Torpsippor

 

I väntan på att fröna ska sättas ner i jorden. I väntan på att de befintliga rabatterna ska avslöja sitt innehåll njuter jag av de blommor som redan finns på torpet.

Torpugglor

En annan (?) uggla, fotad i närheten

I höstas mötte jag en uggla i dörren till vedboden. Jag klev in, och ugglan flög ut. Att ha en uggla på torpet känns bra. Eller kändes? För sedan dess har jag inte sett den igen.

Fast å andra sidan... om det finns en uggla i faggorna, betyder det inte att det finns en hel del mat till den? Mat som t.ex. möss och åkersorkar? Jag vet redan att det finns åtminstone en åkersork, eftersom jag såg en när jag eldade i påskas. Och visst känns marken lite uppluckrad på sina ställen?

Om torpets åkersork har många släktingar, vänner och bekanta hoppas jag att ugglan kommer tillbaka. Visserligen är de små sorkarna söta - t.ex. i jämförelse med råttor - men när jag väl börjar arbetet med trädgården vill jag vara den enda som arbetar med den.

Impulsköp av frön - igen

Det här är inget nytt. Det här är något som jag drabbas av under våren, lika säkert som att pollenallergiker drabbas av kliande ögon och rinnande näsa. Jag har bläddrat i trädgårdstidningar och burit hem högar med trädgårdsböcker. Bara för att få ett rejält underlag för mina trädgårdsdrömmar. Min vår-sjukdom stavas trädgårdsmani.

Och det är lite märkligt. För när jag har haft mina torpdrömmar så har de sällan haft inslag av prunkande trädgårdar. Därtill har jag sällan ägnat mig åt de trädgårdar som är öppna för mig - t.ex. mina föräldrars. Det är liksom bäst att bara drömma sig sjuk.

Notera att jag impulshandlade frön till rödlök...

Nu har jag en trädgård. Nu behöver jag inte lägre drömma, nu kan min trädgårdsmani blomma ut. Nu kan jag säga att det är på grund av denna sjukdom som jag "råkar" slinka in på en frö-näthandel ("Jag ska bara kolla hur hög den där växten blir..."). På några fjuttiga minuter är jag uppe i tio påsar med frön. (Ok, det går ju att räkna till tolv påsar med frön - det beror på att jag i - högsta grad - ägnade mig åt att impulshandla de frön som erbjöds mig till halva priset eftersom min beställning översteg 100 kronor...)

Det som oroar mig med den här manin är frågan om jag kommer att få ner alla frön i jorden, eller om det bara handlar om drömmar. Vid den här tiden på året brukar min mamma ha huset fullt av späda plantor. Det närmaste plantering och sådd som jag (än så länge?) ägnat mig åt är att göra planteringskrukor av tidningspapper. Är det här bara en mani som går ut på att samla på böcker och tidskrifter som handlar trädgård, att späda ut dessa med en frön. Eller kommer jag att denna sommar komma närmare min drömträdgård?

Syrenbersån, del 3

Det lutar åt att det blir singel i bersån - eftersom det numera ligger en hög med singeln bredvid bersån.

Så roligt, och så gratis. Men det är nog också så att jag måste kombinera singeln med plattor av något slag, eller med kantstenar. Varför inte gatstenar? Kanske inte det torpigaste, men så noga behöver man väl inte vara..?

Men vad är det torpigaste? Skiffer, vanlig gråsten? Eller kan det torpigaste vara sommar, sol och syrener. En kaffetår i bersån?

Krukor av tidningspapper

Då är det dags att så. Jag samlar ihop allt jag har i krukväg men inser att den samlingen är fjuttig. De krukorna räcker inte till för att fylla en bråkdel av mina trädgårdsdrömmar. Det är dags att söka efter information på nätet. Att leta efter den bästa instruktionen för att göra egna krukor av tidningspapper.

Jag har ingen erfarenhet av krukor av tidningspapper, men hittar ändå en som jag tror är den bästa; eftersom krukorna verkar bli stabila. Visserligen avslutas instruktionen med info om att man inte ska plantera växten tillsammans med krukan i jorden - vilket väl bör vara kutym - men det gör mig inget. Själva krukan får hamna i komposten när det är dags för den blivande plantan att flytta ut.

Vad som behövs för att skapa egna tidningskrukor är ett uppslag ur en tidning, och ett glas. Jag har sett att det går att köpa "krukmakarverktyg", men ett vanligt (rakt) vattenglas fungerar hur bra som helst.

(1) Börja med att vika tidningsuppslaget, detta (2) görs två gånger för en stabil kruka. Därefter (3) placeras glaset till hälften över tidningsremsan - med mynningen inåt! - och så rullas glaset in remsan.

I steg (4) viks den utstickande hälften av tidningsremsan in i glaset. Därefter (5) dras glaset ut ur rulladen och den - i det föregående momentet invikta tidningen - knölas ner så att den bildar ett botten. Slutligen (6) plattas botten till genom att glaset trycks ner i ... krukan.

Krukor med Brynäs- och Berglinsmotiv

Och så är det klart, en tidningskruka. Och det går av bara farten att göra ett helt gäng av dem. Och att fylla dem med såjord. Nästa steg är väl att fylla dem med frön.

(Okej. jag hade lite bråttom när jag skrev ner instruktionen och tog bilder. Den är kanske inte så tydlig, om ni vill göra egna krukor kan ni ju alltid titta på instruktionsfilmen här på ehow .)

Våriga lockrop

Lockrop

Det tog ett tag innan jag insåg att jag cyklade utan handskar. Det kändes lite kyligt, men inte kallt. Jag firade upptäckten genom att bromsa in vid skylten som deklamerade  att det var möjligt att köpa sticklingar från 12 kr styck.

Sticklingarna bestod mestadels av växter som planteras i en rabatt, som Petunior. Rabatter är inget för mig. Eller jo, kanske senare. Men jag måste se till att börja med de växter som behöver några år på sig att växa till sig. Buskar, och sådant. Och så vill jag gärna ha "torpiga" växter.

Jag kände lättnad när jag gick därifrån. Lättnad över att jag inte handlade sticklingar - eller frön och lökar. Jag har inte ens sått de frön som jag redan köpt! (Jo, förresten, jag har sått tre av fröna till kungsliljan, men det experimentet skriver jag om senare.) Jag insåg också att jag måste ta ett nytt helhetsgrepp om trädgården. Jag gjorde min förra plan för ett halvår sedan, och har hunnit tänka om lite. Exempelvis har jag lagt till ett grönsaksland.

Så. Nu är det dags att börja skissa på en ny plan för trädgården. Jag menar, det är ju hög tid för det - nu när det är möjligt att cykla utan att ha handskar på sig.

Eldkasse

Nåja. Jag kanske inte är en expert på brasor efter att ha eldad sly tre gånger, men det är en sak som fungerade alla gångerna; eldkassen.

Jag läste om eldkassen i ett nummer av Att om trädgård. Enligt tidskriften är det ett bra sätt att få fart på den mest höstblöta brasa. Och jag håller med. Inte för att jag vet något om den höstblöta brasan, men den satte fart på den snöblöta januaribrasan. (Och det räckte med en enda tändsticka!)

Eldkassen är en papperskasse som innehåller ihopknölade pappersark (trista utkast till uppsatser, gamla räkningar, orangea kuvert o.d.), och spill från snickarverkstaden. Eftersom jag inte har något sådant använder jag några torra vedklampar. Ingredienserna varvas i kassen, som försluts (läs: knölas ihop). Därefter gör man några lufthål, för att slutligen föra en brinnande tändstickan till kassen. Och "Voila!" Brasan är igång.