Jullov på torpet

Så blev den min; julen på torpet. Som jag har längtat! Och det blev precis så där bra som jag alltid har tänkt att en jul på torpet nog blir. Inga krav, inga måsten. Och så vackert det var ute, precis som under en drömjul. Snö, snö, snö. Fantastisk fullmåne, sol under några dagar och glid under skidorna. Bara vila, inget jobb. 

Men jag har hunnit tänka ut en prioritetsordning för kommande torpjobb, för under vintertid blir minskar vår torp-trea till en etta med kök. Det ger en lite att tänka på. (Saker överallt!) Men det skriver jag om senare. Nu vill jag bara försvinna ut bland minnen, ut på skidspåren. Njuta av tanken på att jag har ett torp.

Julkänslor på torpet

Det slutade inte att snöa i fredags, så jag och väninnan kom inte iväg till torpet. Istället åkte jag och F igenom snöstormen i lördags för att komma dit.

Väl framme möttes vi av en inomhustemperatur på -1 grader. Det visade sig dock att när ved- och rörspisen kom igång på allvar så steg värmen till 17 grader på drygt en timme. Det var intressant att känna värmen från spisen i ansikten och kylan från väggarna i ryggen - för väggarna strålade verkligen av kyla. Jag tror att man måste elda i några dagar för att väggarna ska bli varma.

Men nu när vi vet att det går att få en hygglig inomhustemperatur när det är kring -20 ute så vet vi också var vi kommer att fira jul; på torpet så klart. Och håller det här vädret i sig kommer det inte att bli svårt att känna julkänslor...

Om det slutar att snöa

Om det slutar att snöa - och blåsa - så tar jag med mig en väninna till torpet den här helgen.

Väninnan har redan packat glögg och raggsockor, jag har packat vin och vatten.

Så, nu är det upp till vädret att tagga ner för att vi ska komma iväg.Hoppas, hoppas.

Om att diska

Det känns som att det är nu som jag lever torparliv - på riktigt. Nu när sommarvattnet är avstängt och jag bär in hinkvis med vatten från brunnen. Det är också nu som jag inser hur mycket vatten jag vanligtvis använder för att diska.

Men det är också något som händer med min inställning till att diska. Från att ha varit något som jag drar mig för blir det ... intressant. Det kräver en känsla för logistik. För hur ska jag göra för att slippa hämta ytterligare en hink med vatten? Hur gör jag för att varmvattnet räcker utan att jag måste ta en paus för att värma nytt. (I kopparcisternen tar vattnet lång tid på sig att knappt bli mer än ljummet - järngryta på vedspisen är det som gäller.)

Skölja - diska - skölja är det som gäller. Och i minimalt med vatten. Och det sista sköljvattnet ska alltid lämnas i baljan för att kunna skölja av den kommande disken. Därefter gör jag något som jag i princip bara gör till jul när jag diskar hemma - dvs. torkar disken. Mm.

En ny slags morgon på torpet

Mm. Det går att elda. Det är en helt annan känsla här nu. Varmare.
Det känns som att allt är på riktigt nu.

Halloween på torpet

Återbruk av tegelstenar

 

Ja, snygg är den ju inte. Den där högen med tegelstenar som ligger bakom huset. Lämningar efter den gamla skorstenen. Vi planerade att rensa upp högen under den kommande skollovsveckan - då jag tar semester och F, som är lärare, är ledig. Att skjutsa iväg teglet till återvinningen.

Det var innan jag såg ett användningsområde för dem. En kant till grönsakslandet! Och fint blir det. Om ock lite snett. Men det sköna med att ha ett torp är att man kan hävda att det sneda inte är slarvigt utan torpigt.

En del av de andra tegelstenarna kommer att bilda (har bildat - hur långt har muraren kommit?) underlaget till den öppna eldstaden i köket. Så vi behöver kanske inte skjutsa iväg så mycket tegel till återvinningen, nu när vi kommit på ett sätt att återbruka dem.