Om en fin skorsten

Mm. Så kom den upp igen, skorstenen. Fin är den, och med krona på toppen! Det som ännu saknas är en kåpa, men en sådan dyker väl upp så småningom. Jag har ju lite tid på mig att beställa en sådan; för visst dröjer det ett tag innan frosten kommer?

Jag har ännu inte fått ett kostnadsförslag på resten av renoveringen, men det lutar mot att två av rökgångarna - som är för smala för rör - kommer att glidgjutas, och två kommer att få rör. 50/50. Det låter väl som en bra deal?

Syrenbersån, del 5 - beskärning

Så blommande, men ack så gles! Så kraftig, men ack så låg!

Syrener ska visst beskäras efter blomning. Och eftersom jag inte ville riskera att skära bort den kommande sommarens blommor väntade jag hela hösten, vintern, våren och försommaren innan jag skulle ta itu med jobbet.

Just när jag skulle ta itu med beskärningsarbetet av denna alltför rangliga berså kontrollerade jag hur en beskärning skulle gå till. Och läste att i de fall det handlar om en föryngringsbeskärning så ska detta göras på vintern! Och jag som irriterat mig på dessa rangliga pinnar med en grön tofs i den övre ändan! Skulle jag inte få beskära min berså nu?

Jo. Jag gjorde vad jag hade planerat att göra. Jag beskar syrenbersån efter blomning, ungefär femtio centimeter ovan markytan. Nu är det inte längre en berså, utan något som liknar en låg häck. Frågan är hur den kommer att reagera på att bli föryngringsbeskuren mitt i sommaren istället för på vintern? I vilket fall som helst kommer jag nu att slippa de rangliga pinnar som sticker upp ur marken. Nu återstår att se om syrenerna visar sitt missnöje genom att skrumpna ihop eller om de kommer att växa till en vacker och tät berså.

Om en skorsten i behov av renovering

Stackars, stackars skorsten...

Då är det dags. Skorstenen ska ner, och sedan ska den upp. Det är ett jobb som jag har haft framför mig ända sedan jag köpte torpet förra hösten. Ett jobb som jag, då, tänkte skulle göras redan på våren. Men på våren hände så mycket annat.

Nu tackar jag den kalla sommaren, särskilt den där veckan med konstant regn, för att jobbet blir gjort. (Oj, vad jag längtade efter en mysbrasa, eller bara lite värme som inte kom från el-element.) Eller påbörjas, ska jag kanske skriva. För murandet av skorstenen är bara en del av jobbet. Det är inte bara den delen som sticker upp ur taket som måste renoveras, rökgångarna är visst otäta.

Men vi börjar med den synliga delen, då får muraren bättre koll på vad som behöver göras därnäst. Om det går att dra ner rör i rökgångarna, eller om innandömet ska glidgjutas. För att jag ska få ett någorlunda korrekt kostnadsförslag.

Egentligen skulle jag nog föredra att rökgångarna glidgjutes. Att glidgjuta är en aning billigare än att dra rör, men den stora fördelen är att murstocken förblir varm vid eldning.* Nackdelen är att en glidgjutning inte håller lika länge som rör, rökgångarna kan spricka igen och då har man samma jobb framför sig.

Men det beslutet återstår att ta. Nu väntar jag med spänning på att få se den nya skorstenen. Den som mycket väl kan vara klar redan när jag skriver detta. Jag väntar med spänning på att få se bilder, jag är så nyfiken.

* de finns de som säger att värmen i murstocken inte alls påverkas av att röken går genom rör, eller som menar att skillnaden är marginell...

634 kronor senare

I väntan på bilder av det färdiga köksskåpet – bilder som kanske inte kommer förrän jag är klar med hela köket – påminns jag om att jag inte har visat de utlovade bilderna av grishuset/gästhuset efter renoveringen.

Så, här kommer de.

Grishuset så som det så ut när jag köpte torpet.

Grishus, eller gästhuset (?) som det ser ut nu.

När jag tittar på ”före och efter” bilderna kan jag förundras av vad som är möjligt att få för 634 kronor; fönster, fönsterfoder och målarfärg. Och ett grishus/gästhus som är som nytt! Byggnaden har också fått en ny dörr, eller snarare en nygammal. Den nygamla stod oanvänd i ladugården. Så oanvänt att blyertsstrecken som markerade var spikarna skulle in var kvar. En av hakarna som dörren ska hänga på gick dock sönder vid upphängningen. Lagningen är provisorisk och dörren hänger lite så sniskan. Men visst blev det fint?

Dock hände det som lätt brukar hända vid uppfräschningar; man får syn på något annat som måste åtgärdas. Taket behöver visst målas. Men nog kan väl det vänta till nästa sommar?

Köksskåpet, del 2 – nästan klart

Jag måste säga att jag är imponerad av resultatet. Så himla nöjd. Mer imponerad blir jag när jag vet att det är det första köksskåpet som (drängen) Fredrik har byggt. Och att han klarade utan någon som helst snickarutbildning – det närmaste han kommer trähantverk+utbildning är nog den gången han i början av sin lärarkarriär vikarierade som träslöjdslärare och lyckades kapa av sig ena lillfingertoppen med bandsågen.

Det enda som saknas nu är luckor till den övre delen (glasdörrar med spröjs) och målarfärg. Fast det kommer nog att dröja, åtminstone målarfärgen eftersom jag inte kommer att köpa någon innan hela köket är renskrapat från gammal färg, och det kommer att ta tid!