprännan ska sitta på knuten!")
Det visar sig att alla bitarna som behövs finns. Åtminstone till ett av hörnen. Drängen menar dock att pusslet inte stämmer om stuprännan sitter på knuten. Så den hamnar på farstuväggen. Det ser lite bakvänt ut, men jag är bara tacksam och lättad över att det sitter en häng- och stupränna i det hörnet.

De andra bitarna blev inte uppskruvade i den här torpsvängen. Trots att de anpassats till framsidan har någon använt dem på baksidan, på det slitna skjulet som är så fult att till och med jag - som borde vara van - chockas varje gång jag ser det. Men någons försök att rädda skjulet har inte fallit ut väl. Brädorna är svårt skadade - och hängrännorna har skadats av att de skruvats upp fel. Därtill saknas det ändbitar till rännorna. Återstår att de om dagens prefabricerade ändbitar passar till de befintliga rännorna eller om jag måste söka upp en plåtslagare.

UR access; Se om ditt hus

Vilket påskägg jag hittade! Alla avsnitten till serien Se om ditt hus på UR access. Jag minns att jag såg något avsnitt när programmet gick för några år sedan. För ett tag sedan påmindes jag om det när jag bläddrade i ett gammalt nummer av Gård och torp.

Först idag kom jag för mig att leta efter det på nätet; och se där! Jag hittade det på UR (alltså Utbildningsradion). Nöjd och glad tryckte jag på "spela", men fick snart reda på att det var låst för inloggade användare. Jag hann grämja mig över det ett tag innan jag började hoppas. Hoppas på att min gamla student-inloggning till Uppsala universitet skulle fungera.

Och det fungerade! Tack till UU som av någon underlig anledning förnyat min möjlighet att ta del av material som bjuds studenter på Sveriges högskolor och universitet; däribland Se om ditt hus .

I brist på renoveringsbilder ... färgskrapor

Kanske inte den mest färgglada bilden, men visst ser bladen vassa ut?

I bloggbeskrivningen menar jag att den här bloggen kommer handlar om renoveringen av mitt torp. I själva verket tycks den handla om planer, planer och frön. Och loppisfynd. Jo, förresten. Visst har jag också skrivit om "renoveringen" av syrenbersån?

Och det är frustrerande. Jag skulle vilja skriva ett inlägg om dagen om ett jobb som jag påbörjat och avslutat. Visa tjusiga "före och efter" bilder. Men det lär dröja. Och inte ens i mina bästa stunder tror jag att jag kommer att kunna skriva ett inlägg om dagen om ett påbörjat och avslutat projekt - tyvärr kräver renoveringarna mer tid än så.

Därtill är all den renovering som jag ska börja med utomhusrenovering. Gräva fram grunden, skruva upp häng- och stuprännor. Byta ut brädor, måla. Sådant. Och mer därtill.

Men jag längtar efter att kunna sätta igång. Och eftersom jag inte bara tappat bort en massa frön utan också måtten till häng- och stuprännorna så får jag börja med det enkla; inköp av verktyg. Av färgskrapor. Sådana med utbytbara blad. För det kommer att behövas - med tanke på all färg som ska skrapas bort på tak, väggar, dörrar, fodrar och fönster.

Så. I brist på bilder av renovering publicerar jag bilder på ... färgskrapor.

Sticklingar av pelargon

Det var länge sedan den mådde bra, min Mårbackapelargon. Om somrarna har den visserligen blommat kraftigt men bladen har varit av musöronstorlek. Kanske trivs den inte i glaskrukan, kanske trivdes den inte på den alltför varma fönsterbänken i - den nu forna - lägenheten.

Nu har jag bestämt mig för att offra den för sticklingar.

Jag har försökt att ta sticklingar tidigare, men misslyckats. (Jag har inte så gröna fingrar som jag skulle önska.) Den här gången läser jag på om hur man ska göra, för den här gången vill jag lyckas.


Det finns väl knappast någon annan växt som är så torpig som pelargonen. Och i sommar hoppas jag att få pryda några av torpets fönster med rosa Mårbackapelargoner!

Påskägg och yllefiltar

Så var det dags att återigen fynda på loppis. Vi for till det där loppiset i Sandviken där jag alltid lyckas hitta någonting riktigt billigt. Där sakerna som säljs, säljs för några kronor och tior. För priser som är loppispriser. Jag tror att det är det enda loppiset där jag brukar plocka ner saker i en varukorg - eftersom fynden inte ryms i händerna.

I min senaste varukorg rymdes bl.a. påskägg i trä, en glasskål och två yllefiltar. Målarfärgen på påskäggen är sliten och de ska - om jag hinner - målas om innan de hängs upp. Yllefiltarna är som gjorda för torpet. Jag ser verkligen fram emot att byta ut de tunna fleecefiltarna som jag panikköpte i höstas. Det enda som bekymrar mig är tvätten av yllefiltarna. För hur gör jag om jag inte vill att de ska bli grytlappar när jag plockar ur den ur tvättmaskinen?  Återstår att se.