Ljudböcker

Ja, varför inte? Jag brukar ju lyssna

på ljudböcker när jag cyklar till jobbet,

så varför inte när jag vänder ett

blivande grönsaksland?

Flytsådd av Kungslilja

Det kunde ha blivit ett aprilskämt. Det här med flytsådd av kungslilja, men det verkar fungera.

I slutet av mars hann jag knappt konstatera att jag inte kommer att hinna förgro mina kungslilje-frön, för att inte tala om att förstå vad jag skulle göra. På fröpaketet står det att sådden ska täckas med perlit och placeras utomhus i skuggigt läge, gärna redan i januari. Min tanke blev blank. Vad är skuggigt läge i januari? Under en snödriva?

Strax därefter tittade jag i mitt fynd från bibblan, dvs. i Ulla Hasselblads Fröbok, och  upptäckte att hon menar att just Kungslilja lämpar sig för flytsådd. Sagt och gjort. Den första april hamnar tre av fröna i ett glas med vatten; och några veckor efteråt är de gröna! Det fungerar, det är inget skämt!

Fast frågan är vad jag gör nu. Just när jag tog ett fotografi för att ha som bildbevis upptäckte jag att en av det där små plantorna, eller vad jag ska kalla dem för, hade tappat (släppt taget om?) sin frökapsel. Ska den ner i en kruka nu? Eller ska jag vänta? Det skulle vara just typiskt om jag lyckades med groningen bara för att ha ihjäl dem i nästa steg...

Grönsaksland - första utkastet

Grönsaksland - så som planen ser ut i april. Undrar just hur den kommer att se ut i juni..?

 

Jag hade inte tänkt ha ett grönsaksland överhuvudtaget. Bara ett par kronärtskockor, lite spenat och någon rädisa. Dessa skulle få plats i en liten liten plätt på framsidan; som i en grönsaksrabatt.

Det handlar inte om att jag inte skulle ha önskat mig ett grönsaksland. Den längtan har varit minst lika stor som längtan efter ett torp. Jag vet ju hur de egenodlade grönsakerna smakar! Men vem ska vattna grönsakslandet när jag befinner mig på jobbet, innan drängen börjar sitt "sommarlov"?

Allt förändrades när jag fick höra att en av mina arbetskamrater bor i närheten av torpet, och inte bara det; hon pendlar till jobbet. Varje arbetsdag. Året runt. Så varför skulle jag inte kunna göra det samma? Resvägen kommer visserligen att bli lång, men visst kan jag offra några extra timmar till/från jobbet bara för att kunna ha ett grönsaksland? (Jag kan ju alltid läsa på tåget...)

Nå. Det verkar som beslutat, för jag har gjort en plan och jag har sått fröna. Det gick väldigt snabbt att avancera från de där futtiga kronärtskockorna till ett helt land med allt från morötter till sallad till smultron. Jag saknar bara potatis i min samling, men visst borde jag ännu hinna?

Så. Nu är det bara att vänta. Med spänning. Hur kommer det här grönsakslandet att se ut? Kommer jag att fullfölja min plan eller kommer jag att behöva tänka om? Allt bestäms utifrån vilka frön som gror och i vilken mängd.

Grön lördag och loppisfynd

Jag upptäckte det när jag ställde ifrån mig sakerna. Allt som jag hade plockat på mig, på loppiset, gick i en grön ton; yllefilten, tavlan och boken. Är jag inne i en grön period? Jag tror inte det. Inte mer än att mina tankar gärna uppehåller sig vid den blivande torpträdgården.


Jag köpte mer än det redan nämnda. En samling med färgat glas, och ett nattygsbord som ser ut som ett pottskåp men känns för litet för den funktionen. I förstone lade jag knappt märke till den, det avlutade fick min blick att vandra vidare till annat. Därtill tyckte jag att skivan var överdimensionerad. Jag hann ända till kassakön innan jag ändrade mig. Det är väl klart att jag ska köpa nattygsbordet, det är ju gammalt (dvs. inte nyproducerat på 90-talet när det var så inne med avlutade möbler i usel kvalité) och det är ju sällan man hittar något liknande för 200 kronor. Det är ju som gjort för torpet - och det kan bli hur fint som helst efter att jag har målat det. (På vägen hem hann jag faktiskt fundera om jag ska måla det i en grön ton... Fast det blir det nog inte. Den kommer nog att bli vit - åtminstone tills jag beslutat vilken färgpalett jag kommer att använda mig av i kammaren på övervåningen.)


Ett tag undrade jag vad de där små glasfaten egentligen är till för. Fast vad spelar det för roll, så snart jag såg dem visste jag vad jag kommer att ge dem för funktion; det är på dem som man lägger de använda tepåsarna. Såklart.

Nu kan jag inte skriva mer, fröna lockar. Om jag inte sår idag kommer jag inte att få ner fröna i krukorna. Och min torpträdgård får förbli en dröm. Och det går ju inte, för nu är jag på gång; jag köpte ju också en trädgårdssoffa och två stolar till syrenbersån.

Torpsippor

 

I väntan på att fröna ska sättas ner i jorden. I väntan på att de befintliga rabatterna ska avslöja sitt innehåll njuter jag av de blommor som redan finns på torpet.

Torpugglor

En annan (?) uggla, fotad i närheten

I höstas mötte jag en uggla i dörren till vedboden. Jag klev in, och ugglan flög ut. Att ha en uggla på torpet känns bra. Eller kändes? För sedan dess har jag inte sett den igen.

Fast å andra sidan... om det finns en uggla i faggorna, betyder det inte att det finns en hel del mat till den? Mat som t.ex. möss och åkersorkar? Jag vet redan att det finns åtminstone en åkersork, eftersom jag såg en när jag eldade i påskas. Och visst känns marken lite uppluckrad på sina ställen?

Om torpets åkersork har många släktingar, vänner och bekanta hoppas jag att ugglan kommer tillbaka. Visserligen är de små sorkarna söta - t.ex. i jämförelse med råttor - men när jag väl börjar arbetet med trädgården vill jag vara den enda som arbetar med den.

Impulsköp av frön - igen

Det här är inget nytt. Det här är något som jag drabbas av under våren, lika säkert som att pollenallergiker drabbas av kliande ögon och rinnande näsa. Jag har bläddrat i trädgårdstidningar och burit hem högar med trädgårdsböcker. Bara för att få ett rejält underlag för mina trädgårdsdrömmar. Min vår-sjukdom stavas trädgårdsmani.

Och det är lite märkligt. För när jag har haft mina torpdrömmar så har de sällan haft inslag av prunkande trädgårdar. Därtill har jag sällan ägnat mig åt de trädgårdar som är öppna för mig - t.ex. mina föräldrars. Det är liksom bäst att bara drömma sig sjuk.

Notera att jag impulshandlade frön till rödlök...

Nu har jag en trädgård. Nu behöver jag inte lägre drömma, nu kan min trädgårdsmani blomma ut. Nu kan jag säga att det är på grund av denna sjukdom som jag "råkar" slinka in på en frö-näthandel ("Jag ska bara kolla hur hög den där växten blir..."). På några fjuttiga minuter är jag uppe i tio påsar med frön. (Ok, det går ju att räkna till tolv påsar med frön - det beror på att jag i - högsta grad - ägnade mig åt att impulshandla de frön som erbjöds mig till halva priset eftersom min beställning översteg 100 kronor...)

Det som oroar mig med den här manin är frågan om jag kommer att få ner alla frön i jorden, eller om det bara handlar om drömmar. Vid den här tiden på året brukar min mamma ha huset fullt av späda plantor. Det närmaste plantering och sådd som jag (än så länge?) ägnat mig åt är att göra planteringskrukor av tidningspapper. Är det här bara en mani som går ut på att samla på böcker och tidskrifter som handlar trädgård, att späda ut dessa med en frön. Eller kommer jag att denna sommar komma närmare min drömträdgård?