En plats för vila

Ja, den här ledigheten har jag längtat efter. Den här lediga veckan som jag kommer att tillbringa på torpet. Oj, jag kommer att hinna göra så mycket. Tänkte jag.

Det visar sig att min torparvecka börjar med att det blåser så mycket att det är omöjligt att vara ute och jobba. Enligt SMHI lär det inte bli så mycket bättre. Eller jo, på fredag utlovas en glimta sol någon gång mellan 13:34 och 14:12.

Med tanke på alla fröpåsar, och alla grandiosa grönsakslandsdrömmar, känns det lite snopet. Men bara tills jag lägger mig på soffan, under den rosa filten, med en bok. Då kommer jag ihåg poängen med torpköpet; det var ju för att få en plats att dra sig tillbaka till, en plats för vila.

Kryddodling

Jag har rensat brunnsrabatten men glömt att fotografera...

Jag har redan tänkt om när det gäller mitt grönsaksland. I den skiss som jag gjorde tidigare hade jag kryddodlingen där - någonstans mellan salladen och potatisen. Men nu är det ändrat!

Jag har beslutat att lyfta kryddorna från grönsakslandet och ha dem vid brunnen. Vid den finns det redan några blommor, uppblandat med lite smultron. Men de upptar bara en tredjedel av ytan. Så nästa gång jag åker till torpet ska jag förbereda resten av området för kryddorna.

Häromdagen köpte jag förresten en bok om kryddor; ett impulsköp eftersom jag föredrar att låna böcker från bibblan. Men den boken vann på sitt enkla upplägg, och de få kryddor som lyftes fram - jag fick känslan av att de var de enda som behövdes..? Kryddträdgården, boken alltså, gjorde också att jag upptäckte att jag saknar några kryddor t.ex. mynta och rosmarin. Men det går kanske att köpa som plantor? Därtill saknar jag lavendel - men räknar med att få det av min mamma.

Hallonbuskar

Ja, det är alltså de där spretiga grenarna bakom grepen som är hallonbuskar.

I höstas råkade jag klippa ner några hallonbuskar vid vägkanten, jag tänkte att de växer väl upp igen. Efteråt läste jag att hallonbuskar bär frukt på tvåårsgrenarna. Nåja, gjort är gjort. Nu har jag lärt mig något.

Nu när jag började gräva fram mitt grönsaksland passade jag på att flytta dit några hallonbuskar, dvs. de där som växer mot grishuset som ska lagas/målas i sommar. Synd om också de blir förstörda. Inte för att de där hallonen verkade så lovande förra hösten. Små hårda knutor - sådana som gör att beteckningen "stenfrukt" känns som fullständigt rätt för dem. Frågan är om det överhuvudtaget var värt att rädda dem?

Jo, det var det. För efter att jag flyttat dem kikade jag i en bok om bärbuskar, och där menades det att hallon blir små och hårda om de inte vattnas! Nästa gång jag åker till torpet ska jag flytta på de återstående buskarna. Och så ska jag se till att vattna dem rikligt under sommaren - såvida vi inte får en regnsommar - för att de ska få de där stora saftiga bären.

Grönsakslandet, del 2

Precis rätt plats för det blivande grönsakslandet.

I natt drömde jag att jag började rensa grönsakslandet från ogräs. Började - tills jag upptäckte att det var fullt av småsten. "Folk kommer ju att tro att jag har fullt med potatis", tänkte jag i drömmen, "så besvikna de kommer att bli när de upptäcker att det bara är småsten."

Fullt fungerande dynggrep

Men det var faktiskt en sak som slog mig när jag grävde (i verkligheten, inte i drömmen) bort det översta lagret av gräs och ogräs; det finns inga stenar i mitt kommande grönsaksland! Jag tror att jag valt den bästa platsen för landet - på precis samma ställe som en torpare före mig haft sitt grönsaks- och potatisland. Och det är väl antagligen denna torpare som - i sitt anletes svett - skapat det röse i skogen som jag arbetar med att tömma till förmån för syrenbersån.

Det var ett förvånansvärt lätt arbete att gräva fram grönsakslandet. Alltså efter att jag blivit tipsad om att använda grepen - som tydligen inte är någon trädgårdsgrep utan en dynggrep - och inte spaden. Grepen är förresten något som Drängen fann i skogen bakom grishuset - antagligen kvarglömt på högen med dynga. Den ser inte mycket ut för världen med sitt trasiga skaft men är mycket lättare än någon av de trädgårdsgrepar som jag kände på när jag besökte stormarknaden. Så jag jobbade vidare med den istället för att köpa en hel grep. Och jag ångrar det inte.

Nästa gång jag åker till torpet ska jag rensa grönsakslandet från ogräs. Jag gissar på att det kommer att bli jobbigare än det var att gräva fram det. Men visst börjar det redan likna något?

4x4 meter grönsaksland, allt enligt planerna.

Det återstår en del arbete innan jag är klar. Jag ska rensa landet från ogräs, rätta till kanterna. Jag har förresten också fått cementplattor som jag kan bygga gångar av. Trevligt. Och så ska jag skaffa fram jord. Men jag tror att jag har hittat ett ställe på min lilla gård där jag kan hämta (eller rättare sagt gräva fram) riktigt trevlig jord.
 

Syrenbersån, del 4

Ack, ack, vilken gles syrenberså.

Ja. Jag hade ju redan bestämt mig för att det skulle bli singel i bersån. Jag har också berättat att jag hittat stenar i ett röse i skogen. Dessa två ingredienser har nu gjort att jag har en (nästan) färdig berså. Jag måste dock gräva ner ytterligare stenbumlingar vid ingången.


För att jämna ut bersån - ena halvan bestod ju av mycket små syrener - grävde Drängen fram några av rymlingarna. Planterade dem där han tyckte att det var som glesast. Visst är det fortfarande glest, men det kommer nog att ta några år - och omgångar av beskärning - för att rätta till det hela.

Det som återstår för mig att göra är en blomrabatt. Ja, för jag tänker mig en rabatt på utsidan av bersån för att det ska bli lite lummigare. (Jag tänker mig eventuellt regnbågslupiner.) Sedan räknar jag med att bara njuta - om jag hinner; med tanke på allt annat som ska göras torpet och trädgården.

Taktapet

"De har tapetserat i taket!?"
Jag tänkte att Drängen hade sett fel men tittade ändå mot det håll han pekade, dvs. uppåt. Och jo, visst såg det ut som om det satt lite tapetrester kvar i taket.
"Någon har kanske tapetserat för att släta ut taket innan de har målat det", föreslog jag, eftersom jag själv har gjort så på en vägg.

Några månader senare fastnar mina ögon på s.201 i Tapetboken - papperstapeten i Sverige (av Ingela Broström och Elisabeth Stavenow-Hidemark). Här läser jag ett citat från ett reklamblad

"Det från slutet af förra århundradet ännu delvis bibehållna bruket att låta taket utbreda sig öfver oss som en kall, hvitlimmad fläck, har, dess bättre, på senare tiden nästan försvunnit, ity att man numera sällan eller aldrig uti ett väl inredt hus får se ett hvitlimmat tak".

 Författarna till boken menar att det var vanligt att man i slutet av 1800-talet tryckte taktapeter vid tapetfabrikerna, och det som utmärkte denna tapettyp var att de hade "strängt geometriska" former eftersom de var av vikt att de uppfattades lika från alla håll. Dessa tapeter var alltså ofta rut- eller stjärnmönstrade "i vitt eller brunt på naturell botten".

Ha! Precis som på torpet! Därtill verkar det som att tapeten limmats på det hvitlimmade taket. Kanske hade något hittat reklambladet och beslutat att göra torpet till ett väl inredt hus. Det som gör mig lite fundersam är dock frågan när min taktapet har limmats upp - för dess mönster liknar det senaste lagret av tapet. (Som finns bakom elementen, men som jag inte tänkt på att fotografera.) Hur länge var taktapetsering i bruk? 

Tapetprover

Jag har inte kommit dit ännu, dvs. till att riva i väggarna. Därför har jag inga  riktiga prover på de tapeter som finns där, under den vita målarfärgen.

Men på dörren-till-skrubben-bakom-rörspisen har någon tidigare torpare börjat riva loss tapeten, men lessnat innan det blev klart. Det gör att jag redan nu kan få en tjuvtitt på de tapeter som en gång prytt väggarna.

Utifrån fotografierna, och vetskapen om hur det övermålade lagret ser ut räknar jag till sju lager tapeter. Och tapetlagret med de där mörkt rosa blommorna på ljusgult botten är min favorit.