Rekord i bibliotekslån

Jag har redan skrivit om hur jag planerar för en renovering på torpet bara för att i nästa stund ändra i mina planer. Det här beteendet har medfört att jag har slagit personligt rekord i bibliotekslån, för vid årsskiftet hade jag 62 böcker på mitt lånekonto! (Ok, det var inte bara böcker, tidskrifter medverkade också till att höja lånestatistiken.) Även om bibliotekslån är gratis så känns det som lite väl mycket, för hur många böcker kan jag egentligen läsa samtidigt?

Men det är ju det... för varje plan måste jag läsa på om någonting. Lära mig mer. Och så ska man ju inte bara använda sig av en källa utan flera för att kunna jämföra. Och så kan man ju passa på att låna en bok till och så får jag en ny plan och... ja just det.

Men så är det ju så att även om jag har massvis med böcker hemma så tycks jag alltid sakna någon bok. Eller så behöver jag titta i en bok en gång till, för hur var det nu med...? Nu har jag rensat i bokhögarna. Därtill har jag beslutat mig för att börja köpa mer böcker; då har jag ju alltid tillgång till de böcker som jag behöver.

Eftersom jag lånat Värmen i gamla hus flera gånger kom den att utgöra grundstommen i min (kommande) samling av byggnadsvårdslitteratur. Att köpa den känns som ett bra första köp eftersom de planer som jag inte har ändrat är att renovera skorstenen samt att välja rätt isolering till fastun. Boken  hör till serien "Byggnadsvård i praktiken". Jag gillar serien, böckerna i den hör till de som jag lånar om och om igen. De är lättlästa nog för en novis inom området. Intressanta nog för ett splittrat sinne. Synd bara på bibliotekens statistik.

Loppisfynd och tändälgar

"Nja, man brukar inte hitta så mycket på loppisar där folk hyr bord och säljer sina gamla grejer. Dessutom kan det vara helt galet dyrt. Det är förvånande hur mycket folk tror att de kan få för sitt gamla skräp."

Jag vet inte om jag faktiskt sade det högt eller om jag bara tänkte säga det när F föreslog att vi skulle gå på loppis idag. Men jag tänkte att det kunde bli en skön promenad. Det är så vårlikt ute idag. Och så kunde vi säkert hitta en bra ställe att fika på.

Döm om min förvåning när jag gick fram till ett bord och insåg att sakerna från Kockums bara kostade några tior! Så innan någon annan hann göra ett kap köpte jag en sil och ett fat till torpet. Och när vi fortsatte vår promenad hittade jag - visserligen på museet - tändälgar.

När jag först stötte på tändälgar för några år sedan önskade jag innerligt att jag hade haft användning för dem. Men vem behöver tändälgar - alltså hjälpmedel för att tända en brasa - när man inte ens har ett ställe att göra upp eld i? Ingen kakelugn, rörspis eller ens en öppen spis. Det är annat nu. Eller rättade sagt, det blir annat så snart som jag fått min skorsten renoverad. Fram tills dess hinner jag väl försonas med tanken på att jag har köpt något bara för att kunna elda upp det.

Gård och torp

Lite lustigt det där. Jag hade tänkt att jag skulle skriva lite om vårdträd idag, men så kom jag hem från jobbet och hittade min favorittidskrift, Gård och torp, på hallgolvet. 

Det hände att jag bläddrade i tidskriften innan jag köpte mitt torp. Men jag tyckte nog att det var lite tråkigt, allt såg så ... gammalt ut. Inte alls min stil. Även om jag bor i en lägenhet i ett hus som byggdes 1929, och tycker att lägenheten är bland de vackraste som finns, hade jag ingen tanke att få lägenheten att se ut som en kvarleva från 1920-talet. (Dessutom är det en hyreslägenhet så det valet var ju ganska lätt.)

Men så kom torpet och ändrade mig syn på världen. För mitt torp är precis så där "gammalt" som torpen i tidskriften. Därtill är det oförstört av tidigare renoveringar. Varför skulle jag då gå och förstöra det? Och för att inte förstöra mitt torp behöver jag Gård och torp. Jag behöver den för de inspirerande bilderna men också för att jag genom den kan skaffa mig ett första frö av kunskap i hur renoveringar kan gå till.

Så från att ha varit en tidskrift som jag läser i brist på glassiga inredningsmagasin har den blivit ovärdelig för mig, något att spara sedan trender blåst förbi. Nu längtar jag mig sjuk efter varje nytt nummer, och idag stillades den längtan - åtminstone för ett tag.

Och det lustiga då? Det var för att jag hade tänkt att skriva om vårdträd, jag hade lånat hem tre böcker från bibblan för att jag skulle ha något att stå på - och så innehåller Gård och torp en artikel som berör just vårdträd! Say no more!

Stilla dig!

Det känns som en välsignelse att jag köpte torpet på hösten. När "torpsäsongen" redan var över. Det ger mig tid att tänka. För någonstans läste jag att man bör bo i sitt renoveringsobjekt i ett år innan man börjar göra något, för att känna in sig i huset. Lära känna det. Bara så att man inte gör något oåterkalleligt.

Jag vet inte hur många gånger jag har ändrat i mina planer när det gäller mitt torp. På vad jag ska göra med det. Jag har till och med köpt köksluckor som jag lämnat tillbaka i kölvattnet av eftertanken. Vem vill ha köksluckor från IKEA när det finns pärlspont som bara väntar på att förvandlas till ett köksskåp? 

Jag har - i tankarna- rivit ett uthus bara för att efter en stund tänka att jag ska bygga om det bara för att tänka att jag låter det vara. Det senaste givet är att jag ska låta det vara. Inte för att jag gillar det utan för att jag - under detta år - inte kommer att ha tid att göra något åt det.

Så har det varit under ett halvår. Det ovanstående är bara några exempel. Jag planerar och ändrar, planerar och ändrar. Det enda som är konstant är den tacksamhet som jag känner efter att jag har ändrat mig och inser att jag inte hunnit göra något som jag komma att ångra.

Syrenbersån

Det fanns en syrenberså på torpet en gång i tiden. Hälften av den försvann när elledningarna skulle dras om. För syrenerna växte visst på den bästa parkeringsplatsen för elbolagets bil. Säljarna berättade att de hade försökt att plantera nya syrener, men de hade inte tagit sig.

Ett försök att skapa en ny berså ...

Själv behövde jag gräva upp syrener som växte mot ena väggen av torpet. Men jag ville inte kasta de uppgrävda syrenerna på komposthögen - så varför inte göra ett försök att lappa och laga bersån?

Om syrenerna tar sig får tiden visa. Jag blir inte besviken om det inte gör det - i det här ligger det ingen prestige, jag testar bara om jag kan flytta syrener.

Men så vet jag inte om jag nu prompt måste ha en berså. Visst kan de vara fina, och visst vore det mysigt att sitta där och dricka kaffe och äta pannkakstårta. Men jag har 2500 kvadratmeter tomt, så jag kommer nog att hitta en plats för sommarens fikapauser. Och om syrenerna skulle ta sig har jag ett annat problem, för hur beskär man syrener? Den blivande syrenbersån är ju i högsta grad ojämn...

Alla hjärtans dag & utedass

För visst borde det vara ok? Att skriva om dass på alla hjärtans dag - det är ju ett hjärta som visar vägen till dasset?

En av de första sakerna som jag vill göra – och som inte hör till ”måsten” så som att fixa skorstenen – under våren är att renovera utedasset på torpet. Inte för att det är i oanvändbart dåligt skick, utan för att jag vill att det ska vara i mycket bra skick när sommaren kommer. Främst för att utedass känns så ... dassiga.

Dessutom ger en dassrenovering mig möjligheten att öva på att regla och att spika pärlspont. För jag tänker mig pärlspont. Som jag kan måla i vitt. Kanske ska jag leta fram ett rött hjärta att pryda dasset med. Men jag har inga planer på att såga ut ett hjärta i dörren. Varför gjorde/gör man egentligen det?

Kolossen i köket

Kolossen i köket fanns inte med bland mäklarens bilder. Kanske var det tur, för kolossen i köket var en av de saker som fick mig att verkligen vilja ha torpet. Kanske kunde någon annan också ha känt ett tvång av att köpa torpet om de sett vad som stod där?

Skorstensfejarmästaren lät säker; en gång i tiden har torpet fungerat som en bagarstuga.

Torpets historia är än så länge höjt i dunkel - för mig. Men jag tänker att det låter bra; Bagarstuga. För en gång i tiden utbildade jag mig till bagare. Jag bytte visserligen bana direkt efter att ha blivit färdig, och det är pinsamt länge sedan jag bakade senast. Men kanske kan kolossen i köket få mig att börja baka igen?

Ja, nu är kolossen inte längre en fungerande bakugn. Inte bara för att skorstenen måste lagas. Själva bakugnen är igenmurad. Av pannmuren återstår bara ett hål och eldningen sker - så småningom - i en emaljspis. Jag vet ännu inte vad jag ska göra med kolossen, en sak är dock säker - den kommer att få stå kvar. Och den måste få någon funktion - annat än att vara vacker.

Bakugnen så som jag först såg den genom fönstret